Livet efter juli 2013
Jag kommer inte kandidera till fortsatt ordförandeskap i UNF. I juli 2013 kommer jag ha suttit i förbundsstyrelsen i 6 år och genomfört minst 30 FS-möten. Såklart är det blandade känslor inför det men just nu fokuserar jag mest på att ge järnet i 17 månader till. Jag ska se till att slutföra allt jag påbörjat eller lägga det i en sådan fas att det är överlämningsbart och lätt att ta vid. Vad jag ska göra sen har jag ingen aning om. Det visar sig.
UNF:s valberedning har gjort en lite film, kolla in och nominera. Åtminstone en ny ordförande måste de hitta.
Klubb Sobeer
Jag och Karin hade bestämt att vi skulle gå på Klubb Sobeer och bestämde oss för att fest var kvällens ledord.
Först lagade vi najsig veganmat och drack fin-must till det i fin-glasen jag aldrig använder.
Sen gjorde vi efterrätt i fin-glasen och såg på rapport att Göran Hägglund blivit omvald
När vi klädde på oss insåg vi att vi matchade varandra fantastiskt bra. Så snygga!
Vi dansade till halv två, sen skulle vi gå hem men då kom Bailando så då dansade vi i ytterkläder en stund och sen traskade vi hem. Massa kul folk var där, lokalen var fräsch och drinkarna fantastiska. Ginger Beer rev till i halsen och Hallonmojiton var felfri! Två killar i röda skjortor hade hört talas om Klubb Sobeer via DN och var hemskt fascinerade av hela ställen (och att jag var nykterist såklart). DJ:n spelade What is love och vi körde Limbo. Vad mer kan jag önska mig?
Tack Klubb Sobeergänget för att ni är så grymma och ger oss ett nyktert ställe att dansa på.
Kvinna nr 1 Åsa Hagelstedt
Först ut för att nå mitt mål om att träffa åtta starka och inspirerande kvinnor var Åsa Hagelstedt. Vi käkade lunch i Hammabry sjöstad och snackade om delat ledarskap, osäkra hundar, politiska budskap för Ett bra uteliv, Vänsterpartiet om att göra precis det man vill som jobb. Kommer inte ihåg när jag träffade Åsa första gången. Kan ha varit på Active summercamp i Slovakien 2005 men framförallt så har hon varit ett fantastiskt mötespresidium på väldigt många av UNF:s kongresser. Åsa är skarp, rolig och rak på sak.
C
Jag fick ett C på min uppsats. Nu är jag nöjd och ska fira med lite helg. Bio ikväll och Klubb Sobeer imorgon.
Siblings
Tänk att jag har tre fantastiska syskon i mitt liv! Jag bor långt bort och det är tråkigt men, lika fina för det är dom.
Fest - en feministisk frizon?
ÄÄÄÄÄNTLIIIIIGEEEEEN!
Jag är klar. Jag har skrivit min uppsats på utsatt tid. Jag är nöjd.
22/1
Jag är utmattad. Har sovit en stund i soffan, ska gå ut med Lejba, se på Så ska det låta och sen sova tidigt.
Det är jobbigt idag. Jag hatar att känna mig ensam och om jag inte var så trött skulle jag åkt till Lina med tvillingarna eller Uppsala, får klara mig till några dagar till.
Idag är det ett år sedan det tog slut med Jonas. På väldigt många sätt är det oerhört skönt att inse att det mina vänner sa var sant. Det blir bättre, du kommer må bra igen. Kunde aldrig tro det då men de hade rätt. Såklart.
Jag mår väldigt bra, känner mig stark och glad överlag. Men just idag spelar det inte så stor roll eftersom jag är så trött, känner mig ensam och sorgsen. Downdagar kan alla ha trots att man är lycklig egentligen.
Tack alla som lyssnat, ältat, peppat och funnits där.
p.s Det här blev kanske lite väl personligt men jag håller hårt på min prinicip om att skriva vad jag vill på min blogg.
Vila
Vissa måste träna på att strukturera upp sitt liv, öka arbetsdiciplinen eller tvinga sig själv att motionera. Jag har så jag klarar mig av allt det där, förutom motionera men det går ingen nöd på mig. Det jag måste träna på är att vila. Jag är trött, vill slöa i soffan framför serier, gosa med Lejba men känner att jag borde göra något vettigare av min lediga tid. Inte jobba men kanske träffa en kompis, sy klart kjolen, ringa en vän. Men jag orkar inte. Samtidigt vet jag att jag imorgon kommer tycka att det var ovärt av mig att inte göra nåt vettigare av min lediga tid än att se på film.
Ett I-landsproblem i en aktivs tjejs liv. Nu: Sex and the City och lakris.
Fräscha upp badrummet
Jag har fixat i mitt badrum och förstärkt de röda detaljerna och kastat ut en del äckliga ting
FÖRE:
EFTER: nytt duschdrapperi
Flyttat garderoben till vänster för att skapa mer utrymme.
Målat hyllplanet rött.
Ordnat upp mina örhängen med hjälp av frigolit.
Mammorna och minimodeller
TV3 kör en ny serie Mammor och minimodeller och svt körde ämnet på Debatt. Tänker inte ha nåt djupt resonemang om detta. Jag tror på relationsexperterna och barnpsykologerna, för mycket fokus på utseende i ung ålder försvårar möjligheterna att bygga en god och hög självkänsla vilket är helt avgörande för hur lycklig du kommer vara. (Det sista är min uppfattning om självkänsla)
Vill egentligen inte fördömma för TV ger aldrig en ärlig bild. Men spontant tycker jag att det är förkastligt och jag skulle aldrig kunna kolla på ett sånt program, jag mår bara dåligt. Ett viktigt perspektiv är hur barnen objektifieras och inte får vara en egen person. Jag har generellt svårt för all TV där barn är med för vuxnas skull som i ex, Ensam mamma söker. Wild kids är en helt annan sak, har svårt att tro att så många föräldrar pushat sina barn till det.
Det finns för många föräldrar som inte bryr sig om sina barn, vilket får förödande konsekvenser. I andra änden finns det dom som "bryr sig" för mycket. Ärligt talat vet jag inte vad som är värst men troligtvis de som inte bryr sig alls.
En av det svåra sakerna med att bestämma över sig själv
Ibland, dock väldigt sällan, önskar jag att jag kunde gå till en chef och säga, ge mig mer att göra. Just nu har jag väldigt få konkreta saker som måste göras inom UNF. Många saker är abstrakta eller otydliga, tex:
- Gör Ett bra uteliv aktuellt, relevant och framgångsrikt
- Se till att UNF syns i media
- Utveckla UNF så vi blir fräschare och vassare
Jag kan inte säga att det inte finns saker att göra, världen är ju inte precis nykter, men jag vet inte var jag ska börja. Då vore det enkelt att fråga sin chef. På ett sätt har jag ingen chef, på ett annat sätt har jag dryga 7000 chefer.
I 99 av 100 lägen är det guld värt att få vara så fri och själv bestämma vad jag tror är bäst för UNF utifrån vad jag är bra på och vad jag tycker är roligt. Men det kräver kreativitet, motivation och energi, vilket i dagsläget saknas lite. Då är det lättare att bara ha en att-göra-lista med saker att beta av.
Lättnaden...
...när jag känner mig pigg när klockan ringer 05.10
...när jag till slut skickar in uppsatsen efter att ha bestämt mig för att jag inte kan pilla med den mer
...när jag lyckats få com hem att förstå att deras inkassokrav var felaktiga
...när jag äntligen tar ett beslut om hur jag ska göra med räntorna
Det känns som att det är min dag idag!
Kollektivt ansvar
Det är konstigt att vi lever i en värld där ta ansvar för varandra inte uppskattas. En del av att vara medmänniska borde innebära en del obekväma frågor och tafsande på det som är "privat". För allas bästa.
Alla vet att när det gått för långt så borde en ryckt in tidigare och många frågar sig "varför gjorde ingen något?".
När jag var i Bryssel senast var det tydligt att den egna alkoholkonsumtionen är en privatsak och inget någon annan borde lägga sig i. Jag anade en förståelse för att det nog kan vara bra och skulle hjälpa folk från att inte hamna i missbruk men i dagsläget var det inte alls möjligt att förespråka det.
I Sverige är det annorlunda och bättre men vi kan inte vara nöjda. I Dagens Industri i helgen publicerades i helgen en lång artikel om Missbruk för miljarder - tabubelagt problem chefernas mardröm.
Visst är det så, både att det är en mardröm och tabubelagt. Detta i kombination med varandra gör att det är svårt att prata om. Många ser det som en privat angelägenhet samtidigt som det kostar just miljarder. Både i produktionsbortfall på olika sätt men framförallt i humakapital och livskvalite för de anställda och familjerna runt omkring. Det senaste verkar räcka för att agera. Det krävs ören svart på vitt och att någon som vill tjäna pengar men som genom missbruk förlorar detta för att det ska vara värt att agera.
Det borde inte vara ett dugg konstigt att varken rutinmässigt fråga hur det står till med alkoholkonsumtionen, tipsa någon om att söka hjälp om något verker vara skumt eller sätta in de åtgärder som krävs för att få någon behandlad när det gått så långt.
Detsamma gäller i fråga om misshandel, övergrepp, fetma eller andra hälsoprobem, spelmissbruk mm.
Det är klart att det är läskigt att ta upp ämnet och svårt att veta vad som är rätt. Men när allt gått för långt spelar det ingen roll att vi lät bli för att vi inte visste på vilket sätt det skulle hanteras. Då är det redan försent. Lärdom av det är: just do it. Kliv över bekvämlighetsgränsen. Lägg en kommentar, ställ en fråga, bjud in till samtal, prata med anhöriga. Just do it.
Uppsalabubblan
För andra helgen i rad åker jag till Uppsala och bor här fre-sön. Går in i nån sorts bubbla och kopplar bort omvärlden. Skönt men inte hållbart i längden. Idag har jag därför pratat med både Emma och mamma samt hängt lite på facebook mellan uppsatsskrivande och skilda världar.
Livet här lär bli vardag så småningom men jag vet att jag kommer känna mig som hemma även här. Om bara Lejba kan sluta bry sig om katten. Har ju faktiskt väldigt mycket kompisar här i Uppsala som jag skulle kunna hänga med lite lättare och lite oftare. Dags att ta vara på det.
Imorgon kl 15.00 ska jag skicka in uppsatsen. Så fantastiskt jävla skönt ska det bli att vara klar. Sen ska jag ta ut en kandidatexamen i genusvetenskap. Bara en sån sak!
Genomskådad
UNF har länge genomskådat alkoholens effekter. Det mest konkreta resultatet av det är Fake Free.
Även om vi måste slåss för att att idrott och alkohol inte hör ihop, för att alla barn ska få fira en vit jul, för att fler än 1.5 % av alla barn till riskbrukare ska få gå i en stödgrupp så blåser det medvind.
Försäljningen av alkoholfritt fortsätter att öka på systemet och en ny studie visar att berusade människor vet vad de gör. Något som även svt valde att skriva om. Alltså alkoholen kan inte vara en ursäkt för dåliga beteenden. Trist då att HD-domen tidigare går åt rakt motsatt håll.
UnderbaraClara skriver idag ett knivskarpt inlägg om några av alkoholen ologiska fördelar.
Betygshets
Jag har skrivit en uppsats som jag är nöjd med.
Examinatorn vill ge mig ett D, jag vill ha ett C. Jag har fått anvisningar om vad jag ska göra för att kunna få ett C men ingen kan ju lova något. (betygsskalan är A-E där A=MVG, B=VG och C-D-E=G)
Ingen annan kommer bry sig om mitt betyg, jag kommer inte få fler jobb för att jag får ett C, jag kommer inte bli discvalificerad från masterprogram utan att C. Typ ingen arbetsgivare kommer läsa min uppsats och knappt ens kolla på betyget (det kommer vara andra meriter som tar mig någonstans i det här livet)
Men! För min egen skull och för all den tid jag lagt på den här uppsatsen under hösten så vill jag ge mig själv ett C. Då vill jag kämpa lite till för att ge mig den bokstav jag tycker att jag är värd. Samtidigt som det egentligen inte ger någonting. Vad gör det för skillad om jag försöker lite till, kämpar lite hårdare och pressar mig själv lite mer?
Jag snackar med några som förstår, som håller med, säger att jag inte alls behöver göra mer men de vet båda att jag hade sagt samma råd till dom och dom hade gjort samma sak som mig. Alltså försökt göra det lite bättre. Ingen lever som dom lär.
Jag mår inte dåligt, det finns tid att fixa om i helgen det är mest bara typiskt att betygslivet är såhär!
Tänk att ett hjärta kan göra en så glad
Blev varm. Är väl kär, tror att det är så det kallas.
Mitt sovrum luktar fortfarande Patrik, jag stänger dörren så doften stannar längre.
En liten tönt är jag allt :)
Sant om vem som bidrar till alkoholkonsumtionen
Elin Lundgren har skrivit ett mitt-i-prick-inlägg om vem det egentligen är som bär ansvaret för att folk dricker för mycket. De flesta anser ju att ingen har det ansvaret, "Inte jag iaf".
Klockrent skrivet. Hela inlägget här och utdrag här:
Jag har pratat med tjejtidningar som skriver förhärligande om alkohol och fest. De svarar:
-Det kan inte bara vara vårt fel att unga människor dricker.
Jag har pratat med många i mitt parti om att inte bygga sociala aktiviteter på alkohol. De svarar:
-Men det spelar väl ingen roll vad vi gör hos oss?
Jag har pratat med butiker som slarvar med åldergränser på folköl. De svarar:
-Det är inte vårt fel att unga dricker.
Jag har pratat med bryggare. De svarar:
-Vi tar stort ansvar för att människor ska dricka ansvarsfullt.
Jag har pratat med restauranger som slarvar och överserverar. De svarar:
- Det är inte hos oss som folk blir alkoholister
-Det kan inte bara vara vårt fel att unga människor dricker.
Jag har pratat med många i mitt parti om att inte bygga sociala aktiviteter på alkohol. De svarar:
-Men det spelar väl ingen roll vad vi gör hos oss?
Jag har pratat med butiker som slarvar med åldergränser på folköl. De svarar:
-Det är inte vårt fel att unga dricker.
Jag har pratat med bryggare. De svarar:
-Vi tar stort ansvar för att människor ska dricka ansvarsfullt.
Jag har pratat med restauranger som slarvar och överserverar. De svarar:
- Det är inte hos oss som folk blir alkoholister
Kim Lukas
Ljuva 90-tal! När jag målade hos Patrik så hittade jag nån playlist på spotyfi på tema 90-tal. Helt plötsligt dök den här låten upp.
Så sjukt mycket nostalgi!
Räknade mina Absolute Dance-skivor igår. Saknar bara nr 3 och 21 för att ha den kompletta samlingen från 90-talet! Om någon har någon av dessa skivor kan jag tänka mig att betala dyrt för dom!
Paranoia
Jag har någon konstig fixidé om att jag tror att alla som inte hör av sig när jag kan förvänta mig det är döda/skadad. Med alla så menar jag egentligen partner för det är bara då jag reagerar och agerar. Som idag: Patrik har inte svarat på mitt sms som jag skickade vid 14 och svarar inte när jag ringer nu på kvällen, är online på skype men svarar inte där heller. Sms:ar hans mamma, kollar upp hans roomie på facebook och jagar telefonnummer men hittar inget. Försöker hitta roomies mammas namn och sen nummer utan framgång (tacka vet jag facebook) och då helt plötsligt ringer Patrik.
Han har sovit sen halv nio, är sjuk men lever. Såklart han inte dött, det har hittills aldrig hänt att någon dött när de inte varit kontaktbara, inte ens legat på sjukhus och ändå blir jag så orolig.
Hade inte kunant sova utan svar men natten är räddad.
Fixa lägenhet
Jag har varit i Uppsala hela helgen och hjälpt Patrik och Jimmy med sin nya lägenhet. Maskerat och målat (svart färg är så sjukt mycker mer tacksamt att måla med än vitt), varit på ikea och handlat ditt och datt. Jag köpte såklart både värmeljus och blockljus. Vi har ätit kycklig och potatissallad med engångsartiklar i väntan på tallrikar och bestick och ramat in en Super Marioaffisch.
Jag kommer trivas i Uppsala. Det tar bara 90 min dörr till dörr, bara en halvtimme längre än vad det tar till Täby. Jag är en jävel på att åka tåg så det ska nog gå bra. Ser fram emot att få kombo och snacka relationer med tända ljus över nyttig mat och onyttig efterrätt. Om en vecka flyttar Linnea in, det blir kanon.
Men. Det känns jättetråkigt att inte få bo med Patrik så är det bara. Det är tomt och Lejba har sökt efter Patrik och inte haft nåt lugn i kroppen på hela dagen. Själv har jag städat badrummet genomgående och och fixat med mera röda detaljer. Bilder kommer när det nya duschdrapperiet kommer.
Mål med 2012
Här kommer mål med 2012 av blandad karaktär utan inbördes ordning
- Göra mig själv lycklig
- Springa tjejmilen på under 55 minuter
- Gå två hundkurser med Lejba
- Se till så att UNF:s projekt Ett bra uteliv får en hejdundrandes start
- Åka på en stadsweekend, till Island och valfri solig ort
- Se de tre sista Star Wars-filmerna
- Stå för ett gott ledarskap i UNF
- Ge mig själv mango, avokado och mörk choklad när jag vill
- Få en kandidatexamen i genusvetenskap
- Fortsätta källsortera och återgå till att köpa mer ekologiskt
- Få tre ansiktsbehandlingar
- Kontakta och träffa åtta inspirerande och starka kvinnor över en bit mat
- Fräscha upp min lägenhet med enkla billiga förändringar
- Vara en god vän, flickvän och medmänniska
Året 2011
2011 började med att kraschat förhållande och en total panikkänsla över hur livet skulle se ut framöver.
I januari gladde jag mig över att ha en gosig och fantastisk hund och gick långa promenader på isen i vintersolen.
Några hemvistelser under våren, bland annat en i februari gjorde susen. Härliga Lovis gav energi med sin personlighet.
Jag köpte en fantastisk röd trenchcoat och har älskade den sen dess.
I mars flyttade Lina in och kladdkaka och soffhäng räddade många kvällar från ensamhet. Jag fördrev min tid på match.com och började snacka med en krokodil.
FS spelade curling och vi tänkte mest bara på kongressarrangemang och kongresshandlingar.
I april åkte familjen till fjällen och Lejben fick springa i backen med linan. En puss fick jag oxå!
Jag, Sandra, Tickan och Lejba gick regelbundna promenader i skogen och tränade dem på en åker, ett mycket bra utbyte har vi haft.
Distriktsstyrelsesamling och FS-möte gjorde att maj mest bestod av UNF:ande. Träffade några coolingar...
...och njöt i solen med sköna Karin.
.Öland hägrade i juni. En roadtrip, ett mysigt hus, Lejba, glass och Patrik. Vad mer hade jag kunnat önska?
Det blev dags för kongress och därifrån har jag inga bilder. Det var party och politik dygnet runt i en vecka. Underbara och älskade organisation och dess medlemar. Det bar av till Almedalen i början av juli
Jag och Ellinor nöjt av en vacker solnedgång och snackade mingelteknik, killar, feminism och politik.
Jag hade sommarlov och åkte hemhem. Jag och Tove red någon av de sista ridturerna på en åker med våra två fina pållar. Lady och Aggis över stock och sten.
Mamma, Pappa, Tim, Lejba och jag paddlade i sävarån och grillade och spelad kort med ljus natt.
Det blev augusti och två av världens snyggaste ordföringar gick tillsammans med en androgyn hund i Prideparaden.
Septembers början kom och jag sprang tjejmilen på en betydligt bättre tid än väntat. Mersmak!
Patrik flyttade in till min och Lejbas stora lycka.
Hösten var lång och fin och trots plugg på heltid samt UNF på full fart tog jag mig tid att gå mina promenader med min älskade (ibland dryga) hund i oktober.
Efter klarad tenta bar det av till Cypern. Sol, bad och vila, så himla värt och fantastiskt.
November kom och FS snapsade alkoholfritt och hade budgetmöte i Jönköping.
Några dagar under hösten har jag hängt med Lina och de här två solskensgrabbarna. De sägs att de sover dåligt men när jag är med ler de mest.
Ingen vinter så långt ögat kunde se men en Brysselresa blev av i december.
Tove, Coffe, Patrik och jag gick på idolfinalen och nöjt av rysningar och bra underhållning.
Förra ett år sedan skrev jag att jag hade en magkänsla som sa att 2011 skulle bli bra, trots allt. Och visst blev det bra! Inte alls som jag hade tänkt det men ändå väldigt bra. Fantastiska vänner och familj, en gosig hund, tusen saker att engagera sig i och en Patrik som dyk upp som en lite krokodilängel.
Magkänslan är stark den här gången oxå. 2012 kommer bli grymt!