Brandmän
Igår kom min gamla högstadiebusschaufför på besök, det var trevligt på alla sätt och vis förutom att anledningen till att han var där var för att släcka vårat brinnande garage. Någon sorts skorstensbrand och en hjälte till granne som larmade, en mamma, en pappa och en dotter som försökte rädda det viktiga och lite panik över diseln som stog på baksidan av garaget. Tre brandbilar, åtta brandmän och en polis styrde upp det hela och efter 1.5 timmes arbete var branden släkt, hela plåttaket bortrivet, ena sidan av väggen nedbrunnen, innertaket genomblött och vi andades ut. Nu får vi bara hoppas att försäkringsbolaget är på vår sida. Just brand har det ju varit lite väl mycket av på sistone, först på hotellet i Malaysia, sen på Ålidhem där 200 personer numera är bostadslösa och så nu vårat garage. Idag har jag dubbelkollat min hemförsäkring.
I övrigt var det en lugn julhelg med fina människor med massor av traditioner som upprepades och gjordes om. På julafton åkte vi rissla bakom Lady och jag red barbacka på Aggis. Det var julstämmning.
I mellandagarna har jag varit ledig från alla måsten och blivit sambos med min finaste prins.
Lite garage och pappas marsipanfigur på jul, det jag trodde var ögon var visst ett par bröst.
I övrigt var det en lugn julhelg med fina människor med massor av traditioner som upprepades och gjordes om. På julafton åkte vi rissla bakom Lady och jag red barbacka på Aggis. Det var julstämmning.
I mellandagarna har jag varit ledig från alla måsten och blivit sambos med min finaste prins.
Lite garage och pappas marsipanfigur på jul, det jag trodde var ögon var visst ett par bröst.
Universitetet tar julov
Det var fullt med folk i kopieringsrummet, man hörde ett godjultjatter i korridorerna, folk bar omkring på stora väskor, redo att åka hem till släkten och gruppkramarna bland killarna var ett faktum. Det är dags för jullov och mitt böjar nu med lite julshopping.
Join the que
Hemma! Den som skrev att Malaysiaäventyret var över visste inte vad hon pratade om. De 29 timmarna blev 35, det är rekord för min del i antalet timmar på resande fot.
När vi landade i Kuala Lumpor var det tre förvirrade tjejer som var impade av den gigantiska flygplatsen. Tillslut hittade vi nån kille som hade koll, jag frågade vart vi skulle och han sa "join the que" medan han gav mig en tumme upp och en övertydlig flörtblinkning. Vi ställde oss i kö. När vi skulle borada planet tog kön aldrig slut, den bara fylldes på bakifrån hela tiden. Tillslut var det dags för join the que. Väl i amsterdam låg dimman så tjock att vi inte ens fattade när vi landade för det var bäcksvart. På monitoren för anslutande flyg stog det cancled på både sannas flyg till sthlm och mitt och salams till gbg. Inte en informationsdisk var öppen kl 05.00 på morgonen men vi hittade en kille i väst som hade koll. Det var dags att återigen join the que genom säkerhetskontrollen. (det bör tilläggas att varje gång vi hänvisades att ställa oss i kö gjorde vi alla tre den numera obligatoriska gesten med tumme upp och blinkning.) Genom säkerhetskontrollen och join the que igen för att komma fram till KLMs infodisk som öppnades kl 6. Biljetter ombokade och jag jagade Malmö aviation för att boka om min biljett och få veta att min slutliga hemkomsttid istället skulle vara 21.10 för 16.35 som planerat. När vi väl satt på planet påväg till gbg så berättade piloten att det var fullt i luftrummet så det var dags att vänta en halvtimme och join the que. Det var nog join the que-humor som räddade hela det här dygnet.
Bitvis har jag varit helt sjukt trött det här resan men jag verkar ändå kunda vända på dygnet rätt enkelt. Det är snart midnatt och dags att sova. För min malaysiska del är klockan snart sju på morgonen.
Godnatt.
Jag kände mig som istidsforskare när jag analyserade dimman under oss.
Här kan man se en forna genomträngning av ett flygplan!
När vi landade i Kuala Lumpor var det tre förvirrade tjejer som var impade av den gigantiska flygplatsen. Tillslut hittade vi nån kille som hade koll, jag frågade vart vi skulle och han sa "join the que" medan han gav mig en tumme upp och en övertydlig flörtblinkning. Vi ställde oss i kö. När vi skulle borada planet tog kön aldrig slut, den bara fylldes på bakifrån hela tiden. Tillslut var det dags för join the que. Väl i amsterdam låg dimman så tjock att vi inte ens fattade när vi landade för det var bäcksvart. På monitoren för anslutande flyg stog det cancled på både sannas flyg till sthlm och mitt och salams till gbg. Inte en informationsdisk var öppen kl 05.00 på morgonen men vi hittade en kille i väst som hade koll. Det var dags att återigen join the que genom säkerhetskontrollen. (det bör tilläggas att varje gång vi hänvisades att ställa oss i kö gjorde vi alla tre den numera obligatoriska gesten med tumme upp och blinkning.) Genom säkerhetskontrollen och join the que igen för att komma fram till KLMs infodisk som öppnades kl 6. Biljetter ombokade och jag jagade Malmö aviation för att boka om min biljett och få veta att min slutliga hemkomsttid istället skulle vara 21.10 för 16.35 som planerat. När vi väl satt på planet påväg till gbg så berättade piloten att det var fullt i luftrummet så det var dags att vänta en halvtimme och join the que. Det var nog join the que-humor som räddade hela det här dygnet.
Bitvis har jag varit helt sjukt trött det här resan men jag verkar ändå kunda vända på dygnet rätt enkelt. Det är snart midnatt och dags att sova. För min malaysiska del är klockan snart sju på morgonen.
Godnatt.
Jag kände mig som istidsforskare när jag analyserade dimman under oss.
Här kan man se en forna genomträngning av ett flygplan!
Freaks!
Malaysiaäventyret är över och vi ska snart åka taxi till flygplatsen. Jag vill passa på att visa vilka underbara freak jag har umgåts med denna resa. Tack för att skapat en trygg, humoristisk och öppenhjärtlig stämmning även om det varit mer än varmt vissa dagar.
Sanna, Mi, Robert och Salam
Sanna, Mi, Robert och Salam
Certifikat, Spa och äventyr
Konferensens är slut och imorgon är vi påväg hem. Sen sist har vi tagit ett antal gruppfoton och delat ut certifikat till alla ungdomsdeltagare. Certifikat är betydligt mer viktigt för asiatiska ungdomar än för svenska. Alla gick upp på scenen och tog emot ett cerifikat om att man deltagit i ungdomsworkshopen. Det blixtrade från alla håll och det kändes nästan som skolavslutning igen. En annan skillnad mellan svenska och asiatiska ungdomar är att här så presenterar man sitt fullständiga namn inl familjenamn och eventuellt nickname eller engelskt namn. I sverige presenterar vi oss oftast med bara förnamn. Men likheterna är ändå fler än olikheterna. Den som trodde att alla asiatiska ungdomar ser likadana ut trodde fel. Det finns långa, korta, smala, tjocka, finniga, ljushyade och mörkhyade asiater precis som det finns svenskar med olika utseenden. Alla roller i en svensk ungdomsgrupp fanns bland de asiatiska ungdomarna oxå. Det finns någon som är clown, tjejtjusare, alternativ, blyg, utåtriktad, formell och pratkvarn.
Hela konferensen avslutades med en lika pampig middag med åtta rätter och tråkiga tal. Den här gången fick dock alla länder stå för underhållningen. Det var mycket traditionell dans, mer eller mindre oseriöst. Det skulle jag vilja se på en kongress. Vi svenskar körde en klassisk droger gör dig passiv med starkt deltagande från de asiatiska ungdomarna. Det var roligt.
Sen i lördags har vi haft lite semester med shopping, lite sol men framförallt SPA!!! 3 timmars omhändertagande för 500 kronor. Manikyr, pedikyr, helkroppsmassage och ansiktsmask. Det var väääääldigt skönt.
Kuching har känts som en väldigt lugn och trygg stad men sista dagarna har bevisat motsatsen. Först blev Mi väskryckt av några mopedister, fast Mi var stark och lyckades hålla i väskan. I kväll blev några killar vid vårat cafe anfallna av någon dumjävel (alla var rätt höga kan tilläggas) och i morse gick brandlarmet. Salam och jag sprang alla trapporna ner från tolvte våningen och fick känna brandrök så det blev lite obehagligt att andas. Brandbilen kom fort och det visade sig att det brann på ett rum på tredje våningen. Lite skärrade åkte vi ändå på spaet och släppte morgonen.
Imorgon hoppas jag på lite sol så jag får bättre på brännan lite. Det ska bli väldigt skönt att komma hem nu. Även om julpynt och julsånger finns överallt så har jag ingen julkänsla. Det behövs snö för det. Tentan är halvfärdig och jag peppar inför 29 timmars resa med start imorgon kl 18.50!
Kuching stad, droger gör dig passiv och Noch, Tammy, Lindy, Arum och Vivi
Ansiktsmask
Hela konferensen avslutades med en lika pampig middag med åtta rätter och tråkiga tal. Den här gången fick dock alla länder stå för underhållningen. Det var mycket traditionell dans, mer eller mindre oseriöst. Det skulle jag vilja se på en kongress. Vi svenskar körde en klassisk droger gör dig passiv med starkt deltagande från de asiatiska ungdomarna. Det var roligt.
Sen i lördags har vi haft lite semester med shopping, lite sol men framförallt SPA!!! 3 timmars omhändertagande för 500 kronor. Manikyr, pedikyr, helkroppsmassage och ansiktsmask. Det var väääääldigt skönt.
Kuching har känts som en väldigt lugn och trygg stad men sista dagarna har bevisat motsatsen. Först blev Mi väskryckt av några mopedister, fast Mi var stark och lyckades hålla i väskan. I kväll blev några killar vid vårat cafe anfallna av någon dumjävel (alla var rätt höga kan tilläggas) och i morse gick brandlarmet. Salam och jag sprang alla trapporna ner från tolvte våningen och fick känna brandrök så det blev lite obehagligt att andas. Brandbilen kom fort och det visade sig att det brann på ett rum på tredje våningen. Lite skärrade åkte vi ändå på spaet och släppte morgonen.
Imorgon hoppas jag på lite sol så jag får bättre på brännan lite. Det ska bli väldigt skönt att komma hem nu. Även om julpynt och julsånger finns överallt så har jag ingen julkänsla. Det behövs snö för det. Tentan är halvfärdig och jag peppar inför 29 timmars resa med start imorgon kl 18.50!
Kuching stad, droger gör dig passiv och Noch, Tammy, Lindy, Arum och Vivi
Ansiktsmask
Från Farm till Konferens
Miljöombyte är ordet. Igår var det invigning. Grundanledningen till att vi är här är för att delta på en konferens. Det är massa olika organisationer i framförallt Asien som samlats för en årlig konferens om hur vi ska förebygga användandet av alkohol och andra drogor. Parallellt med detta finns the youth workshop som vi ungdomar deltar i. De första tre dagarna var vi som sagt på en farm och de resterande tre dagar är vi delvis med på konferensen men framför allt har vi organisations och projektutbyte med varandra. Igår var det invigningscermoni, typ den största och maffigaste jag varit på. Åtta rätters middag, kulturella danser och tal. Galet.
Jag är väldigt imponerad av många av de asiatiska ungdomarna och jobbet de gör i sina organisationer. 4U i Sri Lanka är tex 20 000 medlemmar och de har bara funnits som organisation i några år. Det är väldigt intressant att se att anledningen till att ungdomar dricker är desamma överallt i hela världen. Det är familjeproblem, vänners påverkan, en vilja att testa nya saker som är en del av ungdomskulturen, viljan att vara vuxen osv. Ungdomarna är väldigt bra kunskap om alkohol och andra droger och det är skönt att veta att kunskapen finns överallt i världen iaf hos några ungdomar.
Men det man måste fråga sig är ju i hur många av de asiatiska organisationerna kan vara så bra. Om UNF skulle ha följt några av de andra organisationernas utveckling skulle vi vara hur stora som helst. Vi är ändå 38 år gamla och har massor med miljoner att använda, betydligt mer än vad de andra organisationerna har. Vad ska vi skylla på?
Asiatiska ungdomar äter middag, kulturell dans och en av organisationernas presentation
Jag är väldigt imponerad av många av de asiatiska ungdomarna och jobbet de gör i sina organisationer. 4U i Sri Lanka är tex 20 000 medlemmar och de har bara funnits som organisation i några år. Det är väldigt intressant att se att anledningen till att ungdomar dricker är desamma överallt i hela världen. Det är familjeproblem, vänners påverkan, en vilja att testa nya saker som är en del av ungdomskulturen, viljan att vara vuxen osv. Ungdomarna är väldigt bra kunskap om alkohol och andra droger och det är skönt att veta att kunskapen finns överallt i världen iaf hos några ungdomar.
Men det man måste fråga sig är ju i hur många av de asiatiska organisationerna kan vara så bra. Om UNF skulle ha följt några av de andra organisationernas utveckling skulle vi vara hur stora som helst. Vi är ändå 38 år gamla och har massor med miljoner att använda, betydligt mer än vad de andra organisationerna har. Vad ska vi skylla på?
Asiatiska ungdomar äter middag, kulturell dans och en av organisationernas presentation
Goshen Farm
Nu har jag varit här i tre dagar och listan på saker att blogga om är lång. Vi har spenderat dagarna på en farm med de asiater från flera olika länder. Lära-känna-övnigar och gruppaktiviteter har fyllt våra dagar och syftet har verkligen blivit uppnått. Det är ett roligt gäng mellan 18-25 åringar vi umgås med.
Dagarna har för min del gått ut på att: jaga solen (det är monligt här så förvänta er ingen bränna när jag kommer hem), sova från kl 22.00 för att vakna vid 8 och vara utsövd, plocka och äta exotiska frukter som man knappt visste fanns, gå på en porslinstoalett som står i ett djungelrum, försöka förstå asiaternas engelska som ibland är jättebra och ibland mindre bra (det är många bokstäver som försvinner ibland, jag har inte listat ut vilka än), mysa på den ekologiska farmen som har en riktig rehabkänsla och andas varm fuktig luft, ibland känns det som no air.
Det är jätteroligt att se människor växa och inse att alla har sina svagheter och styrkor. De som var sämst på engelska var de som var bäst på att dansa och den som såg ut som en nörd var den som spelade den coolaste rollen under teaterövningarna. Många av tjejerna som är här är starka med mycket karaktär, inget man kör över om man säger så. Malaysier är väldigt roliga (visste ni att när gekhoödlor måste vara ledsna hela tiden för när de är glada så faller dom ned från trädet..för att dom klappar händerna då..)
Igår var vi på besök i en by där förfäderna var headhunters och vi fick se traditionell dans och idag besökte vi ett orangutangcenter. Aporna lever vilt och var inte alls hungriga på frukt när det var matdags så vi fick bara höra dem. Men tre krokodiler i burar och två vilda små snokar såg vi, det var spännande. Maten är stark och jättegod, vi äter mycker frukt och min mage har inte reagerat på någt sätt. Jag mår primaballerina på alla sätt!
Imorgon börjar konferansen som varar i tre dagar och sen ska vi ha lite semester och försöka hitta ett spa!
Den idylliska farmens utsikt, gruppaktiviteter, headhunterutrustning och den lilla aggresiva snoken
Dagarna har för min del gått ut på att: jaga solen (det är monligt här så förvänta er ingen bränna när jag kommer hem), sova från kl 22.00 för att vakna vid 8 och vara utsövd, plocka och äta exotiska frukter som man knappt visste fanns, gå på en porslinstoalett som står i ett djungelrum, försöka förstå asiaternas engelska som ibland är jättebra och ibland mindre bra (det är många bokstäver som försvinner ibland, jag har inte listat ut vilka än), mysa på den ekologiska farmen som har en riktig rehabkänsla och andas varm fuktig luft, ibland känns det som no air.
Det är jätteroligt att se människor växa och inse att alla har sina svagheter och styrkor. De som var sämst på engelska var de som var bäst på att dansa och den som såg ut som en nörd var den som spelade den coolaste rollen under teaterövningarna. Många av tjejerna som är här är starka med mycket karaktär, inget man kör över om man säger så. Malaysier är väldigt roliga (visste ni att när gekhoödlor måste vara ledsna hela tiden för när de är glada så faller dom ned från trädet..för att dom klappar händerna då..)
Igår var vi på besök i en by där förfäderna var headhunters och vi fick se traditionell dans och idag besökte vi ett orangutangcenter. Aporna lever vilt och var inte alls hungriga på frukt när det var matdags så vi fick bara höra dem. Men tre krokodiler i burar och två vilda små snokar såg vi, det var spännande. Maten är stark och jättegod, vi äter mycker frukt och min mage har inte reagerat på någt sätt. Jag mår primaballerina på alla sätt!
Imorgon börjar konferansen som varar i tre dagar och sen ska vi ha lite semester och försöka hitta ett spa!
Den idylliska farmens utsikt, gruppaktiviteter, headhunterutrustning och den lilla aggresiva snoken
Landat i Kuching
Nu har jag äntligen landat i Kuching, Malaysia och allt har gått bra. Resan gick lätt trots sina 25,5 timmar, tror aldrig jag rest så länge. I fredags satt jag i fyra olika plan, det är galet.
Här är det varmt precis som väntat, fuktigt och lite kvavt. Men det är skönt att gå i t-shirt halv evla på kvällen. Det luktar utomlands. Imorgon ska vi ut till en farm o ha lära-känna-dagar med ungdomar från de andra asiatiska organisationerna. Där ska vi sova på madrasser på golvet i två nätter men ikväll och resten av tiden sover vi på ett schysst hotell med internet i lobbyn. Efter farmen väntar ungdomsworkshop och deltagande visst deltagande i vuxenkonferransen.
Nu ska jag sova men nu vet ni iaf att jag mår bra.
Här är det varmt precis som väntat, fuktigt och lite kvavt. Men det är skönt att gå i t-shirt halv evla på kvällen. Det luktar utomlands. Imorgon ska vi ut till en farm o ha lära-känna-dagar med ungdomar från de andra asiatiska organisationerna. Där ska vi sova på madrasser på golvet i två nätter men ikväll och resten av tiden sover vi på ett schysst hotell med internet i lobbyn. Efter farmen väntar ungdomsworkshop och deltagande visst deltagande i vuxenkonferransen.
Nu ska jag sova men nu vet ni iaf att jag mår bra.
På väg..
Stressa i förväg är jag bra på. Det är inte skönt då men det är skönt att jag nu känner att jag har koll och inte behöver packa hela natten. Imorgon åker jag. Det sägs att det ska vara monligt med regn varje dag och 30 grader varmt.
Fin glögg och bastukväll igår och broders kalas ikväll med hela tjocka familjen och en massa respektive. Väldigt trevligt måste jag säga.
Hoppas det trådlösa internet på hotellet är bra så jag klarar av att vara ifrån hemma. När jag kommer hem är det jul.
Kom ihåg att ni är det bästa jag har.
Fin glögg och bastukväll igår och broders kalas ikväll med hela tjocka familjen och en massa respektive. Väldigt trevligt måste jag säga.
Hoppas det trådlösa internet på hotellet är bra så jag klarar av att vara ifrån hemma. När jag kommer hem är det jul.
Kom ihåg att ni är det bästa jag har.
Juletider
Det är lite smått kaos i mitt hvuud och det är Malaysias fel. Igår insåg jag att om jag ska skicka några julklappar till folk så måste jag för det första komma på vad jag ska ge dom och för det andra skicka det innan fredag då jag åker till Malaysia. December har knappt börjat och jag har inte hunnit komma in i juletänket än. Igår infann sig julkänslan så smått trots allt. Började morgonen med två avsnitt av årets julkalender och avslutade kvällen med nejlikestoppande i apelsiner, knäckkok, pepparkaksbak, julkorsskrivande och astridlindgrejsjultittande. Ikväll är det glögg och bastu med mina finaste vänner.
Här är min önskelista:
Pyssel och fix med sisters
Här är min önskelista:
- Äggklocka
- Duntofflor - sånna som är mjuka, ser ut som stora strumpor och är gjorda av samma material som ett täcke.
- Rullväska - mönstrad som är lagom stor att ha med sig när man åker iväg över en helg.
- Vitlökspress
- Bodyshopprodukter
- Hårpermanent
- Hudbahandling på face
- Silverörhängen - 9 st likadana små silverpluppar
- Reflexer och lysen till cykeln
Pyssel och fix med sisters
Arlanda is my plejs
Jag hänger mer på arlanda och cityterminalen än på Umeå busstation. Åtta starter och åtta landningar de senaste 11 dagarna och på fredag väntar två till. Miljövännen Linda har lite svårt att legitimera sitt flygande. Men jag tänker att så länge jag reser för en bra sak (kämpar för en demokratisk och solidarisk värld fri från droger) så är det lugnt. Svenska flyg hade en fakta roll-up på alvik som gjorde mig lite lugnare. Inrikesflyget står för endast 1% av det svenska koldioxidutsläppet. Vi ska alltid ha ett miljötänk i allt vi gör och jag får väl kompensera mitt bidrag till växthuseffekten på andra sätt.