Vad blir min död?

Att leva i Tanzania innebär en hel del risker, den som är mest uppenbar är kanske inte den som farligast. Vilken av dessa blir min död?

 

  • Vattnet jag dricker som kokas och filtrerar men som jag ändå inte vet om det är rent eller inte
  • Varje gång jag korsar ett oövervakat (eller övervaktat) övergångsställe
  • Köttet jag ätit som kan vara smittat av Rift valley fever
  • Min urinvägsinfektion
  • Hela det faktum att HIV finns utbrett i detta land
  • Disksvampen i köket
  • Diskbänken jag torkar av men inte vet vad som springer över den på nätterna
  • Tangentbordet på datorn
  • Flugorna och myrorna som jag delar maten med
  • Ledstängerna som jag håller i när jag åker daladala
  • När jag skär oss på knivar och potatisskalaren
  • Pommes fritesen som jag inte vet hur länge de legat framme
  • Mjölken jag dricker som jag inte vet om den är helt fräsch (eller är smittad av Rift Valley fever)
  • Tjuvar och banditer på stranden eller vid Kariakoo
  • Mina egna små operationer och sårvård
  • Avgaserna jag andas in
  • När vi går hem på kvällarna i mörkret
  • Trasan jag torkar golvet med
  • Hajar jag kan möta på när vi simmar i havet
  • Varje gång jag åker en daladala och inte vet om föraren är nykter
  • När jag kollar på fotbollsmatcher och kan få en boll i huvudet
  • Mina egna händer
  • Fladdermössen som ibland beter sig aggressivt
  • Någon kan kasta en förbannelse över mig
  • Eluttagen jag kan få stötar av
  • När jag klättrar upp i ställningen där vår vattentank står
  • De ruttna bräderna i vattentanksställningen som brakar
  • Chapatin jag köper som säljaren tar i med samma händer han nyss styckade en kyckling med
  • När det regnar och jag nästan måste simma för att ta mig fram och eventuellt kan drunkna
  • När frustrationen stiger till nivån då jag säger ?I want to kill someone?
  • Gå och lägga sig varje natt med risken att möta Popobawa!

 

Det finns så ofantligt många saker man kan dö av här, men de risker jag är medvetna om är också de jag kan skydda mig mot. Listan i Sverige skulle kunna bli lika lång, dock inser jag att det för mig är farligare att leva i Tanzania än i Sverige. Bland annat eftersom jag är från Sverige och inte känner till alla system här. Men jag slipper i alla fall oroa oss för att frysa ihjäl och bli uppätna av älgar!


Coco Beach

Jag och Kivuri var vid Coco beach. Ett schysst ställe som inte ligger så långt från där jag bor. Sandstränder, klippor, gröna buskar och skräp. Vattnet är inte rent nog att bada i dock :(


image176
Fin utsikt


image177
Jag hittade massa kaktusar, lilla lycka

Klagans tid

I morse hittade jag en mus i min resväska. Råtterna spring i innertaket så jag inte kan somna, jag är rädd att taket ska rasa in. Jag blir så jävla less.
Min tatuering kliar och när den ena infektionsknölen äntligen försvunnit så dyker en annan upp. På låret/skinkan så nu kan jag inte sitta eller ligga utan att det gör ont. Why?
Imorgon är det första gången på 5 år som jag inte kan vara med på första majhoppningen och min Mamma fyller 50 år och jag får inte ens sjunga på morgonen.
Och vi har inget vatten. ÅÅÅHH!

Jellyfish 2

För några dagar senda la jag upp en bild på min arm. Om den bilden inte visade resultatet av mitt möte med maneten finns här ett bevis på min nya inbrända tatuering. Ärligt talat tycker jag den är snygg och har faktiskt fler än en gång funderat på om jag inte önskar att den stannar för alltid.

image175
Min treudd

Kärlek

Kan tanzaner känna samma passionerade kärlek for nagon annan, sa som svenskar kan, eller finns det bara ekonomisk- praktisk och trygghetskärlek här?
Kivuri vill att jag tar med honom hem till Sverige, vad ska jag svara honom?
Vet du att Come what may, I will love you until the end of time?


Choklad

- Den här chokladen smakar ju som papper
- Ja det är som när man bara hittar blockchoklad hemma men fortsätter äta...

Varje dag dricker vi minst en kopp varm choklad Mido, det smakar konstgjort och den är importerad från europa, allt det vi inte gillar. Men ändå så...så...

Drömmen

Jag har haft en dröm...en dröm som funnits ganska länge...men aldrig tänkt mer på den än som en dröm..sista veckan har jag funderat på min dröm...tänkt på det praktiska...och kanske...kanske kan det en dag bli så att drömmen blir verklighet...och då kommer det vara en av de större äventyren jag gör i mitt liv...

Peace love and bangi

Igår var jag på ännu en fotbollsmatch. Hemmalaget hade en hink med tre liter vatten som motståndarlaget fick dricka av. Jag tycker det var fint och det symboliserar mentaliteten hos befolkningen i Tanzania. Här lever muslimer, kristna och hundratals olika stammar sida vid sida utan problem. Resten av världen borde komma hit på praktiskt studiebesök. Vill man så kan man! 

Det kändes underligt att sitta en decimeter från en cannabismarknad. Det röktes, vad man här kallar bangi, runt omkring mig och när min kompis såg hur jag ogillade det flyttade vi på oss. Jag har aldrig varit så nära narkotika förr och som det röktes! 200 shilling för ett knytte som sedan rullades. Dryga en krona för ett rus är vad jag kallar att få valuta för pengarna, för att inte tala om den passiva rökningen som är helt gratis.

image174

Inte världes bästa bild (den är tagen i smyg)
men här är i alla fall högen med cannabis, redo att rullas och rökas


Det man trodde att man visste...

Det är mycket jag inte vet om Sverige när vi sitter i vårat hus och diskuterar olika intressanta saker.
Jag trodde jag hade bra koll på lagar, ekonomi och normer men inser att jag är osäker på väldigt mycket.
Är den fria aborten i Sverige gratis?
Kostar det pengar att förlösa barn på BB?
Kan föräldrar poliksanmäla en kille om han är kär i deras dotter? (den här är jag visserligen säker på)
Är det tillåtet att könsstympa kvinnor om det sker under kliniska och humana förhållanden?



En med allt man..

Om man gjorde tre listor:
en med allt man vet (bädda sängen, räkna, historiska händelser etc)
en med allt man inte vet (atomnummer, namn på folk i världen etc)
en med allt man vetat men glömt (konsumenkunskapslagar, gatunamn etc)
vilken skulle då bli längst?

Jellyfish

Igår simmade jag in i en liten manet. Det var en ny upplevelse och nedan har ni resultatet:

image172
Det syns inte så bra, men en lite treudd har jag numera inbränt på min arm.

Bildtajm

När man bor här så glömmer man att ta kort på det vardagliga, det jag ser varje dag och inte förvånas över. När min familj var här fick jag ser Dar es Salaam ur ens turist kameralins. Här har ni ett smakprov:

skyskrapor
Dar es Salaams "skyskrapor" taget från färjan över till Kipepeo

gatan
Min gata

?dla
Jag lever i harmoni med mitt favorithusdjur ödlorna.

toa
En av våra toaletter i huset, den som alltid funkar med eller utan vatten i huset

frukost
En fantastisk frukost jag åt med min familj på mitt vardagsrumsgolv

dalla
Varje dag åker jag i mer eller mindre stabila och mer eller mindre fullproppade dalladallas


kkoo
Inne i Kariakoo kan man finna det mesta..

kkoofisk
...t.ex. fisk i massor!

apelsin
De är sjukt snabba på att skala apelsiner, jämt och perfekt
husbygge
Ett husbygge

Svenskhäng

Igår hade vi svenskt häng hela dagen.
Vi lyckades samla alla svenkska ungdomspraktikanter utom Stina för en dags matätande och svensktalande. Vi började med att äta en lyxig frukostbuffe på holiday inn för 12 000 tsh. Valnötter, mandlar, cashew, russin, mango, melon, passionsfrukt, papaya, ananas, ägg, ost, kex, mörkt bröd, nutella, marmelad, 6 sorters juice, våfflor, ett antal varmrätter och yoghurt! Så värt!

Vi drog vidare till Mwenge och hantverksmarknaden, jag börjar bli rätt bra på att pruta nu och vet precis vart jag ska köpa alla mina souvenirer. Som kontrast traskade vi vidare till det enorma köpcentret med fasta priser. Det är större än ica maxi och vi njöt av aircondition och kollade in de exkusiva kläderna med priser där till, 76 000 tsh för en kjol (cirkus 450 kr). Helt sjukt!

Vi hängde någon timme i vårt vardagsrum och åt av de två kilo lösviktsgodis jag har i min kyl åkte dalla till Addis in Dar och åt etiopisk mat med händerna. Det är tredje gången jag är där på två veckor. Mysfaktor 100!

Det var så otroligt värt att få prata svenska en hel dag, säga hur knäppt allt är här och inse att man inte är ensam om så många känslor. Det finns människor som förstår och det räcker med några få ord så förstår alla. Det är Tanzania och trots om det var mycket negativt snack så trivs vi i landet som sådant.

Det blev en sjukt dyr dag, jag åt mat för en sjundedel av min månadslön men det här var finaldagen på min semesterperiod. Hemlängtan börjar lägga sig och  nu satsar jag och Anna på att komma in i Tanzanialivet igen med ris och böner var dag. Tack Karin, Samuel, Lisa, Evelina, Nils, Anna, Kristin och Elin för en fantastisk dag!



10 veckor kvar, 1701 timmar för att vara exakt.

Myror

Per som bott här längre än oss sa att kampen mot myrorna är rätt meingslös. I morse bestämde jag och anna att vi nog ändå ska köpa myrmedel. Idag när jag skulle gå på kontorets toa möttes jag av:


myror
En miljon myror bärandes på något antagligen ägg


Karåll: Att leva i symbios med naturen är inte alltid så roligt.

Råttan

Det var en gång en råtta som bodde i ett hus. Människorna i huset såg råttan en gång för länge sen men den gömde sig i soffan och var sedan borta i flera veckor. När en familj var på besök i huset sågs råttan igen och även denna gång gömde den sig i soffan. Pappan i familjen inspekterade soffan lite näramde och såg att råttan dragit in både platspåsar, folie och gamla matrester som den mumsat på tillsammans med soffans stoppning. Pappan föreslog olika sätt som man skulle kunna döda råttan på t.ex. med råttgift, råttfälla eller en hinkvatten med en transportbrygga så råttan skulle drunkna. Alla sätt kändes jobbiga för husets permanenta boende då råttgift skulle ge ett lik i huset, en råttfälla en smashad råtta och en vattenhink en drunknad råtta. Familjen åkte hem och kvar var den permanenta boende. Råttan sågs ännu en gång, den här gången bakom tallrikarna i köket. Huvudet och den 10 cm långa svanen var det enda som syntes och råttan lyckdes inte fångas in. Dagen efter blev råttan funnen i toaletten, levande! Tur att flickan som bodde i huset hade en vän som kunde hjälpa till att döda råttan med en sopskyffel. För att se en blöt råtta sitta och andas i hennes toa var bland det vidrigare hon sätt.

Det här ger oss två alternativ:
1. Råttan är död och kommer förhoppningsvis aldrig igen
2. Det finns fortfarande en råtta i soffan och ett okänt antal kloakråttor i toaletten.



Vem vet?


Familjen Engström

Som bekant har familjen varit här på semester. Det har varit några hektiska dagar där det riktiga afrikat har gjort sig påmint. Det känns som vi inte hunnit med något samtidigt som jag inser att listan på saker vi gjort är lång. Det är sex viljor i en ny kultur och känslorna är många. Men jag är jättenöjd med resan i sin helhet. Det var fantastiskt att få ha dom här och jag insåg först när dom åkt vilken trygghet dom ger mig. Jag har nästan inte haft någon hemlängtan under hela min vistelse här i Tanzania men känner att jag kanske kommer ta igen det framöver.

Jag har 10 veckor kvar i Östafrika, varav 6 i Dar. Det känns lång samtidigt som det känns kort.

image155
En glad familj

image157
Tim och Tove blev populära bland ungarna och jag förundras över hur barn som inte talar samma språk ändå leker så bra medan vuxna inte kan leka när språket och kulturen inte passar perfekt.

image156
Lisa på Kariakoo i vita skor med en badrumsskrapa i handen och gamla kokosnötter framför sig

Och även om min familj är knäpp, jobbig, dum i huvdet och jävligt frustrerande ibland så är den samtidigt helt fantastisk. Vi skrattar mycket tillsammans, jag har en enorm trygghet hos dom och jag vet att vi alla alltid gör det som vi tror är bäst för varandra. Jag älskar er.

Zanzibar

Med familjen hann vi med några dagar på Zanzibar. Ön som ska vara ett paradis.
Kanske hade jag höga förväntningar men så fantastiskt tycker jag inte att det var. Såklart vackert med härliga stränder, fantastisk snorkling och klart vatten. Naturen och miljön var oslagbar men förstördes totalt av människorna som bor där och våra korkade turisthuvuden.

Först glömmer vi våra pass hemma så vi blir jättestressade men det ordnade sig till sist. I hamnen i Dar så är biljettförsäljarna som hökar och alla säger mot varandra. Båten var försenad och tog 1 timme längre än lovat. När vi kommer till Stonetown på andra sidan så var taxichaufförerna värre än biljettförsäljarna. Vi var trötta och hungriga och ville bara vara ifred. En trevlig taxikille vid namn David körde oss till en guesthouse. Vi får veta att priset är $6/rum, när vi ska betala är priset 60, fast jag frågade flera gånger. Vi bodde kvar där och åkte med David till stranden på utsatt tid dagen efter. Frid och fröjd med afrikanskt regn och billigt boende solar och badar vi den första dagen. Nästa dag åkte vi på en snorklingstur där delfiner var garanterat. Mycket snack och lite sanning. Jag släppte min rädsla för att få in saltvatteni kroppens alla ingångar och trivdes riktigt bra. Cyklop is the shit. Våra 4000 shilling som vi inte fick i växel fick vi jaga för att få tag i, rätt ska vara rätt och jag blir så trött på att dom inte bara kan stå för det avtalade priset.

Lisa blev från att ha varit Lisa med linjerna Lisa med brännan. Maten var god, vädret bra och rummen helt okej. Inget att klaga på där.

Sen gjorde vi tabben alla säger att man inte får göra: ge pengar i förskott. Vi gav David pengar för att köpa biljetter till båten hem och han lovade att möta oss vid hamnen. Allt han lovat höll han och han hörde av sig på utsatt tid, någon vi trodde vi kunde lita på. När vi kommer till hamnen är han inte där, han ringer och säger att han är på andra sidan i Dar samtidigt som vi får veta att han är en drugdealer. Vi försöker dra in polisen och en annan kille som antagligen kände David började bli våldsam. Tråkigt slut på vår resa och vi förlorade 1500 kr. Alltid lär man sig något.

I övrigt var det roligt att få se zanzibar och skönt att få slappa på en strand. Detta inlägg ger nog inte en rättvis bild av zanzibar. Det är en fantastisk ö men turistindustrin är förjävlig.

image151
Här bodde vi, mycket fridfullt och med stora vackra kaktusar

image152
Minst sagt klart vatten


image149
En sjöstjärna vi plockade upp från botten, snorkling är rätt grymt.

image150
Nästan en undervattensbild tagen av Lisa

image154
Och några vackra solnedgångar hade dom.

Safari

Så var jag en safarierfarenhet rikare. Efter många om och men och strul med pengar, personliga relationer och okunskap om vad som är sant och falskt kom vi oss iväg på en underbar safari. Vi fick se allt utom lejon men istället dök en liten leopard upp tio minuter från parkgrindarna. Att se djur i sin riktiga miljö är något speciellt och det är värt att betala för att få uppleva det på riktigt. Cirkus och djurpark kan slänga sig i väggen

image142
Antiloper i massor fanns det.

image148
Mäktigaste djuret - inget att leka med när dom blir arga

image147
Denna skapelse är något utöver det vanliga, ränderna är helt galna

image144
Bufflar i lera, mumma.

image145
Om jag skulle vara ett djur i nästa liv, då skulle jag vara giraff
(som kompensation för att jag är så kort i det här livet)


image146
Flodhästarna var svåra att se, de låg bara i vattnet men vi hade tur

image143
En babian kom gående längs vägen när vi var påväg hem

Familj och en liten safari

Hejja!
Nu har familjen kommit och vi har varit på safari.
Det blev en chockstart av tanzanialiv för dom och nu ska vi mest leva turistliv på zanzibar.
Bilder och annat ska jag lägga upp sedan.
Jag har det bra här med familjen. Det är skönt att ha dom här men allt tar längre tid när det är så många som vill vara med och bestämma. Demokrati i all ära.
Chipp!

Popobawa

En ande som våldtar män i deras sängar. En djävul som härjar kring Dar-es-Salaam och öarna Pemba och Zanzibar. 1995 bröt panik ut och många här är livrädda. Han kommer om nätterna, tar sig in i alla hus och det enda sättet att skydda sig är att sova utomhus, vilket folk gör av rädsla. Popobawa betyder fladdermus på swahili. Den sägs vara enögd, enfotad och ha stora vingar med långa klor. Offren tvingas berätta för sin familj och grannar om vad som hänt, annars lovar Popobawan att återkomma. Det finns både böcker och ett antal länkar där man kan läsa om detta fenomen.

 

Rastakillarna berättade att de var skyddade eftersom Popobawan är rädd för dem, han ser deras rastaflätor som ormar. De berättade också att man kan ?köpa? denna Popobawa av en doktor och sedan styra vilka Popobawan ska våldta. De riktigt uppskrämda köper i panik skydd av någon slug man som lovar skydd mot Popobawan om man ger honom pengar.

 

Det är sägner och ingen vet sanningen men det är uppenbart att folk här i Dar-es-Salaam faktiskt är rädda. Läs mer på

http://en.wikipedia.org/wiki/Popo_Bawa

image141
En avbild av Popobawan



MIN FAMILJ KOMMER 21 TIMMAR!!