Lev livet med Linda

Idag är det vår i luften och då kan jag har översyn med att snön ligger kvar. Det är varmt och jag vill bara sola hela dagen. Ge mig mera.

Nu är jag hemma. Det är skönt, men mest skönt för jag vet att jag ska iväg snart igen. Brighton!!!

Göteborg var precis lika fantastiskt som jag visste att det skulle vara. Som jag alltid sagt, Emil och Ola är feelgood människor, även om jag aldrig blir så mobbad som jag blir där. Jag har åkt buss till Kortedala och gått långpromenad med Elin längs hamnen. Vi åkte Balder utan händer det och kittlade så härligt i magen. Helgen var total när jag fick gå ut och dansa och äta godaste kebabrullen.
I love you guys.


Kalle och Elin


Utgång - Åsa och jag


Ola och Åsa njuter i solen och äter glass

Snart har jag frågat alla, och alla säger olika. Varje gång jag frågar en ny person känns det som att jag ska få det slutgiltiga svaret, att nu ska jag välja det den personen säger åt mig att välja. Men icke.

Och allt handlar om en endaste liten helg i slutet av maj. Jag har börja fundera ut kompromissplaner. Där all tjänar på det utom jag.
Yey.

Alla min sinnen och känslor är helt överens.
VILKET JÄVLA VÄDER
Tur för Viktoria att hon redan är i Spanien. Tur för mig att jag ska dit om 10 dagar.

Igår rensade jag bland mina papper från min skoltid. Varför i hela fridensdagar har jag sparat kursmålen för fysik a som jag hoppade av efter 4 veckor? När jag var klar hade fem pärmar blivit till en och jag skulle gissa att jag slängde 10 kilo papper. Bra jobbat!

Igår skulle jag även på möte och träffa en Anders som skulle informera om URIX. Det kändes bra att åka buss ned på stan och jag funderade på att det skulle kännas häftligt att säga "Det är jag som är Linda Engström, Distriktsordförande i Västerbotten". Inte bara föra att jag stolt över att vara DO och att det känns coolt att ha en titel utan för att vi är bäst. Västerbotten är bäst och UNF är bäst. Och det känns så grymt att vara en del av något som jag och några andra byggt upp från nästan ingenting. Bra jobbat!

I förrgår såg jag på Karate Kid och jag måste erkänna att den var betydligt bättre än vad jag väntat mig, den var till och med bra. Men inte är det väl så konstigt att jag som ogillar asiatiska filmer med springande ben i luften och sparkar hit och dit förväntar mig att Karate Kid ska vara en sådan film, alltså en film jag inte alls ser något nöje. Tack för att mina fördomar blev överbevisade. Bra jobbat!

Idag, igår, i förrgår och alla andra dagar saknade jag Sara. Nu är det "bara" 22 dagar tills vi ses. lovie.