Lev livet med Linda

Jag har gjort en insats för koperationen och inventerat på coopforum, tjänat ett presentkort på 500 kronor och fått träningsvärk i fingrarna för jag har räknat kanske 1000 vykort.

Idag har jag och Elin shoppat. vi är väldigt bra shoppingkamrater. Jag handlade för 2000 kronor. Är det jag som är en fattig student? Är det därför Elin är en bra shoppingkamrat?

När man säger att man inte behöver kläder, då syftar man väl på ett fysiskt behov. Att man har tillräckligt många par jeans för att inte behöva tvätta varje dag. Kan man ha ett psykiskt behov av kläder? Ett vanligt shoppingsug tänker jag på då. Är det okej att köpa kläder fast man inte behöver det fysiskt? Jag tycker hela vårat samhälle är så. Det är okej att vara hemma om man är fysiskt sjuk men inte om man är psykiskt sjuk, alltså mår dåligt i hjärna och hjärta. Jag är också så, jag tillåter bara mina fysiska behov och ignorerar ofta mina psykiska behov. Det är dumt. Tur att jag har några folk i mitt liv som hjälper mig att ta hand om mina psykiska behov.

Tack.

I NTERNET FUNKAR. I-landsproblemet är över.
Frågan är: vad gjorde jag den här gången när jag kopplade in nätsladden som jag inte gjort förrut?

Jag har märkt hur fruktansvärt beroende jag är av internet och jag tror inte jag är ensam.
Under den här veckan har etta gett mig följande problem:
Jag har inte kunnat: 
- Kolla när bussar och spårvagnar går
- Kollat upp allt om Universitet, schema, literaturlistor m.m.
- Ta reda på vad det är på TV
- Uppdater min blogg
- Kolla min apberget
- Prata med folk på msn (det här nog det här som varit jobbigast
- Mejla
- Betala räkningar

En aningens beroende

HallelujaMoment. Karln jag bor hos har gett mig en tv, rakt framför sängen. Nu är jag inte lika ensam längre. Idol 2006 - here I come. OCH en kvinna har sovit över hos honom och har torkat och städat hela spisen och diskbänken. Tack för det. Trots allt kanske jag blir kvar här hela hösten. Dock fortfarande inget internet och jag känner mig lite ensam. Jag låter bli att uppmärksamma att det är lördag idag och intalar migsjälv att det är okej att sitta hemma hela kvällen och inte göra nånting.

Idag har jag gått vilse när jag skulle hitta till Avenyn, tur att jag hittade en man med Frölunda Hockeytröja som kunde visa mig vägen. Alla som är göteborgare borde ha en tröja där det står GÖTEBORGARE - Jag kan visa dig vägen. Annars är ju göteborg en ganska turisttät stad så man vet ju aldrig vem man kan stöta på.

Nu är jag inflyttad i Göteborg. Jag hade så mycket att blogga om, men inget internet. Vad gör man då?

Det känns jättebra att vara gbgbo, jag trivs och jag jobbar hårt med att lära mig gator, spårvagnar och busslinjer. Mitt första problem när jag flyttade ned var att jag inte hittade nån komsum utan bara Willys och Ica Maxi, och vem vill handla där? Det problemet åtgärdade jag igår då jag var ute och gick i två timmar och till slut hittade två konsum. De ligger en bit bort men man får ofra sig om man vill stödja rätt mataffär.

Stället jag bor på är dock det äckligaste huset jag varit i i mitt liv, jag får bita ihop varje dag för att inte städa åt karln, men då har jag ju oxå en hyra därefter :)

Jag har registrerat mig på Filosofiska Fakulteternas Studentkår och jag känner mig snart som en student.

Jag saknar dom där hemma, det är lite ensamt, helst utan msn.

Alla får ringa hur mycket dom vill, för vi älskar ju Halebop!!

Imorgon flyttar jag!

Augustis bästa ursäkt till alla telefonförsäljare är just det, att jag flyttar och att jag inte vet varken min adress (vit lögn)  eller hur min ekonomi kommer se ut.

Jag brukar inte ha resfeber, kommer jag få flyttfeber?

Nu har jag kommit hem från min tredje resa till Ryssland och byn Ryaymyalya. Glädjen över att träffa alla igen var enorm och det var trevligt att inse att inget hade förändrats, vi var lika bra kompisar som när vi åkte därifrån för 1,5 år sedan. Det finns mycket att berätta och jag vet inte vart jag ska börja.


Det här är i Pitkäranta, huvudstaden i distriktet Karelen. Typisk rysk stadsbild.


Det här är i Ryaymyalya, byn där alla våra vänner bor. En del har råd att betala färg till husen, andra inte.


Vi har hjälpt dagiset med mycket material och leksaker. Dom har fått nya tapetera och det är jättejättefint. Det finns tyvärr bara en gravid kvinna och ett barn under ett år. Det finns inga jobb och inga ungdomar vill bo kvar. Fortsätter det såhär kommer byn dö ut.


Vi lekte den traditionella hattleken, se så fina vi är!


Runt hörnet på deras ungdomsgård. Allt har en baksida och ölen är nästan gratis. Alla kan köpa i de två närbutikerna som finns i byn. Engelskläraren gissade att alkoholismen låg på 70%.


Syskonen Nina och Tanja tillsammans med mig. Alla hade blivit mycket bättre på engelska och skola hade vunnit pris för bästa byaskola och köpt nya möbler till alla klassrum.


De tre tjejerna Lada, Olga och Iya som bott hemma hos oss sommaren 2005.


Ungdomarna från Sverige och några ryssar vid en sjö.