Lev livet med Linda

Jag har ett problem: allt är hemma för mig. Jag säger "jag ska åka hem" hela tiden o då syftar jag på massa olika ställen. Just nu är hemma: Kollektivet i Tuve, mitt studentrum i masthugget, huset i Tvb, husbussen när vi var i Åre och Jonas lägenhet när jag är i Umeå. Det är såklart skönt att känna att så många ställen är hemma men det blir som ingen ordning. Jag bokar ju resor 'hem' vart jag än ska. Jag flänger rätt mycket, jag tycker om att resa annars skulle jag aldrig palla men varje gång jag kommer hem (då framför allt hem till tuve) så är jag alltid sjukt stressad. Irrar runt i huset, packar upp, läser bloggar, tvättar, inser hur mycket efter jag ligger i skolan, kollar igenom mejlen, fyller på att-göra-listan, läser post, pratar med brudarna i kollektivet om vad som hänt medan jag varit borta osv. Jag vet aldrig vart jag helst vill vara eller vad jag helst vill göra. Jag vill vara överallt och göra allt hela tiden. Allt på samma gång.

Men nu är iaf resan både hem och hem bokad, hem till västerbotten för att sammafatta alla ställen jag ska bo på och resan hem till Tuve. Jag ska maxa och vara med finaste i 12 dagar. ÅH!

I torsdags bakade jag börd och lagade soppa, Nikkaluoktasoppa. Och inte en aning hade jag om att just den soppan skulle bli högaktuell några dagar senare. Minus 40.8 grader har de mätt i Nikkaluokta. Det är sjukt. Det är Mars, snart april, Göteborg är täckt med snö och vi sätter två temperaturrekord på två dagar. Det har ju snackats rätt länge om klimatförändringar och som jag förstått det är det inget som egentligen kommer drabba mig under min livstid, kanske mina barnbarn och det är väl just därför som ingen gör nåt åt det här. Jag antar att de flesta har reagerat, men när tänker folk agera?

Jag åker till Åre ikväll med miljövänligt tåg. Jag ska bo i en varm husbuss med en snäll mamma o pappa och två galna syskon. Det ska bli fantastiskt roligt.

Ibland gillar jag när tiden går fort. När jag kommer hem från Åre då är det torsdag och då är det helt plötsligt bara en vecka till jag ska hem till västerbotten igen. De e nice!

Min syrra är i USA o lär sig engelska o så spelar hon på lite pubbar. Men jag tänkte att jag ska promota henne lite här i Sverige. Sen när hon bli världsstjärna så ska jag vara hennes manager och hon ska tacka mig för youtubevideon i sina tacktal när hon får grammis. Yeah!

Det är påskafton och solen skiner. Jag har sopat altanen i morgonrock och vinterskor så jag kan gå ut och hoppa hopprep. Jag såg ut som en påskkärring tyckte jossan, men vad gör man inte får att våren ska komma lite fortare? Jag är ledig min tredje dag på raken, äter gröt med jossan på morgonen och har nu äntligen accepterat att jag inte har tusen saker att göra och trivs med att göra saker långsamt. Sen ska vi se om det kan bli någon sorts enkel, improviserad billig påskaftonsmiddag.

Hemtentan är inskickad med 12 timmars marginal. Jag vet inte om jag kommer bli godkänd men jag har svårt att se att hon kommer underkänna mig. Det låter väl logiskt?

Snön ligger kvar, jag kan bara inte förstå det här. Idag har vi suttit på bibblan mellan 9 och 18 och kollat på snöflingorna. Imorgon ska vi sitta mellan 9 och 20 och skriva på våran hemtenta. Det börjar ljusna lite smått och det känns som om jag nog kan få ihop ett svar iaf. Jag har gjort grekisk sallad till middag imorgon så jag tror inte det kommer kännas så tungt.

Det är melodifestivalsparty i Tuve. Jag o Sara har ätit bragokex, glass och inlagda mandariner.
Sara har varit tydlig i sina åsikter:
Hon är ful men har ju en bra refräng, han har ju värsta magen, det är olidligt.
Ta dig friheten o gissa vilket bidrag som fick vilken kommentar.

Björn Gustafsson är hur bra som helst, helt sjukt bra.

Jossan avslutar kvällen perfekt med en fin kommentar om vinnaren.
'jag vill inte vara svensk nå mer'

2 minuters busskortleverans till sara iförd trosor, t-shirt och för stora herrskor
3 timmar grymt bra och inspirerande föreläsning
15 minuters matlagande
18 minuters matintag
5 timmar tentaplugg
90 minuters resande
3 timmar ungdomsstyrelsenansökan
6 minuters rörmockslekande, jag hittade skruven jag letade efter

"diskutera och analysera den kulturella globaliseringens processer och reaktioner på dessa artiklar utifrån ett postkolonialt och genusperspektiv."

Jag har börjat denna hemska vecka med att köpa en glass åt migsjälv.
Always believe in yourself

Idag har jag fått en insättning på mitt konto på 400 kronor med avsändaren FINEMANG!
Nån som vill erkänna sig skyldig?

"En weekend med dig och foo eller en weekend med golfare i skellefteå, inte så svårt att välja för mig."
Det busiga gick hem. iiih!

Jag är tillbaka i Tuve, jag är tillbaka i mitt kollektiv, underbart!

Första föreläsningen blev inställd så måndagen ägnades åt att komma ikapp livet, sova ut ordentligt, knarka vitlök och dricka ingefärste. Sjukt sexig hes röst som gärna kan få stanna även om det halsonda gärna kan dö ut. Idag mår jag rätt bra och känner mig iaf stark i kroppen, ska se om jag kan komma ut på en prommis men mitt enda problem är att det regnar i gbg, konstant.

Igår vad jag på föreläsning om jämställdhet och fick ont i magen. Jag har ett stort problem i mitt liv just nu, måttligt förvirrad. Jag som var så säker på vad jag ville (ungdomar, internationellt, attitydförändrande, gräsrotsnivå, jämställdhet, relationer och sexualitet) är nu tillbaka i vad-vill-jag-jobba-med-stadiet. Jag tycker jämställdhet är jätteviktigt och vill jobba med att göra världen mer jämställd. Men mitt problem är att varje gång jag är på en föreläsning om ämnet, läser en text eller hör någon prata om det så blir jag bara, ehm ja vad blir jag egentligen? Jag kan inte ens sätta ord på mina känslor, men typ, förvirrad, arg, ledsen, utmattad, ångestfylld och jag känner mig otillräcklig. På nått sätt känner jag mig inte tillräckligt ifrågasättande, inte tillräckligt kritisk. Jag tycker om mig själv när jag är kritisk men jag tycker inte om att vara kritisk. Ibland är det svårt att göra sigsjälv nöjd.

Jag är feminist, absolut, det borde alla vara. Men jag har ett stort problem med att umgås med folk som är extremt feministiska. Om man nu kan vara mer eller mindre feministisk. Jag blir trött på människor som är konstant kritiska, aldrig bara är nöjd. Om jag umgås med sånna människor känns det som jag inte får gå ut på krogen och dansar sexigt för jag skäms för att jag på nåt sätt är ett objekt. Åh allt det här är sjukt svårt och det är svårt att förklara. Fördomarna flödar det är ju uppenbart. Men ibland vill jag bara köpa en häst och en hund, skaffa mina barn, flytta ihop med en karl, köpa ett hus och bara göra det bästa av varje dag. Inte alltid konstant sträva efter något annat. Utbilda mig till lärare och hitta en meningsfull fritid, bara bry mig om mig och min vardag, folk runt mig och skita i världen utanför. Men så nästa dag så vill jag inte vara den där svenssontjejen som turistar och lever lyxliv medan halva jordens befolkning sliter ihjäl sig för att överleva. Då vill jag hjälpa unga flickor att ta kontroll över sina liv, själva bestämma vem de ska leva sitt liv med, när de ska skaffa barn och se till att folk skyddar sig mot HIV. Åh det är inte lätt att hitta balansen.

Men det känns bättre nu än vad det gjorde igår, jag har pratat med bra människor, skulle nog behöva ringa Sara Bargell, hon är ju en sån klockren människa. Men man kanske inte måste vara ifrågasättande hela tiden, man kanske kan fokusera på allt som är bra istället. Jag är ju en rätt positiv tjej och vill inte ha ett jobb där allt är elöndigt, jag kanske ska bli den där grymma tjejen som skriver om allt bra som händer i världen, hon som uppmuntrar folk att fortsätta göra postivita saker, vara en bra förebild, och bara sprida glädje. Men det kan bli svårt när jag ska behandla ämnen som jämställdhet, relationer och sexuallitet. Om ni tänker efter hur många gånger läser ni positiva saker om dessa ämnen? Det är alltid nån som klagar på att det aldrig är tillräckligt bra. Det kommer aldrig blir tillräckligt bra, det går alltid att göra mer. Suck. Jag vet att sånna här tankar lägger sig snart, det går i vågor, snart är jag high on life igen och allt som händer i mitt liv, men just nu och just igår då var jag inte så peppad på det här med att tänka.

Igår var jag lite busig oxå. Jag blev knäsvag och darrig på handen, hjärtat bultade och jag undrade vad jag egentligen höll på med, lite vågat. Den som lever få se. Det här kan bli SÅ bra!!