Lev livet med Linda

Här är inlägget (om än lite omgjort) som försvann. Jag lever ett exotiskt liv här i Tanzania, exotiska frukter på bakgården på kontoret, exotiska människor och en massa exotiska kulturmöten. Jag är väldigt tacksam över att jag har fått den här möjligheten. Om jag vore troende skulle jag tacka gud men istället väljer jag att tacka mamma och pappa som gjort att detta liv möjligt. Jag tackar unf för att dom jobbar internationellt och för att jag blev utvald att vara en av detta års ungdomspraktikant. Sen vill jag tacka kontoret för att de ordnade en trevlig avskedslunch och för all hjälp och stöd vi fått när vi varit helt lost i Afrika!

Lördagskvällen var fylld av två timmars intensiv dans till både tanzanisk pop och västerländsk technopop. Då jag missade förfesten till kongressen i mars så får denna kväll bli min förfest, en resa tillbaka i tiden med massa låtar från tidigare kongresser. Söndagen spenderades i Moshi och jag som hade tänkt ta kort på Kilimanjaro fick bli besviken eftersom det var molnigt. Tur att jag hann ta några bilder genom bussfönstret dagen innan. Att titta ut över ett bananplantage och samtidigt se ett snöklätt nästan 6 000 meter högt berg mitt i Afrika. Det kallar jag exotiskt!

Vi åker till Arusha imorgon. Det känns helt konstigt men roligt att få se något nytt. Jag är väldigt glad över att veta att jag kommer få att träffa eleverna på ESACS en gång till och ännu mer glad över att jag kommer få att tillbringa fem dagar till i Dar i slutet av juni.

Jag har en har en massa lösa tankar som flyger runt i mitt huvud, ingen ordning

På South Africa Airlines reklam står det "bringing he world to africa and taking africa to the world." Vart är självförtroendet? Ser dom sig själva som några som står utanför världen, befolkningen alltså?

När jag vid olika tillfällen pratat med olika folk runt om i Dar om skillnader mellan vita och svarta så får jag ofta höra kommentaren "ja men ni vita är ju smartare än oss, det är därför det är så mycket problem här" Vart är självförtroendet? Vem tutar i dom detta? Är det detta som lärs ut i skolorna, att vi vita är smartare? Är vi vita så överlägsna i vårt beteende? Beror det på kolonisationen? Vad säger presidenten? Jag fattar verkligen inte. Varje gång någon säger att vi är smartare säger jag i alla fall att jag inte tror det. Mitt lilla står till stacken.

"Jag vill sluta att röka på men om jag gör det så kommer jag att bli sjuk det ska min kompis, jag har rökt på i åtta år nu. Jag fick aldrig lära mig om att droger är farligt, jag gick ju bara i primary school." Det är min kompis som sa så och jag blir seriöst ledsen.

Här sliter dom för sitt dagliga bröd. Fast gör alla det? Vad är man beredd att offra? Har inte daladalachaffisarna det lite bättre än de 50-åriga kvinnor som sopar och skottar bort sanden från gatorna. De står i 35 graders hetta i gastande solsken och avgaser som fyller deras lungor. Vem har rätt att klaga?

Poliserna som själva röker på men ändå jagar drugdealers. Vad är privatliv och vad är arbete? Dubbla budskap? Korruption på hög nivå och när ska det här få ett slut?

Jag har bett Moses sätta ut länderna i Africa. Han har läst geografi en termin på secondary school men trots det har jag bättre koll än honom på att Madagaskar är den stora ön som ligger sydöst om Tanzania. Moses är inte korkad på något sätt, han är smart och har bra perspektiv på mycket i den här världen. Men detta visar ju på en viss utbildningsstandard. Vad får dom lära sig egentligen?

Moses och jag har diskuterat pedagogik och aga. Jag tror på positiv förstärkning. Han frågade hur vi gör för att få våra barn att lära sig läxorna och vad vi gör när barnen inte lyder eller gör något de inte får. Jag visste inte vad jag skulle svara. Jag har aldrig tänkt på det, det är så mycket som är självklart för mig. Men jag frågar: Hur gör vi egentligen för att få de svenska barnen att göra läxorna och kom in i tid till lektionerna?

Sjuksyrran såg helt förvirrad ut när hon skulle tvätta mitt sår och den andra frågade om jag ville ha tejp eller gasbinda runt såret. Hur ska jag kunna veta? Är det inte därför man går till doktorn? För att dom vet. Jag skulle inte vilja gå igenom en operation här. Vad är standarden på läkarutbildningen här?

Trafikkaos varje dag och trafikpoliserna försöker desperat dirigera trafiken. Tvåfilig motorväg blir 3+1 fil i rusningstrafik. De försöker i alla fall även om det inte lyckats klockrent än. Det kommer nog. Soptunnorna dyker upp lite var stans och de små skillnaderna jag hunnit se i stan under mina tre månader ger mig hopp. 

Plus att jag drömde om sommarstugan i Ugglarp i förrgår. Det kändes helt konstigt. Lite senare drömde jag även om en get i mitt sommaräventyr 2008.

***

Tändare

***

Jag känner mig trygg här i Dar-es-Salaam. Jag har bara känt mig rädd vid nåt enstaka tillfälle, det kanske är det inte ens rädsla utan snarare osäkerhet. Kanske beror det på att jag väldigt sällan går ensam eller så beror det på min naiva tro att människor är goda. Men även om det finns elaka människor i Tanzania som skulle kunna vilja mig illa eller ta sig friheter så räknar jag iskallt med att någon kommer agera och hjälpa mig om jag skulle vara i fara. Så länge jag tror att folk kommer att hjälpa mig om jag hamnar i trubbel så kommer jag att känna mig trygg.  Kanske är det just denna tro som kommer vara min räddning för om man är rädd är det inte då allt det farliga händer?

I helgen var vi och hälsade på en vän som bor utanför stan. Helt nya daladalaturer och en omgivning varken jag eller Moses kände till. När vi skulle byta dala i Tandika gick vi omkring och sa vart vi skulle högt för och själva och vips hade vi två konduktörer som båda sa att vi kunde åka med deras buss. Jag gick därifrån, jag förstod inte swahilin och visste inte vem jag skulle lita på. Men så stack en snäll Mama ut huvudet ur den ena dalan och sa att denna stannade där vi skulle gå av, det är just dessa Mamor som kommer rädda mig. De stora kvinnorna med sjalar runt huvudet och snälla ögon, de som inte vill gifta sig med mig och inte heller vill komma till Sverige.

Jag har också hört att barn och ungdomar som har ett tryggt hem är samma personer som ger sig ut på äventyr. Trygghet skapar nyfikenhet och viljan att vara fri som i sin tur ger modet att testa på nya saker. Vad jag är tacksam över all trygghet jag fått från mitt hem och min familj.


***
Finare linne
***

Jag har fått frågan om jag är kristen många gånger, nästan av alla jag pratat med en längre stund. När jag svarar att jag inte kristen kommer alltid följfrågan ?Vad tror du på då, är du muslim?? Om jag svarar nej även på denna fråga tycker de jag är konstig, alla tror väl på något. Numera svarar jag därför att jag inte tror på någon gud men att jag tror på kärlek, ödet eller vad som helst som visar att jag tror på något sätt. Detta svar tycker de flesta är underligt men ett det duger.

Det är uppenbart att religion har större betydelse här än vad den har för majoriteten av befolkningen i Sverige. Här är man troende och det ser jag som både något positivt och negativt. Det ar ingen klyscha att hoppet är det sista som en människa har kvar och jag tror att måna människor här har överlevt tack vare tron på gud och det hopp gud inger. Men jag tror också att denna tro passiviserar och förlamar människor och dennes handlingar. Man litar på att gud ska hjälpa en ur svåra situationer och anstränger sig då inte lika mycket som om man trott att allt hängde på en själv.

Kyrkan gör och har gjort otroligt mycket bra saker, det är många små människoliv som lever tack vare kyrkans insatser för de svaga. Men kyrkan har enligt mig tyvärr stjälpt fler människors liv än de hjälpt. Hur många krig är inte orsakade av kyrka och religion?

Vi har sett på ?Så som i himmelen? flera dagar i rad och det finns en scen som jag tycker är helt fantastiskt bra. Det är prästen och prästfrun som har en vild diskussion om skuld. Där prästen menar att kyrkan finns för att kunna förlåta synderna som människorna begår medan prästfrun hävdar att det inte finns någon synd. ?Gud förlåter inte, för han har aldrig fördömt?. Hon säger att kyrkan har skuldbelagt människan i tusentals år för att kunna kontrollera människor och få makt.

Eftersom det är gud som är orsaken till det goda är det också djävulen som är orsaken till det onda. Med denna syn läggs ansvaret för människans handlingar på gud och djävulen och inte på individen. Det är djävulen som är orsaken till aids, krig och missbruk och gud som är orsaken till kärlek, lycka och framgång. Det är en enkel syn där man inte behöver ta ansvar för sina handlingar. Och så länge människor lägger ansvaret hos någon annan kommer eländet på den här jorden fortsätta. Först när alla ser sitt eget ansvar i en stor situation kommer det att ske en förändring.

Men jag står fast vid en sak, hoppet är det sista vi har kvar och jag kommer aldrig sluta hoppas.

***
Sportbh
***

Är fetma kopplat till inkomst i Tanzania?
Är fetma kopplat till inkomst i Sverige?


***
typ bogseringslina
***

Jag vill jobba internationellt med ungdomsfrågor där fokus ligger på relationer och sex. När jag var i Vietnam insåg jag hur viktigt det är med att ungdomar får rätt information och vilken brist det är på det i många länder runt om i världen. Sedan dess har jag velat jobba med denna typ av internationell utveckling. Här i Tanzania har jag blivit än mer övertygad om hur stort behovet är. Idag när jag satt utanför rektorns kontor och väntade bläddrade jag igenom en ungdomstidning kallad "Fema". Den är riktad till unga killar och får stöd av svenska Sida.

En vanlig syn i KP men ovanlig här i Tanzania!


Kondomreklam

Det finns hopp!


***
Sårsalva
***

Jag saknar (vill ha):

• Anonymitet
• Blåbärssoppa
• Chokladkaka 200 gram
• Dansa, skaka rumpa till r?n?b (nej, jag skakar inte rumpa, inte ens på afrikanskt vis)
• Europa
• Falukorv och makaroner
• Gå barfota i gräset
• Hamburgare från Max med vitlöksdressing
• Internet på min dator
• Jordgubbar
• KONGRESSEN
• Lägenhet i Göteborg
• Mjölk som inte smakar rökt ren
• Nätter som aldrig tar slut
• Onyttigt fika
• Prison Break
• Queenie, Roberta och andra hästar
• Rent kranvatten
• Svenska kompisar
• Tindra
• Universitetskompisarna
• Värdefullskänslan
• X2000 från Arlanda till Tväråbäck
• Ytterlår (renskav och potatismos)
• Zuleikatårta
• Årstider
• Äta äpplen med skal
• Övrigt: min familj

Jag saknar inte (det har jag redan):

• Avocado
• Barn som är söta
• Caring people
• Daladalaträngsel
• Eldade sopor
• Fina grannar
• Godis i lösvikt
• Hälsningsfraser
• Ivriga män
• Jobb i sommar
• Korsord
• Lovetalk
• Mango, Messmör, Morötter
• Nutidslevande
• Ovanliga upplevelser
• Prisvärd frukt
• Qvinnor som sliter
• Råttor
• Solroskärnor
• Tidtabellsstress
• Utbyte av kulturer
• Värme och solsken
•  X (ex)
• Yvigt hår
•  Zebror
• Åkommor
• Äcklig luft
• Ödlor

Nu ar det synd om mig.
For nan vecka sen fick jag en inflammationsbold pa benet, tror att det var ett vanligt myggbett som jag kliade sonder och som sen blev till en knol. Da tankte jag att detta bara var nagot jag hade for att ha sympationt med min syster Lisa hemma i Sverige som oxa hade en inflammationsknol. Men nu kan ag inte langre skylla pa att det ar av sympati som denna knol infann sig.

Den knolen tomde jag iaf efter manga om och men pa var (painoch den ar lakt. For nagra dagar sedan upptackte jag en pa laret/rumpan som jag oxa tomde pa var. (pain) i samma veva blev tre myggbett till tre inflammationsknolar, alla vid insidan av benet vid fotknolen. Gunnar har pa kontoret radde mig att lagga pa jod vilket resulterade i: en timmes outhardlig smarta, en timmes gratande och hud som dog och frates sonder (storlek: 5-krona).

Jag vill inte ata antibiotika och jag vill inte att nan lakare ror eller klammer dessa bolder pa var utan bedovning. Jag hatar smarta och jag vet att det kommer gora ont att ga till sjukhuset. Jag hatar att jag inte kan prata svenska och krava bedovning. Jag vet att jag bara kommer vilja grata om jag hamnar i nat javla undersokningsrum och en lakare som sager att jag maste oppna dessa bolder men att bedovning ar onodigt.
Da har jag hellre ont i en vecka till och later kroppen laka ut dom har inflammationerna sjalva.

Nar andra fran Sverige far magproblem, yrsel, malaria, huvudvark eller nagra andra vanliga symtom sa far jag infektioner. Jag vet att kroppen maste rensa ut bakterier nanstans och jag ar anda tacksam over att kroppen gor det pa en gang, men maste det gora sa ont? Dessutom klivar min tatuering sa jag avlider. Jag har nu kliat sa mycket att hudsackarna blivit inflammerade och jag borjar undra om jag inte har en serios infektion i kroppen. Min fot ar varm och svullen. Jag vet att jag kanske borde ga till sjukhuset men jag vill inte, allt tyder ju pa att min kropp inte ar stark nog. (Fast det ar inget jag kan erkanna. Jag ar alltid stark och jag ater ju lifestreemkapslar)
Jag valjer att inte lagga upp nagon bild pa det oppna saret

Det enda problemet ar: Jag kan typ inte ga.


***
Kortlek
***

Jag upplever att många Tanzanier skönmålar Sverige. Kanske tror de att jag tar det som en komplimang att få höra att mitt land är fantastiskt, medan det snarare gör att jag ifrågasätter ur vilket perspektiv de kan bedöma detta.

Beror det på att?

• Sverige tillhör västvärlden
• Vita turister äter på dyra restauranger och bor på hotell
• Europeiska ambassadörer bor i lyxiga hus
• Jag säger att jag är stolt och glad över att vi har billig sjukvård och att gratis skolgång
• Det har inte varit krig i Sverige på 200 år
• Stora multinationella företag ägs av vita
• De uppfattar att vi har ett tätt socialt skyddsnät
• Sverige ger mycket bistånd

Har jag något personligt ansvar för vad jag berättar om Sverige? Måste jag tänka på hur jag beter mig? Är det lättare att leva i Sverige? Är svenskar lyckligare än Tanzanier?

/Linda