Trygghet
Jag känner mig trygg här i Dar-es-Salaam. Jag har bara känt mig rädd vid nåt enstaka tillfälle, det kanske är det inte ens rädsla utan snarare osäkerhet. Kanske beror det på att jag väldigt sällan går ensam eller så beror det på min naiva tro att människor är goda. Men även om det finns elaka människor i Tanzania som skulle kunna vilja mig illa eller ta sig friheter så räknar jag iskallt med att någon kommer agera och hjälpa mig om jag skulle vara i fara. Så länge jag tror att folk kommer att hjälpa mig om jag hamnar i trubbel så kommer jag att känna mig trygg. Kanske är det just denna tro som kommer vara min räddning för om man är rädd är det inte då allt det farliga händer?
I helgen var vi och hälsade på en vän som bor utanför stan. Helt nya daladalaturer och en omgivning varken jag eller Moses kände till. När vi skulle byta dala i Tandika gick vi omkring och sa vart vi skulle högt för och själva och vips hade vi två konduktörer som båda sa att vi kunde åka med deras buss. Jag gick därifrån, jag förstod inte swahilin och visste inte vem jag skulle lita på. Men så stack en snäll Mama ut huvudet ur den ena dalan och sa att denna stannade där vi skulle gå av, det är just dessa Mamor som kommer rädda mig. De stora kvinnorna med sjalar runt huvudet och snälla ögon, de som inte vill gifta sig med mig och inte heller vill komma till Sverige.
Jag har också hört att barn och ungdomar som har ett tryggt hem är samma personer som ger sig ut på äventyr. Trygghet skapar nyfikenhet och viljan att vara fri som i sin tur ger modet att testa på nya saker. Vad jag är tacksam över all trygghet jag fått från mitt hem och min familj.
***
Finare linne
***
"Jag har också hört att barn och ungdomar som har ett tryggt hem är samma personer som ger sig ut på äventyr. Trygghet skapar nyfikenhet och viljan att vara fri som i sin tur ger modet att testa på nya saker. Vad jag är tacksam över all trygghet jag fått från mitt hem och min familj."
Vet inte riktigt om jag kan hålla med om ditt resonemang. Jag tror mer på teorin att det Endast är barn från relativt bra förhållanden som har "råd" att ge sig ut på äventyr. Typ rika och medelklassungdomar från Sverige. Kanske inte bara då pga sina ekonomiska fördelar jämfört med typ merparten av jordens befolkning. Utan kanske mer så för att vi är så totalt bortskämda och för att vi var dag som går, blir allt svårare att roa och imponera på. Upptäcktsreande och äventyr är helt enkelt en "lyx" som merparten av jordens befolkning av olika skäl, inte har råd att unna sig. Tror inte ens att de skulle om de kunde, av den enkla anledningen att det helt enkelt inte existerar i deras värld, detta på gränsen till tröttasamma resandet hit och dit för att "hitta och förverkliga sig själv". Tänk på miljön, stanna hemma och läs en bok istället!
Saknar dig Linda
Hej hans och anonym, jag vet att ni ar samma person. IPadressen ar densamma.
Nar sa jag nagot om att aventyr maste vara dyra? Jag pratar inte om aventyr som detta att jag far vara i Tanzania. Jag pratar om aventyr som att testa nya stigar nar man ar ute och promenerar i skogen, som att vaga aka en ny busstur som barn helt pa egen hand. Det var inte fraga om lyx eller globala resor. Jag syftade endast pa kanslan av att gora saker som skulle kunna skapa radsla men som for den som har ett trygg hem bara blir ett aventyr och en rolig utmaning.
Att hitta och forverkliga sig sjalv handlar inte om stora och dyra resor. det ar olika for varje individ och maste oxa fa vara olika for varje person. Vissa ar sakert bortskamda och svara att imponera pa medan andra tycker att stanna hemma pa sin gard och ta hand om sina djur ar tillrackligt for att livet ska kannas meningsfullt.
Vi gor sa har: Du stannar hemma och laser en bok och jag reser runt och jobbar for en battre varld med renare miljo, mindre klassklyftor och en demokratisk och solidarisk varld fri fran drogor!