Dans ar min glans

Allt känns lite bättre. Jag är inte lika lost och känner mig rätt självständig. Jag har åkt daladala (lokalbussa) själv och börjar känna igen mig på flera platser, väldigt skönt. Vi har handlat mat och har fått fläktar till våra sovrum. Jag och Anna överraskade Trizah med att kunna montera fläktarna själva och hon hjälpte till på slutet, fast hon från börjar var fast besluten om att det behövdes en kille för monteringen. Tjejer kan! Det har börjats skapa rutiner i huset, byn känns tryggt och vi hejjar på våra grannar. Jag har små hudsäcksinflamationer på benen som inte kliar eller gör ont men det ser ut som jag har rödahund. Min mage har inte strejkat på något sätt och jag känner mig stark. Mitt mål är att vara helt frisk hela resan.

 

Igår tvättade jag håret för första gången sen jag kom hit, vår dusch funkar inte än. Efter det kände mig riktigt fräsch för första gången på en vecka och jag tog en daladala för att se vi på en uppvisning av kulturella danser. De berättade att det bara var teater mellan killarna och tjejerna vars rörelser i dansen tydligt anspelade på sex. Könsrollerna var självklara och jag är grymt imponerade av både tjejerna och killarnas rumpor. Hur bär dom sig åt för allt detta skakande?

 

Sedan hängde vi med ett gäng rastakillar som Anna kände och efter många om och men tog vi oss till den svenskägda klubben Q-bar. Där hängde unga tanzanska kvinnor och en massa vitingar. Tjejerna var mycket sminkade, hade urringade linnen, korta kjolar och välstylat löshår. Känslan av köttmarknad var påtaglig när vi gick igenom barborden fram till dansgolvet. Där spelade ett reaggyinspirerat coverband och vi dansade så att svetten rann. Rastakillarna var jätteschyssta och alla var kompisar med alla. Jag dansade med en underlig och cool Masaikille och några av rastakillarna rökte på, de är väldigt drogliberala.

 

Det konkurrerades inte om tjejerna på samma sätt som i Sverige, stämningen var vänlig. Även om det kändes som en köttmarknad kände jag mig inte speciellt utsatt, det var nog värre för de tanzanska kvinnorna. Det var härligt att få dansa av sig. Några killar i gänget ville att jag skulle gifta mig med dem, stanna i Tanzania och flytta in hos dem. Efter några trevliga försök att ta mig ur situationen gjorde jag klart för dem att jag ska flytta tillbaka till Sverige i sommar och inte är intresserad av något förhållande. Jag fattar inte hur det funkar med känslor här. Gifter man sig först och sen blir man förhoppningsvis kär. Eller finns det inte kärlek? Jo klart det finns, överallt: love and peace! Men kulturen skiljer sig markant från min svenska. Alkoholen gjorde ju sin verkan och jag tror inte att någon av dessa skulle våga säga samma sak till mig om vi sågs på dagtid.

 

Sobernet funkar inte på kontoret och inte msn heller. Det är drygt och är det något akut, eller om jag måste läsa nåt mejl så skicka ett sms.

Chipp!

 

vetinte

Utsikten från YWCA som Annas kompisar bor på



 


Kontakt

Här är de sätt som det är möjligt att nå mig.

Adress till kontoret:
IOGT-NTO Movement,
P.O. Box 1896,
Dar es Salaam, Tanzania

Mobilnummer:
+255 (0)714 061970

Mejl och msn:
[email protected]
(msn och mejl krånglar ibland)

Skype:
Linda Engström

Min och Annas offentliga blogg för unf:
www.unf.se gå in på profilen

Bild nummer ett

Här kommer det en bild. Det tar lång tid att ladda upp.
Msn funkar inte.
Det är varmt här.
Jag känner mig lite lost.
Annars är det bra.

al flygplats
Såhär glada och fräscha var jag och anna på flygplatsen innan vi drog till Afrika.

(nu är vi så glada men inte så fräscha)

Dagsrapport

Jag vet inte hur jag ska fa det har inlagget organiserat. fast det ar ju valdigt dumt att skriva ett organiserat inlagg nar inget har ar organiserat. jag menar att det ar oorganiserat i mitt huvud. allt det praktiska som swahililektionerna, boendet och kontoret ar jattebra men i huvudet ar det kaos. jag tror att det ar sa det ska vara. fast det ar anda battre an vad jag hade fortvantat mig.

idag har vi haft var forsta swahililektion har i dar es salaam och det kandes inte sa bra som jag hade hoppats. jag tror det kommer bli battre. jag ska satta mig med min dator ikvall och ova pa programmet jag fick fran harnosand.

igar hangde vi i varat hus med moses och trizah och snackade massa. vi pratade om religion. det blir alltid konstigt nar jag sager att jag inte har nagon religion. jag ar ju inte ateist heller som direkt blir deras foljdfraga. jag vet inte vad jag ska svara och jag kanner mig konstig.

jag har redan borjat dromma om afrikanskamiljoer och det ar uppenbart att det har livet paverkar mig (fast det visste jag att det skulle gora). Jag visste inte att matider var sa viktigt for mig. jag blir stressad om jag inte vet hur lange det ar kvar till nasta mal, aven om vi precis har atit. vi har inte fatt ordning pa rutiner hemma an. det ar kanske darfor det kanns som kaos. vi har ingen kyl och bara en minispis. vi far se hur det kommer ga med matlagning. jag vill inte ata ute jamt.

jag har inte borjat sakna sa mycket hemma an, det kanske kommer. vi ska inhandla en flackt sa vi kan sova lite battre men utover det kanns allt bra. det kranglar lite med mobilabbonemang sa jag vet inte nar jag kommer ha tillgang till telefon. men ett sms till sverige kostar bara 72 ore sa det ar chill!!

jag vill kunna lagga upp bilder (fast jag har inte tagit sa manga) och hoppas kunna gora det i veckan da jag ska ta med mig datorn till kontoret.

Jag mar alltsa bara bra.

Den där doften

Jag är framme. Den är en speciell doft som möter mig när jag kliver in i flygplansbyggnaden, någon sorts exotisk svett. Den är välbekant och jag tänker genast tillbaka på Uganda för 5 år sedan. Det är varmt, inget snack om saken men jag ska inte klaga. Det enda som är jobbigt är att det inte finns någonstans att fly, framförallt när man sover.

Vi kommer bo i ett hus tillsammns med Moses och Trizah. De verkar schyssta och jag tror vi kommer bli ett bra team. Det är ett kaos av alla intryck som råder i mitt huvud men det känns fantastiskt att vara här.

Som det verkar just nu kommer jag inte ha så bra internettillgång som jag trott. Jag ska gå och köpa ett telefonkort nu och sedan äta mat.

Over and out /Linda

And here we go

Om en timme går planet.
Jag har förberett mig för att lämna sverige genom att vara nationalistisk och hejja på sverige i åre och sett på svensk hockey, brynäs-skellefteå i gävle. Jag har oxå ätit internationell mat; taco, grekisk sallad, pizza och kinesmat.

Det känns faktiskt inte så mycket än. Jag inbillar mig att jag inte har någon resfeber vilket pappa helt förkastade när jag sa att jag åkte ut till arlanda fyra timmar innan flyget hade sin avgång. Jag är peppad och det känns jättebra att åka med anna. Jag landar imorgon 7.25 lokal tid och hoppas kunna meddela min överlevnad snart därefter.
Chip på er!


Apoteksshopping

Igår var jag först på banken och fixade, sedan lunchade jag med min fantastiska syster Lisa och sedan gick jag på apoteket för att storshoppade. Den lilla kundkorgen räckte inte så jag fick en större av personalen. Tre kassar rikar och 500 spänn fattigare. Sedan träffade jag Helena och hängde hos henne. Fick värsta fina tröjan och låg i hennes säng. Sweet sister.

Idag har jag packat:

grejer
En bilder säger alltid mer än tusen ord

Och i lördags hade jag födelsedagskalas och avskedshäng. Det var trevligt och det var skönt att jag hann säga hejdå till alla.
www,indala.blogg.se
Årets tårta!

Nu drar jag till Gävle. På lördag drar jag till Afrikat. Jag har ingen resfeber!!!!

MusikKonservativ

Jag är inte konservativ. Det är inte den synen jag har på mig själv i alla fall. Men när det kommer till schlager då är det inte många förändringar jag kan acceptera. (Det lär finnas en anledning till att det förr hette schlagerfestivalen och nu heter melodifestivalen!) Den enda riktiga schlagerfestivalen var 1994 när Carola deltog med fångad av en stormvind. Nu finns det ju ingen gräns för vad som får vara med.

När jag var yngre tyckte jag att alla covers och nyverisioner (av vanlig pop) var bättre än orginalet. Pappa försökte förgäves övertyga mig om att orginalet var bättre, men icke. De nya verisionerna var mycket roligare, mer speedade. Idag vet jag bättre och det märks tydligt när Cascada gör en nya tolkning (eller snarare omtolkning) av Savage Gardens "Truly Madly Deeply" och jag tycker den nya verisionen är riktigt kass. Konservativ var ordet.

Swahili, Ika och E-type - en salig blandning

Swahilin är avslutad. Eller så har det bara börjat.
På uppdrag av min klasskompis Linda räknade jag hur många ord vi lärt oss.
Mitt svar blev 513 stycken. Det är 50 ord/dag.
Det tycker jag är rätt mycket. Bra jobbat Linda!!

Igår såg jag och Viktor på Ika i rutan. Världens bästa barnprogram!
Viktor var (är) rädd för henne så lite vanlig utsätta-sig-för-problemet-terapi blev det med stora framsteg måste jag säga. Sedan hittade jag en ny fantastisk samlingsskiva - E-types favoriter. Inte av hans egna låtar utan andra bra låtar; så som Antolip, Sash!, Pandora och annat roligt. Jag älskar (dans)nostalgimusik!

Rakt på sak

Det här känns rätt vulgärt att publicera här, men se det som något "symboliskt"

Igår pratade jag och mina tjejkompisar här i Härnösand om sex. Vi pratade om mycket om press, dominans och kvinnors och mäns olika syn på sex. Någon sa att det fanns killar som inte fattar att tjejer inte får orgasm om man bara kör fram och tillbaka. Och vi kom fram till att det flesta problemen handlar om okunskap och krav/förväntningar. Men det konstiga med allt det här är att jag inte träffat (diskuterat sex med) en enda kille som seriöst tror att det bara är att köra fram och tillbaka. Alla jag känner är väl medvetna om att det krävs mer än så. Sen är det olika vilken kunskapsnivå killarna har om hur dessa andra sätt kan gå till.

Spontana tankar:
1.  Alla killar vettiga
2. Vi tror att det finns fler killar som inte vet, än det finns i verkligheten
3. Det finns killar (läs äldre killar) som inte vet bättre
4. jag umgås bara med vettiga killar
5. Killar blir vettiga av att umgås med mig

Jag tror på alternativ två och fyra.

Tentan

Det finns många sätt att uttrycka sig på.
Det enkla: Jag klarade sista tentan!
Sköööönt.

Ute med valparna

Det här var nog sista helgen jag såg valparna. Jag tog med mig dem på en promenad och de är som bekant sötast i världen.

valpbrottning
Mamma Tindra gör ett bra jobb i uppfostran

snöövalp
Sedan skulle de nödvändigtvis ut på åkern de knappt tog sig fram på

valp på språng
På väg hem

lotus
Åh Lutos. Action!!

Principerna och jag forts.

Det jag skulle komma till med förra inlägget om principer orkade jag aldrig skriva ned.
Här kommer fortsättningen:

Jag hatar mycket av vad USA gör och jag anser att Bush bär stort ansvar för deras handlade. Han har massor av folk under sig med det är han som har makten. Jag hatar USA av många anledningar men framförallt på grund av dessa tre:
* Att Bush la sig i Ugandas kamp mot Hiv där han gav dem stora summor pengar om de slutade med sin kampanj för kondom och istället skulle förespråka avhållsamhet. Innan Bush la sig i hade hiv-smittan minskat men nu har den ökat igen.
* Deras krig mot Irak där de gick emot FN och bara för att de har ekonomisk makt struntade i överenskommelser och var totalt respektlösa mot omvärlden.
* För att de inte skrivit under Barnkonventionen.

Jag har svårt att tro att jag ska ändra denna inställning, oavsett vilka mirakel de lyckas med för fred och mänskliga rättigheter. Kankse när de bytre president men de brukar ju vara av samma skrot o korn. Detta leder till att jag har som princip att hata USA. Jag använder principer för att slippa tänka.Göra ett ställningstagande och sen tycker jag så utan att reflektera över att förutsättningar förändras. Det är väldigt enkelt och väldigt trångsynt.

Jag tycker om många av mina principer även om alla runt omkring mig verkar tycka att dom är alldeles för många där jag skapar ett mönster jag inte kan ta mig ur. Kanske, kanske inte.

Hat

Jag går hos en kroppsbalaserare och har gjort det i många år. (bl.a. därav mitt avstånd från cocacola, miccromat, mobiltelefoner m.m.) I början av december sa hon att jag hade hathål på min aura som skulle läkas om sju veckor, på den sjunde veckan skulle jag börja hata något väldigt intensivt. Jag är nu inne på min sjunde vecka. Jag känner dock inget extra hat denna vecka, utan jag har gjort det under hela perioden. (eg från den dagen vi byttre regering) men framför allt senaste två månaderna. Att hata är jobbigt, inget jag mår bra av och jag kan inte vända det till något konstruktivt. Inte än.

Idag har vi sett på grammisgalan. Jag hann under de två timmarna hata ett antal saker.
- Dregen för att han i presentationen för årets kvinnliga artist använde orden kvinna, puma och ligg i samma mening, alla likställda med kvinnor.
- In flames m.fl. för att dom var äckligt pinsamma när de gjorde sitt tacktal, jävla superi!
- Skattepengarna jag betalar säkert används för att det ska serveras alkohol på den där jälva galan(och alla andra tillfällen då Sverige bjuder på sprit)
- Bert Karlsson för att han är ett slajm
- Carina Berg för att hon sa att om man inte hade bröst så skulle man visa upp sina vackra ben. Aaaaah! Jag har ingen distans till sånt här alls.
- Och vin luktar äckligt.




Det enda på hela galan som var bra, det var Darin.

Vänner

En fantastisk helg!

Åh vi borde ses mer. Tanzania - Australien.
lindakristina
Utgång med Kristina!


Cafe Mekka och ni är bäst.
helenalisa  
Helena och Lisa. Stöd i livet


Valparna - vilken energi. De är bättre IRL.
valpi
Lucia

Plus en filmkväll och snack med viktor (bild saknas.) BÄST!


everything stays the same

Vad hinner hända på åtta månader?


snyggast3     snyggast2

Juni 2006                                                                     Januari 2007

en sångtext

Jag har länge (några år) haft en sångtext återkommande i mitt huvud. "i'll be ready, i'll be ready" sen idag så fick jag massa låtar av en kompis och låten spelade plötsligt upp. När jag kollade på playlisten stog det "Baywatch theme". Komiskt, vart har jag hört den låten? Jag som aldrig sett på baywatch i hela mitt liv. Undrar om det är en förlust...

Principerna och jag.

Folk brukar uppfatta mig som principfast. Folk som inte känner mig får oftast den uppfattningen baserad på att jag är nykterist. Folk som känner mig brukar basera denna uppfattning på en rad andra saker (vissa jag håller med om, andra inte) som jag inte ska räkna upp nu.

Här i härnösand hade vi här om dagen en föreläsning om hållbar utveckling och vi diskuterade bl.a. ekologisk odlad mat. Under den här hösten har jag haft stora problem om jag ska välja willys - det billigare alternativet eller coop - det mer solidariska alternativet. Att vara fattig student och vilja lägga pengarna på annat än dyr mat är inget konstigt men att vara en solidarisk människa som tycker att medlemsägda företag ska stödjas och ekologiska varor är bra för både individ och grupp går sällan ihop med billiga matkostnader.

Så under den där föreläsningen bestämde jag mig för att jag ska göra en statistisk undersökning med olika aspekter om varför jag ska välja det ena eller det andra. Ett antal noggrant utvalda varor ska då studeras. Jag tänker mig att willys egna produkter ska jämföras med coops egna och sedan ska båda vägas mot ett ekologiskt alternativ. Målet med studien är att jämföra pris och näringsinnehåll och samtidigt väga in min vilja att handla solidariskt. Denna studie skulle då resultera i att jag vet vilka varor jag ska köpa.

När jag tänkt efter ett tag insåg jag att jag gör detta endast för att slippa tänka. Jag ska då låta denna studie stå till grund för all min mathandel och detta skulle av andra uppfattas som en princip hos mig. När jag hade tänkt lite till insåg jag att matvaror faktiskt förändras både i utbud och pris. Så jag kan nog inte använda denna studie till något slutgilitig förevig mall att gå efter. Men jag kommer nog göra denna studie i alla fall.


Helena :)

Jag har en rolig kompis. Hon heter Helena.
Jag är tvungen att ge några citat från
hennes blogg

"Jag loggedeliggade in på hotmailen för att skriva ut ett arbete, vad ser jag i min inkorg omte inte... *trumvirvel* ett mejl från en brutta på teatermagasinet!!..."
"Man ska inte ha förutfattade meningar om folk sure bacon men..."
"Vissa i grupepn var mega tjenis med varandra och det hånglades vildt.. Det tog ett tag innan dom berättade att det inte var normen mellan alla i gruppen utan att dom salivutbytande människorna faktiskt var ett par. Phu, lättnad."

iloveher

Berörd

Ja, berörd, på något sätt men jag vet inte om det är på ett positivt eller negativt sätt. Jag låter det vara neutralt. Jag har varit på min livs första andakt. Jag lever just nu med 50 andra människor där 80% är kristna, en gruppkombination som för mig är främmande.

Jag tror på ödet.
Eller gör jag det?
Eller är det något annat jag tror på?
Jag tror inte på Gud.
Är det skillnad att tro på ödet och Gud?
Jag tror på en inre kraft.

Frågan jag brottades med medan jag satt där och de sjöng var om jag tror att den inre kraften är större och mäktigare än ödet. Spontant skulle jag säga att den inre kraften är större men när jag tänker efter litar jag på ödet och låter ibland saker bero för att ödet ska få avgöra. Jag utgår från att allt som händer förr eller senare får en förklaring och att det alltid finns en mening med allt som händer. När vi satt där tillsammans med ljusen på bordet bad och tackade folk Gud och Jesus. Både tyst för sig själva och högt inför gruppen, även i munnen på varandra. Sammanfattningsvis kan man säga att det gick ut på att tacka Jesus för allt bra som händer, för att han finns för dem, att han hittat dem och att de ville underkasta sig honom. Lovprisa honom och visa hur högt över alla andra de sätter honom. Det är det är blandannat det här jag inte gillar med religioner. Att underkasta sig något, upphöja något mäktigare än sig själv. Men är det inte precis samma sak jag gör med ödet? Är det inte bara olika ord för samma sak som tar olika uttryck? I samband med denna diskussion med mig själv inser jag att jag vill att den inre kraften ska vara större än ödet. Att det är människan som har makten och människan som driver sig själv till tanke och handlig. Men det är inte så jag lever fullt ut. Ofta litar jag mer på ödet än min egna inre kraft. Jag vill tro på den inre kraften!

Om det är något jag ska vara tacksam över idag, så som alla under andakten var, så vill jag tacka alla naturlagar och människor som skapat mig och som gör att jag sitter här idag och så vill jag tacka alla människor som skapat ett samhälle där yttrande- och religionsfrihet råder.

Tidigare inlägg Nyare inlägg