Lev livet med Linda

Jag går hos en kroppsbalaserare och har gjort det i många år. (bl.a. därav mitt avstånd från cocacola, miccromat, mobiltelefoner m.m.) I början av december sa hon att jag hade hathål på min aura som skulle läkas om sju veckor, på den sjunde veckan skulle jag börja hata något väldigt intensivt. Jag är nu inne på min sjunde vecka. Jag känner dock inget extra hat denna vecka, utan jag har gjort det under hela perioden. (eg från den dagen vi byttre regering) men framför allt senaste två månaderna. Att hata är jobbigt, inget jag mår bra av och jag kan inte vända det till något konstruktivt. Inte än.

Idag har vi sett på grammisgalan. Jag hann under de två timmarna hata ett antal saker.
- Dregen för att han i presentationen för årets kvinnliga artist använde orden kvinna, puma och ligg i samma mening, alla likställda med kvinnor.
- In flames m.fl. för att dom var äckligt pinsamma när de gjorde sitt tacktal, jävla superi!
- Skattepengarna jag betalar säkert används för att det ska serveras alkohol på den där jälva galan(och alla andra tillfällen då Sverige bjuder på sprit)
- Bert Karlsson för att han är ett slajm
- Carina Berg för att hon sa att om man inte hade bröst så skulle man visa upp sina vackra ben. Aaaaah! Jag har ingen distans till sånt här alls.
- Och vin luktar äckligt.




Det enda på hela galan som var bra, det var Darin.

En fantastisk helg!

Åh vi borde ses mer. Tanzania - Australien.

Utgång med Kristina!


Cafe Mekka och ni är bäst.
  
Helena och Lisa. Stöd i livet


Valparna - vilken energi. De är bättre IRL.

Lucia

Plus en filmkväll och snack med viktor (bild saknas.) BÄST!

Vad hinner hända på åtta månader?


    

Juni 2006                                                                     Januari 2007

Jag har länge (några år) haft en sångtext återkommande i mitt huvud. "i'll be ready, i'll be ready" sen idag så fick jag massa låtar av en kompis och låten spelade plötsligt upp. När jag kollade på playlisten stog det "Baywatch theme". Komiskt, vart har jag hört den låten? Jag som aldrig sett på baywatch i hela mitt liv. Undrar om det är en förlust...

Folk brukar uppfatta mig som principfast. Folk som inte känner mig får oftast den uppfattningen baserad på att jag är nykterist. Folk som känner mig brukar basera denna uppfattning på en rad andra saker (vissa jag håller med om, andra inte) som jag inte ska räkna upp nu.

Här i härnösand hade vi här om dagen en föreläsning om hållbar utveckling och vi diskuterade bl.a. ekologisk odlad mat. Under den här hösten har jag haft stora problem om jag ska välja willys - det billigare alternativet eller coop - det mer solidariska alternativet. Att vara fattig student och vilja lägga pengarna på annat än dyr mat är inget konstigt men att vara en solidarisk människa som tycker att medlemsägda företag ska stödjas och ekologiska varor är bra för både individ och grupp går sällan ihop med billiga matkostnader.

Så under den där föreläsningen bestämde jag mig för att jag ska göra en statistisk undersökning med olika aspekter om varför jag ska välja det ena eller det andra. Ett antal noggrant utvalda varor ska då studeras. Jag tänker mig att willys egna produkter ska jämföras med coops egna och sedan ska båda vägas mot ett ekologiskt alternativ. Målet med studien är att jämföra pris och näringsinnehåll och samtidigt väga in min vilja att handla solidariskt. Denna studie skulle då resultera i att jag vet vilka varor jag ska köpa.

När jag tänkt efter ett tag insåg jag att jag gör detta endast för att slippa tänka. Jag ska då låta denna studie stå till grund för all min mathandel och detta skulle av andra uppfattas som en princip hos mig. När jag hade tänkt lite till insåg jag att matvaror faktiskt förändras både i utbud och pris. Så jag kan nog inte använda denna studie till något slutgilitig förevig mall att gå efter. Men jag kommer nog göra denna studie i alla fall.

Ja, berörd, på något sätt men jag vet inte om det är på ett positivt eller negativt sätt. Jag låter det vara neutralt. Jag har varit på min livs första andakt. Jag lever just nu med 50 andra människor där 80% är kristna, en gruppkombination som för mig är främmande.

Jag tror på ödet.
Eller gör jag det?
Eller är det något annat jag tror på?
Jag tror inte på Gud.
Är det skillnad att tro på ödet och Gud?
Jag tror på en inre kraft.

Frågan jag brottades med medan jag satt där och de sjöng var om jag tror att den inre kraften är större och mäktigare än ödet. Spontant skulle jag säga att den inre kraften är större men när jag tänker efter litar jag på ödet och låter ibland saker bero för att ödet ska få avgöra. Jag utgår från att allt som händer förr eller senare får en förklaring och att det alltid finns en mening med allt som händer. När vi satt där tillsammans med ljusen på bordet bad och tackade folk Gud och Jesus. Både tyst för sig själva och högt inför gruppen, även i munnen på varandra. Sammanfattningsvis kan man säga att det gick ut på att tacka Jesus för allt bra som händer, för att han finns för dem, att han hittat dem och att de ville underkasta sig honom. Lovprisa honom och visa hur högt över alla andra de sätter honom. Det är det är blandannat det här jag inte gillar med religioner. Att underkasta sig något, upphöja något mäktigare än sig själv. Men är det inte precis samma sak jag gör med ödet? Är det inte bara olika ord för samma sak som tar olika uttryck? I samband med denna diskussion med mig själv inser jag att jag vill att den inre kraften ska vara större än ödet. Att det är människan som har makten och människan som driver sig själv till tanke och handlig. Men det är inte så jag lever fullt ut. Ofta litar jag mer på ödet än min egna inre kraft. Jag vill tro på den inre kraften!

Om det är något jag ska vara tacksam över idag, så som alla under andakten var, så vill jag tacka alla naturlagar och människor som skapat mig och som gör att jag sitter här idag och så vill jag tacka alla människor som skapat ett samhälle där yttrande- och religionsfrihet råder.

Nu har jag varit en vecka i härnösand och lärt mig otroligt mycket. Vi har börjat 8.30 varje dag och vissa inte slutat förrän 22.00.

Jag har blivit ännu mer övertygad om att jag hatar otroligt mycket på den här jorden.
- De som har makt och dominans på jorden ofta är: Från norr, västerlänning, vit, man och kristen. Detta trots att ingen av dessa kategorier är i majoritet på jorden.

- Bara fem länder når upp till FN:s krav på att rika länders bistånd ska vara minst 0.7 % av BNP: Sverige, Norge, Danmark, Luxemburg och Holland. Snittet i världen ligger på 0.3%, Sverige ger 1.0% och USA 0.1%.

- Långivande länder går ihop i karteller för att låntagarna inte ska kunna betala av sin skuld till ett land i taget, utan måste betala lite till alla.

- Långivande länder kräver insyn i låntagarlandets politik och ekonomi. Många kräver SAP - strukturanpassningsprogram. Vilket enligt Carl Bildt är "den enda rätt vägen" och innebär avreglering, privatisering och exportorientering.

- Det strömmar fortfarande mer pengar från de fattiga länderna till de rika. Biståndet är flerfaldigt mindre än skuldavbetalningar och exportavgifter.
- Det sista Milleniemålet som berör västvärlden och dess roll för minskad fattigdom m.m. saknar indikatorer och årtal innan det ska vara uppnåt, något alla andra mål har.

Frågan är: Borde det inte heta rikedomsbekämpning snarare än fattigdomsbekämpning?

 

 

417 jävla kronor till facket varje månad när jag är i Tanzania. Jag som inte ens kommer ha någon lön.

JAG HATAR VÅRAN JÄVLA REGERING OCH ALLT VAD DET INNEBÄR ATT VARA STOR.
FÖRSÄKRINGAR, PENSION, RÄKNINGAR OCH ANSVAR.

Jag hatar även alla jävla multinationella företag, folk som är egositsiska och osolidariska, george bush och alla som säger att han egentligen inte har så mycket makt och migsjälv för att jag inte sätter mig in mer, kämpar mer mot orättvisor och inte är tillräckligt politiskt korrekt för att jag ska vara nöjd.

Jag skulle kunna gråta över det här.

Välkommen till härnösand! Det här kommer vara min livs lyxigaste tid som student.
Jag har eget enkelrum med internet, toa och dusch. frokust serveras utan för dörren, lunch i huset brevid. Middag äter vi på en restaurang, sida betalar. Jag har fri tillgång till gym, simhall, datasal, tv-rum, kvällsfika och en hel hög med härligt trevliga människor.

Väderts välkomnande var inte det bästa, jag irrade runt och letade mig tillslut fram till både åhlens och sidahusen. Innan det hann jag gå in i en man och missade en snöhög eftersom jag inte såg något.
 
  
Det snöade vågrätt och jag blev vit. Smink kan aldrig vara bra, lägg märke till snöklumparna i mitt hår.

Den här veckan har jag varit valpvakt. Faktiskt mer krävande än jag väntat mig. De är snart fem veckor och är hur söta som helst. De är sju stycken, alla med en egen personlighet. En valp är tingad men sex är fortfarande lediga. Är du eller någon annan intresserade är det bara att höra av sig!


Eftersom alla är svarta gav vi dem halsband i olika färger men nu har de fått namn.
Fr.v. Lazer, Lyra, Lucia, Lakris, Leroy, Lotus och Lux


Mamma äter och ungar äter.


Sötaste Lyra, en lugn och trevlig tjej som kan slicka en på näsan.


Busbarnen

Jag vet att dom är söta men:
De ser ut som en blandning mellan, björn, utter och råtta.
De låter som grisar alternativ apor
De luktar som instängd fisk (mamma säger att det är den typiska valplukten och hon tycker dom luktar gott, jag anser att lukten mer och mer övergår till hundlukt så det finns hopp!)

Hemtentan är inskickad, nu saknas bara ett godkänt.

Tjejmiddag i fredags som slutade med två timmar lets dance, (inte på mitt intiativ) och jag behöver inte skämmas för att jag har följt idol! Vi kom fram till att vi var arga på Johan för att han tycker om sin nya universitetsklass så mycket. Det får man inte. Sp02b ska alltid vara den bästa klassen. 4-ever!

Jag flyttar till Härnösand imorgon. Det känns konstigt men roligt.

Jag flyttar till Tanzania om 34 dagar. Det känns spännand men jag är inte ett dugg nervös.

Jag saknar Sara som är i Asien och härjar runt och jag saknar mitt impulsiva liv i götet.

Generellt sätt. Borde man inte lita mer på sin egna förmåga?

Nu är jag hemkommen efter en vecka i Scweiz. Fyra snowboarddagar med blandat väder var absolut tillräckligt för muskler och leder. Sällskapsspel, allmänna krämpor och backar som är milslånga. Hela Mürrenområdet var slalomanpassat. Korgliftsavstigningarna var lika spännande varje gång och transportsträckorna var för många, utöver det kanon! Tim och jag gjorde tre tappra försök att åka hela Infernoloppet som är 15.8 km långt. (Inferno betyder idiot vilket kanske inte är så konstigt eftersom de som åker loppet snabbast gör det på 15 min.) Första gången under underbara väderförhållande i familjens temopo. Tid: 2 timmar 20 min. Andra gången i molnligt väder, jag, pappa och tim. Djupsnösglid och gång uppför små backar. 1 timme och 1 minut. Tredje försöket var vädert värsta tänkbara. Vi såg knappt en meter framför oss och var isfläckar/snöhögar fanns var det bara att gissa sig till. Vi stannade inte och vilade en ända gång och klarade det på 38 min. Något jag är jävligt stolt över.


Utsikt


Hus


Pappa gjorde en tabbe


Min familj högst upp på Schiltorn. 2970 meter!


Tove


Lisa och Tim

Nu är orken slut. Viljan har dödats och hoppet slocknat.


Utöver det har jag en hemtenta hängade över mig som jag inte fattar nåt av.

Så var det dags för ännu ett nyår och ett helt år har gått. Slutar man nån gång förundras över hur fort det går? 2006 var ett bra år, mina år brukar vara bra och jag önskar att jag hade ro att se tillbaka på det och skriva lite om det. Men det har jag ingen ork till. Tur att jag har ork till annat.


Jag var bjuden på fest med pirattema. Jag var piratprinsessa.


Emma och Frida - festordnarna.


Till middag fick man vad man förtjänade. Vatten och bröd är det banditer är värda.


Fyrverkerier är obligatoriskt på nyår,
tur att tusen andra människor ids lägga pengar på det.


Lovisa och Camilla, två farliga pirater.


Lycka att få vara med underbara människor på nyår. Vicke, Frida och Emma.


Jon - killen som hade koll på festen.

Tack för en riktigt trevlig fest :)