Lev livet med Linda

Så äntligen blev det torsdag morgon och den hemliga (iaf för en person på den här jorden) men välplanerade roadtrip och hemfärd skulle gå av stapeln. 06.30 ringde klockan o två timmar senare var jag o Emma påväg hem i mina föräldras nyköpta bil. Det var 103 mils körning vi hade framför oss. Massäcken var packad, våfflor, ägg, mariekex, avocado och köttbullar och vägbeskrivningen fanns i detalj; E20, E18, 56, E4. Jag o Emma var sjukt bra på att köra bil o klarade oss hem smärtfritt, något trötta men mycket glada.

22.30 var jag framme i Umeå och träffade en något chockad men väldigt glad pojkvän. Jag är sjukt nöjd med mig själv för at jag lyckades fetlura Jonas o komma hem fem dagar tidigare än planerat. Nu väntas tre månader med ett avstånd på max 4 mil och lycka som är mer utöver det vanliga. Det är kärlek och inget annat.

I helgen har det varit brännbollsyra, jag har träffat älskade syster o ätit en fet tårta, sett på Jonas spela brännboll som varit precis så bra som han säger att han är, hängt med kompisar o bara varit ledig. Jag ska njuta av sommaren nu, vara ledig i två veckor, sen jobba fyra o sen vara ledig i sex till. Det kommer bli sååå bra det här.




1. Fullpackad bil
2. Bästa resekamraten Emma
3. Emma blev barn
4. Någon sorts näring
5. Sjuk blond och förvirrad tjej försöker förstå vilken pump som är personbilsdisel
6. Bäst bäst bäst.

...where I belong. Where your love has always been enough for me.