Lev livet med Linda

Att åka på FÅM en fredag till Filipstad kändes inte jättepepp. Men efter att ha genomfört tårttävlingen, spelat rundpingis åt fel håll och tagit oss igenom hela föredragningslistan utan att de 26 ungdomarna somnade så åkte jag därifrån mycket nöjd. Varje gång jag hänger med UNFkidz så inser ju jag hur mycket jag älskar UNF och jag inser precis varför jag väljer attt åka tåg i tre timmar enkel väg.
Jag älskar att få göra skillnad, lägga tid på ungdomar som behöver drogfriverksamhet och jag gillar att vara den där grymma förebilden. Jag fick lämna ut mina visitkort för första gången och kvällen avslutades med tårtkastning utomhus på två ungdomar inklädda i gladpack. Det är precis så som det bara kan vara i UNF.

Sov några timmar och sen åkte jag till Sthlm för att vara på Fältgruppsmöte, låter tråkigt men där tog ni er fel. Fältarbetet i UNF är det roligaste uppdraget jag har. Humor och citat på högnivå och det känns bra att jobba med distrikten ute i landet.

Nu är jag hos min vän Rickie, lika roligt som alltid men ruggit trisst att vi hinner ses så sällan. Jag ska upp tidigt imorgon för att åka tåget hem till mina kollektivbrudar och träffa Saras Mark. Fram till torsdag kommer jag bara ha en sak i huvudet, hemtentan. :D