Resursfördelning
Varför får jag alltid inspiration att skriva en blogg när jag inte har tillgång till dator. (Jag hade till o med skrivit upp det jag skulle blogga om i handen men det hann försvinna innan jag hann till datorn)
Tänk hypotetiskt:
Funderade på det här med resurserna som finns i världen, om hur snedfördelat det är: Paris Hilton - Kvinna 45, Etiopien, åtta barn. Nu tänker jag alltså på ekonomsika resurser. (Jag är övertygad om att den etiopiska kvinnan är lyckligare än Paris) Problemet här i världen är ju inte att det inte finns resurser så det räcker utan att vissa människor överkonsumerar i sjuka mängder. Jag tror aldrig vi kommer nå en nivå där det är lika för alla, det finns för många egoistiska människor för det. Hursom så tror inte jag att den hypotetiska nivån är när alla har samma standard som vi har i sverige idag. Vi i sverige och övriga västvärlden måste sänka vår standard rätt mycket. Undrar vart denna nivå skulle hamna?
Detta kommer såklart aldrig hända så länge vi har folk som gillar att glassa runt i snygga kläder och äga fyra hus, och inte sålänge som vi har politiker som ser till sitt egna land först, och inte heller sålänge den vanliga svensson inte orkar källsortera.
Sen funderade jag på en annan sak som rör mig mer privat. Dom som känner mig vet att jag är rätt anti märkeskläder, inredning, mode etc. Jag brukar försöka inbilla mig att jag inte är intresserad av sånt samtidigt som jag säger att jag ägnar mig åt vettigare saker. Mina tankar kring detta har gått långt, jag ser nästan ned på människor som orkar vara en del av konsumtionssamhället och hysteriskt betala 800 för en t-shirt och 1200 för ett par jeans. Nånstans i mig finns det en avundsjuka till dom som är insatta i innegrejer, på nåt sätt vill jag oxå vara det men så fort jag är inne i dom tankebanorna så kommer moralen och intresset för att bry mig om andra människor ikapp mig och jag inser att jag inte vill vara en del av den där världen, den fåfänga världen. (En paradox i detta är ju att de dyra kläderna kan vara gjorde i sverige, producerade av kravbomull etc medan de billiga kläderna på H&M knappast kan tillhöra kategorin "solidaritetskläder", och det är ju där jag handlar mina kläder)
Folk måste få vara som dom vill, det är viktigt tycker jag. En del väljer att bry sig om sig själva, sina nära och kära, andra väljer att bry sig om annat. Alla kan inte bry sig om hela världen men jag väljer det.
Ja det är inte lätt att fundera över så komplexa frågor som dessa, jag bollar gärna tankar och ideer så kanske vi båda bli än mer klarsynta!
Med risk för att fler inlägg kommer handla om detta ämne då nästa delkurs heter: Resurser fattigdom och fördelning.
Tänk hypotetiskt:
Funderade på det här med resurserna som finns i världen, om hur snedfördelat det är: Paris Hilton - Kvinna 45, Etiopien, åtta barn. Nu tänker jag alltså på ekonomsika resurser. (Jag är övertygad om att den etiopiska kvinnan är lyckligare än Paris) Problemet här i världen är ju inte att det inte finns resurser så det räcker utan att vissa människor överkonsumerar i sjuka mängder. Jag tror aldrig vi kommer nå en nivå där det är lika för alla, det finns för många egoistiska människor för det. Hursom så tror inte jag att den hypotetiska nivån är när alla har samma standard som vi har i sverige idag. Vi i sverige och övriga västvärlden måste sänka vår standard rätt mycket. Undrar vart denna nivå skulle hamna?
Detta kommer såklart aldrig hända så länge vi har folk som gillar att glassa runt i snygga kläder och äga fyra hus, och inte sålänge som vi har politiker som ser till sitt egna land först, och inte heller sålänge den vanliga svensson inte orkar källsortera.
Sen funderade jag på en annan sak som rör mig mer privat. Dom som känner mig vet att jag är rätt anti märkeskläder, inredning, mode etc. Jag brukar försöka inbilla mig att jag inte är intresserad av sånt samtidigt som jag säger att jag ägnar mig åt vettigare saker. Mina tankar kring detta har gått långt, jag ser nästan ned på människor som orkar vara en del av konsumtionssamhället och hysteriskt betala 800 för en t-shirt och 1200 för ett par jeans. Nånstans i mig finns det en avundsjuka till dom som är insatta i innegrejer, på nåt sätt vill jag oxå vara det men så fort jag är inne i dom tankebanorna så kommer moralen och intresset för att bry mig om andra människor ikapp mig och jag inser att jag inte vill vara en del av den där världen, den fåfänga världen. (En paradox i detta är ju att de dyra kläderna kan vara gjorde i sverige, producerade av kravbomull etc medan de billiga kläderna på H&M knappast kan tillhöra kategorin "solidaritetskläder", och det är ju där jag handlar mina kläder)
Folk måste få vara som dom vill, det är viktigt tycker jag. En del väljer att bry sig om sig själva, sina nära och kära, andra väljer att bry sig om annat. Alla kan inte bry sig om hela världen men jag väljer det.
Ja det är inte lätt att fundera över så komplexa frågor som dessa, jag bollar gärna tankar och ideer så kanske vi båda bli än mer klarsynta!
Med risk för att fler inlägg kommer handla om detta ämne då nästa delkurs heter: Resurser fattigdom och fördelning.
Kommentarer
Postat av: Ilyich Ulyanov
Varför måste ett intresse för mode innebära ett uteslutande av solidaritet? Och varför just mode? Innebär ett intresse för matlagning också att man inte bryr sig om 'hela världen'?
Och det är ingen idé att spekulera i vad andra människor måste offra. Vad kan -du- offra? Resor, hästar.. studier?
Trackback