Privat vs Statlig

Jag har stor tilltro till allt som är statligt och kooperativt i Sverige, kan jag så nyttjar jag alltid dessa i första hand. Jag drar mig för att gå till privata sjukhus och åker omvägar för att kunna handla på konsum istället för ica. Jag har full tillit till den svenska skolan och svenska statliga sjukhus. Här funkar det inte på samma sätt. Här är det mesta privatiserat, till och med ambulanserna. Varje dalladallabuss ägs och körs av en privatperson som har sitt egna företag med en konduktör som anställd. Därför finns det ingen möjlighet att ha en överblick över hur många dalladallabussar det finns, vilka som kör vilka sträckor, vilka tider de går och när de börjar och slutar på morgonen. Detta system funkar utmärkt här, men hade det funkat i Sverige? Sverige med en befolkning där kontrollbehovet är maximalt. Man vill till och med kunna kontrollera tiden.

De statliga sjukhusen är billigare men inte alls lika bra som de privata. Samtidigt som det finns många små kliniker med privata läkare med ett vinstintresse och sämre utrustning för undersökningar. Den fattiga har inte råd att gå till ett omfattande privat sjukhus och väljer de små klinikerna men får då inte lika bra vård som de hade fått på något av de större privata sjukhusen. Jag är så tacksam över vår fria sjukvård i Sverige och med underskattade högkostnadsskydd. Mitt sjukhusbesök och min antibiotika förra veckan kostade 30 000 shilling (180 kr) och är nästan en fjärdedel av min månadslön, och jag tjänar lika bra som en lärare gör här i Tanzania.

Korruptionen är total och ett stort problem här, man kan vänta i evigheter på att få något fixat om man inte väljer att betala extra. Det enklaste sättet att ta sig ur situationer där polisen är inblandad är att betala. Det är svårt att bryta mönster och otroligt frestande för många att betala extra om de hjälper dem att ta sig ur en knipa, en ond spiral.

Kivuri blev sjuk i förrgår, ett sms från Sverige sa att det i värsta fall kunde vara blodförgiftning. Vi bestämde att vänta till dagen efter med att gå till sjukhuset, den lilla panik som infann sig i min kropp var inte alls på grund av oro för Kivuri, jag visste att det skulle ordna sig. Jag har pengar att betala all sjukvård här. Men hur gör den fattiga föräldern med ett dödssjukt barn där det inte finns någon möjlighet att få sjukvård. Där pengarna är begränsningen, där man inte får någon hjälp om man inte kan betala. Jag hoppas verkligen att alla hemma uppskattar allt vi har "gratis" i Sverige, om inte, får ni alla lov att åka till något land där skyddsnätet från staten inte är lika tätt.

Kommentarer
Postat av: Anna-Carin

Linda:)
Intressant att läsa det du skriver! Vilka reflektioner du gör. Efter min resa i Indien, i din ålder, tyckte jag att svenskar var så vansinnigt bortskämda. Skäms på oss! Vi borde visa mer tacksamhet över vad vi har. Men vadå din antibiotika? STOR KRAM!

2007-03-28 @ 19:43:23
Postat av: Linda

Härligt att du gillar att läsa. Ja vi är kanske lite bortskämda, men vi betalar ju visserligen en skatt som inte alls går att jämföra med den här. Antibiotikan mot urinvägsinfektionen jag drog på mig förra veckan. nu är jag kry :)

Postat av: karåll

som vi alla vet är allt statligt the shit, baby!

2007-03-30 @ 23:26:12
URL: http://karakl.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback