kanslig

Fredag 8 juni kl 14.00

?När man är långt hemifrån blir man känslig?? Sagt av en mycket vän till mig, hon heter Anna. Vad skulle jag göra utan henne? Och det är så sant, så sant. Imorgon är det sportsday här och det ska serveras ris med kött. Kul med lite variation på maten tänkte jag, men där fick jag tänka om. Idag när jag gick ut från mitt rum för att köpa chapati vad ser jag? Jo, en get liggandes på marken, med snören runt klövarna låg han där bräkandes. Jag visste inte att jag skulle behöva se djuret jag ska äta imorgon. Men jag har ju sett grisarna jag ätit hela min uppväxt och dödat dom. Men som sagt, långt hemifrån och jag är tydligen känsligare här. Det vände sig i magen och jag sprang tillbaka till mitt rum och slängde mig på sängen. Det kanske är nu det dags för mig att bli vegetarian. Vi får se om jag pallar morgondagen, beror på om jag ska vara där när dom slaktar dom också. Ska försöka undvika det. Jag fattar inte, de har det ju knappast värre än hur scans djur har det och det kan jag äta utan problem. Fast jag tror inte det värsta är att jag ska äta ett djur jag har sett levt. Det är mycket värre att många här inte verkar fatta eller bryr sig om att djur är individer. Det ska inte vara något roligt att döda djur. Åh va svårt det är att förklara och oj vad många tårar jag har kvar i mig känner jag. ?Blunda och svälj? var Annas nästa kloka ord och det är nog det enda jag kan göra. Det finns så jävla mycket elände på den här jorden. Fy fan.

 

(Och vart är du när jag behöver dig?)

 

Fredag 8 juni kl 19.30

Geten skulle inte ätas?den var visst pris till det vinnande laget. Hej kulturskillnad

 

Lördag 9 juni kl 17.15

Det vinnande laget tog geten i var sitt ben och sprang omkring med den upp och ned. Jag har insett att mitt problem inte handlar om att man har djur i fångenskap eller att man dödar och äter upp dom, utan deras syn på djuren. Att de inte fattat att djur också har känslor och ska behandlas så bra som möjligt. Inte som en docka man kan kasta omkring. Nä fy fan det här kommer jag nog aldrig kunna acceptera eller smälta. Tur att jag kan gömma mig på mitt rum.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback