Lev livet med Linda

Jag klarade tentan. Fruktsallad med underbara gymnasievänner som belöning ikväll oxå Bonde söker fru med den konstigaste kommentaren från BondeMagnus
"Hon har alla kilon på rätt ställe"

Om du och din partner väntade barn i åttonde månaden och något oväntat händer så att ni tyvärr måste bestämma er för att adoptera bort barnet skulle det då spela någon roll i vilken familj barnet hamnar? Jag gissar att svaret på den frågan är JA men vilka faktorer skulle då vara avgörande för erat val av familj?

Ekonomi - vilken klass familjen tillhör och vilka deras ekonomiska förutsättningar är
Etnicitet - invandrarbakgrund, svenskfödd med utländska föräldrar eller endast svenska gener
Utseende - snygg, ful, smal, tjock, kort, lång
Sexuell läggning - homosexuell, bisexuell, transsexuell, hetrosexuell
Politisk åsikt - röd, blå, grön, extrimist, anarkist, nazist
Hälsa - kronisk sjukdom ej livsfarlig, livshotande sjukdom, fysisk sjukdom, psykisk sjukdom
Geografisk placering  - i samma stad, i sverige, i europa, i afrika

Vissa av ovanstående faktorer är kanske ganska lätta att se som avgörande i val av familj. Man kanske inte vill att ens barn ska bo i en familj där man vet att en av föräldrarna har en livshotande sjukdom och man kanske inte vill att föräldrarna ska vara nazister men spelar det andra någon roll? Är ekonomi, etnicitet, utseende, sexuell läggning, politisk åsikt, hälsa och geografisk placering faktorer som påverkar hur mycket kärlek adoptivföräldrar kommer ge sina barn? Spelar dessa faktorer någon roll för vilka som kommer ge den bästa uppfostran?
Vad tycker du???

I lördags hängde jag med Jonas och hans kompisar på tv-spelskväll. Engagerade killar i en soffa och ett x-box. På frågan hur läget med Linda var så svarade jag "jo det är bra, det är min lediga dag idag" varpå jag fick motfrågan "brukar inte du vara ledig på lördagar?". Jag inser ju att det här säger allt om mig, att jag är förvånad över att vara ledig en lördag kan ju inte tillhöra det normala. Jag har haft en underbar ledig helg. Jag har som sagt spontandragit till övik, bakat bröd, sprungit, badat skumbad, sett på sex and the city, haft sovmorgon, gjort backup på min dator, sett på tove när hon hoppade och hälsat på mami och papi i tväråbäck.

Idag har jag tappat min mobil när jag var ute och red och krypkört 3 km längs vägkanten innan jag hittade den. Ljudlös telefon som stutsat ur fickan när man ridit 6 km på en byaväg ger ju inte optimala odds att hitta den, men jag gjorde det.

Nu väntas tightare tider och lugna oktober är snart slut. En liten tidsplanering kommer här:
v44 tor-sön Farmor 70 år Karlstad
v45 ons Halvår med Babylove, tor Three doors down sthlm, fre-sön BudgetFS sthlm
v46 mån-fre tentavecka fre-sön Ledarutbildning UNF
v47 fre utskottsmöte Göteborg, lör-sön LEDIG
v48 fre disco lycksele UNF, lör sportlovslägerplanering UNF övik och hockey modo - färjestad
v49 fre-sön Malaysia
v50 mån-sön Malaysia
v51 mån-tis Malaysia, ons-tor hemtenta
v52 tor julafton

Tiden går fort när man har roligt.

Jag åkte till övik. Köpte biljett och väntade på bussen som var försenad, trodde jag. Väntade visst vid fel utgång och fick lite panik, men det visade sig att det gick en till buss fem minuter senare så det var lugnt. Gick till bowlinghallen och överraskade Jonas. Lagom chockad kille mötte jag där o sen fick jag fläskfile och såg på idol. Ingen dålig fredagskväll om vi säger så. Nu är jag åter ensam, Jonas skriver högskoleprovet och jag spelar dataspel. Men sen tror jag det blir full fart idag, springning, bakning och skumbad.

Vad lär man sig av att vara ensam en kväll? Måste man tycka att det känns viktigt att vara ensam ibland eller får man alltid se till att det finns saker att göra?

Sara är i England
Lisa är i USA
Jossan jobbar
Carin är i Malmö
Kristina jobbar
Jonas jobbar
Emma är i Indien..
..och här sitter jag.
Vad ska jag göra?

idag fyller Emet och Zac Hanson 22 respektive 23 år. Grattis :)

Jag vill leva i nuet. Allt för ofta lever jag i framtiden och när jag nu för en gångs skulle känner att jag lever i nuet så känns det som jag lever förlite i framtiden. Lisa säger: Lev 10 % i det förflutna, 10 % i framtiden och 80 % i nuet. Men hallå, hur gör man???

161 kr kvar på kontot. Första gången i mitt liv jag känner mig pank (tror jag, kanske har jag glömt senaste gången). Det här är väl inget ovanligt för en stundent men eftersom jag räknade med att jag hade 3 000 kvar så blev jag lagomt chockad igår. Tur att jag har 15 paltar i frysen.

Idag har det lagats palt på glunten, 45 stycken blev det. Storkok som alltid.
Anet, Jori, Jonas och Jonas bidrar alla till att få iordning någon sorts smet

Inför migsjälv älskar jag att göra bra ifrån mig, jag gillar migsjälv när jag gör rätt och är duktig. Det gör att jag är väldigt bra på att säga åt migsjälv när jag är duktig, som när jag tex har skrivit klart en hemtenta eller som nu när jag precis har gjort klart båda kompleteringarna från den här kursen för seminarierna jag missade när jag ägnade mitt liv åt bättre saker än skola nämligen unf. (älskade unf) Men jag kan oxå berömma mig när jag är snäll mot mig eller andra, det måste inte alltid handla om att prestera även om det är det mest konkreta jag har. Det är ohållbart att berömma sig själv när man presterar för då tror man automatiskt att det är prestera som är det som bra. Och nog vet vi kära läsare att just prestation är orsaken till mycket tokigheter här i västvärlden typ ätstörningar. Hejjigt!

Inför andra är jag inte lika förtjust i att vara duktig och göra rätt. Samtidigt som jag älskar att få uppmärksamhet när jag presterar, jag vill att folk säger att jag är duktig och berömmer mig när jag gör något bra. Men samtidigt så vill jag absolut inte uppfattas som fröken duktig. Det är svårt det där, en paradox kan man säga. Allt är en paradox. På utvecklingsstudier pratade vi om paradoxer inom bistånd och utveckling, på genusvetenskapen pratar vi om paradoxen av att vilja vara kvinnlig och manlig och samtidigt som man inte vill vara bara ett kön, och här är me, myself and I och då handlar det oxå om paradoxer. Hejjigt!

Men är man högpresterande, nykterist, väldigt okriminell och pryd då blir man lätt fröken duktig. Och jag vet att av alla människor på den här jorden är det jag som dömer mig hårdast. Hejjigt!

Jävla väder!

Igår hade jag o jonas söndag. Jonas damsög hela lägenheten o jag tvättade o diskade. Sen bjöd vi hans mami på födelsedagsmiddag som slutade i paltkoma efter att vi satt i oss franska crêps. Gårdagen gör att det idag känns som måndag och jag ska ta tag i mitt plugg några timmar innan det är idol ikväll o då ska jag ställa in kroppen på fredagsmys.

Jonas har pumpat däcken på min cykel och helt plötsligt går det lätt att cykla plus att han lagat bromsarna. Fantastiskt. Dock är styret mer löst än vanligt men det går bra att cykla ändå. För några veckor sendan cyklade jag in i en stolpe, vi kan ju alltid beskylla styret för det. Jag ska vara glad att jag landade på fötterna och inte mitt oskyddade huvud.

Mamma bad mig tvätta och torktumla deras dunkudde. Det gick bra tills jag öppnade tvättmaskinen och det såg ut som jag tvättat tre levande änder som numera blivit en enda gröt. Det var dun överallt kan man säga och så mycket till kudde att torktumla fanns det inte kvar. KUL!

14 oktober 2008
1/4 av godisförbudet kvar
3 months to go!

Jag och Emet var på promenad och såg något i vattnet. Det såg ut som en pinne, flöt upp, 2 meter från land, vi kastade en sten o den rörde lite på sig. Vi insåg att det var en fisk, en mini späckhuggare som var svart och vit. Efter att ha rådfrågat förbi prommenerande gubbar med stavar fick vi veta att det var en 10 kilos lax somhade en svampsjukdom, tydligen hade det stått i tidningen. Spännande.

I lördags var det utgång och förfestgänget splittrades och jag hamnade på corona med de tre grabbarna J. Härliga tider med dans och allt som hör till. Under söndagen var jag sjukt slö men ändå rätt glad att bakfylla inte finns i min värld.

Igår lagade jag och Jonas storkok. 1200 gram köttfärs blev 12 portioner köttfärsås. Inte illa pinkat.

Idag är det måndag o solsken, andra momentet på makt och kön börjar och jag ska rida ikväll. Om två dagar ska jag veta vad jag vill gå för kurser till våren och tankarna på framtiden börjar faktiskt klarna mer och mer, tror jag iaf. Detta gäller dock bara vad jag vill göra efter sommaren o några år frammåt. Men i vår, då har jag ingen aning.

Hemtentan är utskriven och ska lämnas in imorgon kl 11.15
Jag har samma känsla som innan inlämningarna i Göteborg: Det här är ju inte särskillt bra skrivet men hur ska de inte kunna godkänna mig?

Igår var det systerhäng och Idol. Vi åt tacos o hade delat upp vem som skulle köpa vad, men mitt i allt hackande inser vi att tacopulver var det visst ingen som köpt. Men det gick bra ändå. Sen åt vi en ihopswissad efterrätt av krossade mariekex, vispad mellangrädde, nutella, kiwi och mango. Mumma.

Idag har jag tävlat min första dressyrtävling och för första gången någonsin ridit ett programm. Det gick väldigt bra, iaf enligt mig även om domaren tydligen inte riktigt höll med. Får se om jag kan lyckas lägga upp nån film på det hela sen. Snygga var i alla fall.

Ikväll: goodbyepartey för emma o sen okontrollerad dans på schlagerklubben där man kommer in gratis om man har med sig ett tidtagarur. ehm?

Paris, vad ska jag säga om Paris? Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge.
(Varning för lång och detaljerade text med lite gulligull om hur kär jag är.)
Resan började i Jonas bil 75 mil ned till nyköping för en övernattning hos Sylvie och Travas. Jag älskar att åka bil, helst med Jonas. Upp tidigt, åkte till flygplatsen, mötte Familjen Flax vid gaten och satte oss på planet. Jag somnade typ innan det lyfte och vaknade nån gång när vi hade landat. Jonas fick fixidé och bestämde att vi skulle gå från flygbusshållplatsen till vårat hotell. Sagt och gjort, inga problem förutom Jonas onda axel resten av resan efter allt dragande på väskan. Vi passerade Eiffeltornet och tyckte det var mäktigt, blev trött på försäljare, gick vidare och hittade till hotellet utan problem. Tackar för mina kartkunskaper och Jonas lokalsinne.
Powernapade på vårt hotellrum och gick upp i Eiffeltornet på eftermiddagen, 760 steg till andra våningen o sen tog vi hissen till tredje våningen. Det blåste. Utsikten var grym och allt var vitt. Vi pussades och jag var kär. Eller vi var kära.

Dag två körde vi hårt med triumbågen, Champ-Elysees, Grand Palais (där det var nån sorts FashionWeek med massa säkerhetsvakter, modetjejer och massa fotografer, typ hysteri o mitt bland allt stog jag o jonas i joggingskor), Alexander den tredjes bro, Place de la Concorde med en obelisk, Louvren (vi gick inte in o kollade på lilla Mona-Lisa) och slutligen Notre-Dame som var ståtlig och vacker. Detta var fredag förmiddag. Eftermiddagen spenderade vi tillsammans med min vän Emilia som visade oss runt. Vi åt baugett, ost och tomat till lunch, gick igenom ett stort shoppingcentrum, hittade H&M men gick inte in trots att jag brukar göra det i varje H&M utomlands och så såg Jonas Familjen Flax igen. Avslutade med middag på restaurang.

På lördagen, vår enda soliga dag, åkte vi upp till Montmarte och gick på en väldigt fransk (västafrikansk) marknad, åt grillade majskolvar, kollade in massor med mat och försäljare med fejkglasögon, kändes som jag var tillbaka i Tanzania. Vi tog bakvägen upp mot Sacre-Couer, världens finaste kyrka enligt mig. På ett berg, kritvit och vacker. Sjukt bra utsikt igen och jag var typ kärast i världen. Solen strålade på oss när vi satt i trappen o lyssnade på en gatumusikant och där kunde gärna tiden fått stanna ett par veckor. Sen vandrade vi vidare till Moulin Rouge och det kändes coolt att vara på samma ställe som cancan-brudarna. Hittade en gata som var värre än andra långgatan i Götet och förstog att Moulin Rouge haft sina konsekvenser på närområdet. På kvällen gick vi omkring i Latinkvarteren och helt plötsligt kändes det som vi var i Paris o inte i vilken europeisk stad som helst. Jag åt sniglar för första gången och åt klassisk formage till efterätt. Men annars var det svårt att hitta någon typisk fransk mat.

Söndagsförmiddagen spenderas i sängen med baugett, nutella, mjukost, vindruvor och juice. Vi gick några varv ned på stan, kollade in Pompidou men fattade inte vad vi skulle kolla in, åt creps och insåg att vi kan lära oss franska ord ganska snabbt om vi bara visste hur man uttalar saker o ting, åt italiensk glass, kollade in Panthéon som var stor som alla andra byggnader och gick hem. Det är helt sjukt vilka hus dom har byggt genom åren, o vissa stället känns som pyttsann och får ingen uppmärksamhet för Notre-Dame ändå är större men om den där pyttsannbyggnaden skulle finnas i Sverige skulle det vara vår största sevärdhet. Powernapade och hittade efter en stunds promenad en jättebra restaurang och skålade för våra fem månader.

Det sägs att man är trött på livet om man är trött på Paris. Vi var väldigt nöjda efter fyra dagar, kändes som vi sett det mesta. Det mesta turistiska iaf, känns som vi klarat av nivå 1. Det gick bra att prata engelska. Vi körde stenhårt på bonjour och merci och det funkade jättebra, om någon inte kunde engelska hämtade de oftast någon som kunde. Hotellrummet dög fint, 10 mins promenad till Eiffeli och en bred säng. Resten var inte så mycket att hänga i julgranen, det var en glepa runt hela dörren och toalettdörren gick inte att stänga. Vi kände oss väldigt ensamma i regnjackor och gympaskor, det lyste turister om oss o när reseguiden drogs upp ur väskan var fördomen ett faktum. Men vi kom in i Parislivet mer och mer, första dagarna kändes mer turistiska än de sista om vi säger så. Då var det lite mer freestylande och vi hamnade i de riktiga kvarteren. Det var mys. Vi hade väl önskat lite bättre väder än Pariskylan som tvingade på oss långkalsonger. Några picknickar i någon park blev det inte.

Hela den här resan avslutades med ett äventyr på flygplatsen. Vi hade övervikt och valde att packa ur delar av resväskan till handbagaget. Jag sliter upp min necessär som väger typ 2 kilo o alla våra skor. När vi står vid säkerhetskontrollen så inser jag att necessären kanske inte var dagens smartaste drag. Fick veta att plastpåsar finns i butiken en bit bort. Lastar av alla mina grejer på Jonas och går dit, där visar det sig att de kostar 10 cent styck, o kassörskan hon kunde inte bjuda på en påse när jag sa att jag glömt pengarna, utan då fick jag gå o hämta det, betalade för fyra stycken o säkerhetspersonalen kollade snett på mitt springande. Tog oss iaf igenom till slut och kunde till o med ge en påse till något annat par som hade missat det där med plastpåsar. Jonas lekte treåring och irrade omkring o gissade vilken gate som skulle bli våran och sen satt vi äntligen på planet.

Jag och Jonas är det bästa teamet jag vet. Vi går sjukt bra ihop och har nu klarat av en landetvecka, en stockholmstrip och en europeisk storstadsweekend. Han har sjukt bra koll på saker och ting, jag är trygg och vet att allt ordnar sig när jag är med honom. Han lugnar ned mig när jag är stressad och gömmer sig bakom träd när vi går i en park. Livet är en fest och resa med Jonas kan inte kallas annat än UNDERBART. I'm inlove with him och he is mine.

Idag droppar det regn från grå moln. Väldigt passande eftersom jag ägnar hela min dag till tentaskrivande. Listan på saker att göra är lång och jag har i veckan insett att det finns ingen framtid att hoppas på då det är lite att göra. Jag väljer hur mitt liv ska se ut men måste sluta tro att jag lever ett liv där det kommer finnas lugna veckor. Det finns alltid nåt att göra. Tyvärr har inte bloggande legat högst upp på prioritetslistan även om det är bland dom roligare måsten. Parisupdate kommer snart, håll till godo.

Jag värmer bröd i brödrosten, skriver ut viktig info om paris, rakar benen och packar ned Parisparfymen till Paris. Samtidigt.