Lev livet med Linda

Varför har inte min hjärna någon mellanväxel? Antingen så går allt i en rasande fart, allt är under kontroll, allt som måste göras blir gjort, allt som är planerat genomförs och inget glöms bort. Eller så kryper jag in i min bubbla, glömmer hela omvärlden, slutar tänka och bara känner. Båda världarna är fantastiska även om jag vet att den första låter hyper, men det är min ordinarie värld och jag gillar den. Jag behöver lära mig att kombinera dem. Att vara hemma med Jonas har varit förknippat med bubblan och inget annat, det har varit våra helger men jag kan inte leva i bubblan hela sommaren. Jag måste lära mig att tänka lite, känna lite, planera lagom o göra därefter. Hur? Jag har varit utan min kalender i nästan en veckan, jag har lyckats dubbelboka mig imorgon o har ingen koll på vad mer för saker jag glömt. Jag tror att jag har sommarlov från UNF, men det har jag inte. UNF finns hela sommaren oxå, jag gillar det men det är nog framförallt där jag måste lära mig att gå på halvfart och inte vara av eller på.

Jag gillar våran bubbla men måste inse att bubblan är vardag. Jag ska vara hemma i minst tre månader och då måste jag lära mig att leva i båda världarna. Sen vet jag att jag kan återgå till bubblan ibland, som tex på fredag då vi ska till sthlm för att gå på foo fighters. YEY! Men den övriga tiden måste jag smälta mina världar samman.

Jag vill ha en sommar av massor med vänner (snälla ni, ni vågar ringa även om jag är i stan hos Jonas, :p), grillningar, utgångar, ridning, sol i tvb, jordgubbar, picknick och kärlek. I helgen har jag varit på ridtävling hela lördagen, fantastiska djur det där. Söndagen spenderade jag på min första golftävling. Det är spännande att vara flickvän, jag gör saker jag aldrig någonsin trodde att jag skulle göra. Jag slutade som caddy, hur sjukt är inte det? Sen var vi på middag hos Jonas föräldrar och så såg vi klart p.s I love you.
Åh jag lever i den bästa världen.

31/5
Jag överlevde Maj. Jag visste att jag skulle göra det, jag känner mig själv o vet att jag alltid stressar i förväg för att planera och effektivisera så jag hinner med allt jag vill. Jag la 80 timmar på UNF och fick tillbaka all pepp jag behövde. Jag hann med skolan o har lämnat in alla uppgifter. Jag hann sola och är brun. Jag hann gå på stan o träffa Elin, jag hann hänga lite med kollektivet och spendera fyra underbara dagar med Jonas. Jag hann hänga med klassen o verkligen njuta av Göteborg när det är som bäst. Jag slapp stressa ihjäl mig o maxade maj, precis som jag visste att det skulle bli men ändå så mycket bättre.

29/5
Det är över. Kollektivtiden är slut och det var med sorg i hjärtat som jag o Emma lämnade det fantastiska huset i Tuve. Fan va jag är glad att brudarna övertalade mig att flytta dit med dom, att jag ens tvekade. Det har varit så sjuk roligt och jag har verkligen älskat det.

Det kändes som vi städade 24/7 o att det enda jag hade i huvet vad som var kvar att göra för att det skulle bli skinande blankt, det var kaos i mitt rum o Emma fick hjälpa mig att packa.

Jag skulle vilja sammanfatta de här fem månaderna men det är svårt att göra det bra. Det får nog räcka med ett: Tack brudar för att ni finns. Ni har varit sjukt grymma o jag är så glad att vi haft den här tiden tillsammans. All kärlek till er.

27/5
Ett år med en fantastisk klass o det var mycket värre att lämna än jag räknat med. Underbara människor som har inspirerat mig, peppat mig, stöttat mig, hjälpt mig, utmanat mig och förändrat mig. Usch, det är bara att inse, livet på äldre dar innebär massor med nya människor som man blir tighta med ett tag o sen går alla vidare åt sitt håll, några håller man kontakten med, andra inte. Jag är evigt tacksam för att jag hamnade med just er. Tack för de här två terminerna. Vi kommer förändra världen.


Cecilia, Johanna, Linda, Ulrica och Malin.