Leva i nuet

Panik.
Jag vill vara kvar här. Vi har haft planering av hela vår tid i Östafrika. Jag kommer kanske bara vara här i Dar till mitten av april. Iringa, Arusha, Kampala eller Nairobi. Jag vill bara vara i Dar. Jag trodde inte jag kunde bli så fäst i något på en vecka. Jag har ont i magen, oroar mig i onödan, gör en höna av en fjäder och lever i framtiden. Dumma mig.

P.s Ja, jag lovar jag kommer hem i juli.

Renen som daladala

Idag på swahilin ritade jag en ren eftersom afrikanerna inte visste vad reindeer var. Sen sa jag att det finns folk i norra sverige som använder dom som transportmedel. Jag ritade en liten släde med en människa på.
Efter det frågade vår swahililärare om man kan använda dom som "daladala" vilket i Dar es Salaam är lokalbussarna. Vi skrattade lite lätt och sa att det bara var vissa familjer som hade dessa renar och att det bara var familjemedlemmarna som använde dom till transporter.

I detta exempel är det uppenbart hur ord kan tolkas när man inte har någon aning om kulturen. De har ingen aning om våran infrastruktur, hur vi ser på djur, hur vi förhåller oss till tid etc. Man måste vara jättetydlig med vad man säger och tänka på hur det kan uppfattas. Om jag exempelvis säger:
- I sverige skiljers sig folk.
 Det kan det uppfattas som att det är något alla gör och att det är helt normalt och bra. Fast det var inte alls det jag menade. Därför måste jag säga:
- Tyvärr är det många som skiljer sig i sverige, inte alla, men många. Det är jättetråkigt och synd, det är många som skadas av det, speciellt barn.

Det är inte lätt att alltid förutse vilka konsekvenser det man säger får.

Knäckebröd

När jag pratat med folk i Sverige som vart ute en längre period säger dom att man saknar knäckebröd. Jag tänkte att "det kommer jag aldrig göra, jag äter ju inte så mycket knäckebröd i Sverige". Men: inatt drömde jag om knäckebröd och att jag blev jätteglad över att hitta det i affären. Så jag antar att jag längtar efter det mer än vad jag själv trott. Jag saknar att ha mat hemma som jag alltid kan äta, mat som inte blir dåligt. I sverige hade jag alltid messmör och knäckebröd hemma. Jag är lite trött på det vita franskbrödet.

Dans ar min glans

Allt känns lite bättre. Jag är inte lika lost och känner mig rätt självständig. Jag har åkt daladala (lokalbussa) själv och börjar känna igen mig på flera platser, väldigt skönt. Vi har handlat mat och har fått fläktar till våra sovrum. Jag och Anna överraskade Trizah med att kunna montera fläktarna själva och hon hjälpte till på slutet, fast hon från börjar var fast besluten om att det behövdes en kille för monteringen. Tjejer kan! Det har börjats skapa rutiner i huset, byn känns tryggt och vi hejjar på våra grannar. Jag har små hudsäcksinflamationer på benen som inte kliar eller gör ont men det ser ut som jag har rödahund. Min mage har inte strejkat på något sätt och jag känner mig stark. Mitt mål är att vara helt frisk hela resan.

 

Igår tvättade jag håret för första gången sen jag kom hit, vår dusch funkar inte än. Efter det kände mig riktigt fräsch för första gången på en vecka och jag tog en daladala för att se vi på en uppvisning av kulturella danser. De berättade att det bara var teater mellan killarna och tjejerna vars rörelser i dansen tydligt anspelade på sex. Könsrollerna var självklara och jag är grymt imponerade av både tjejerna och killarnas rumpor. Hur bär dom sig åt för allt detta skakande?

 

Sedan hängde vi med ett gäng rastakillar som Anna kände och efter många om och men tog vi oss till den svenskägda klubben Q-bar. Där hängde unga tanzanska kvinnor och en massa vitingar. Tjejerna var mycket sminkade, hade urringade linnen, korta kjolar och välstylat löshår. Känslan av köttmarknad var påtaglig när vi gick igenom barborden fram till dansgolvet. Där spelade ett reaggyinspirerat coverband och vi dansade så att svetten rann. Rastakillarna var jätteschyssta och alla var kompisar med alla. Jag dansade med en underlig och cool Masaikille och några av rastakillarna rökte på, de är väldigt drogliberala.

 

Det konkurrerades inte om tjejerna på samma sätt som i Sverige, stämningen var vänlig. Även om det kändes som en köttmarknad kände jag mig inte speciellt utsatt, det var nog värre för de tanzanska kvinnorna. Det var härligt att få dansa av sig. Några killar i gänget ville att jag skulle gifta mig med dem, stanna i Tanzania och flytta in hos dem. Efter några trevliga försök att ta mig ur situationen gjorde jag klart för dem att jag ska flytta tillbaka till Sverige i sommar och inte är intresserad av något förhållande. Jag fattar inte hur det funkar med känslor här. Gifter man sig först och sen blir man förhoppningsvis kär. Eller finns det inte kärlek? Jo klart det finns, överallt: love and peace! Men kulturen skiljer sig markant från min svenska. Alkoholen gjorde ju sin verkan och jag tror inte att någon av dessa skulle våga säga samma sak till mig om vi sågs på dagtid.

 

Sobernet funkar inte på kontoret och inte msn heller. Det är drygt och är det något akut, eller om jag måste läsa nåt mejl så skicka ett sms.

Chipp!

 

vetinte

Utsikten från YWCA som Annas kompisar bor på



 


Kontakt

Här är de sätt som det är möjligt att nå mig.

Adress till kontoret:
IOGT-NTO Movement,
P.O. Box 1896,
Dar es Salaam, Tanzania

Mobilnummer:
+255 (0)714 061970

Mejl och msn:
linda.engstrom@unf.se
(msn och mejl krånglar ibland)

Skype:
Linda Engström

Min och Annas offentliga blogg för unf:
www.unf.se gå in på profilen

Bild nummer ett

Här kommer det en bild. Det tar lång tid att ladda upp.
Msn funkar inte.
Det är varmt här.
Jag känner mig lite lost.
Annars är det bra.

al flygplats
Såhär glada och fräscha var jag och anna på flygplatsen innan vi drog till Afrika.

(nu är vi så glada men inte så fräscha)

Dagsrapport

Jag vet inte hur jag ska fa det har inlagget organiserat. fast det ar ju valdigt dumt att skriva ett organiserat inlagg nar inget har ar organiserat. jag menar att det ar oorganiserat i mitt huvud. allt det praktiska som swahililektionerna, boendet och kontoret ar jattebra men i huvudet ar det kaos. jag tror att det ar sa det ska vara. fast det ar anda battre an vad jag hade fortvantat mig.

idag har vi haft var forsta swahililektion har i dar es salaam och det kandes inte sa bra som jag hade hoppats. jag tror det kommer bli battre. jag ska satta mig med min dator ikvall och ova pa programmet jag fick fran harnosand.

igar hangde vi i varat hus med moses och trizah och snackade massa. vi pratade om religion. det blir alltid konstigt nar jag sager att jag inte har nagon religion. jag ar ju inte ateist heller som direkt blir deras foljdfraga. jag vet inte vad jag ska svara och jag kanner mig konstig.

jag har redan borjat dromma om afrikanskamiljoer och det ar uppenbart att det har livet paverkar mig (fast det visste jag att det skulle gora). Jag visste inte att matider var sa viktigt for mig. jag blir stressad om jag inte vet hur lange det ar kvar till nasta mal, aven om vi precis har atit. vi har inte fatt ordning pa rutiner hemma an. det ar kanske darfor det kanns som kaos. vi har ingen kyl och bara en minispis. vi far se hur det kommer ga med matlagning. jag vill inte ata ute jamt.

jag har inte borjat sakna sa mycket hemma an, det kanske kommer. vi ska inhandla en flackt sa vi kan sova lite battre men utover det kanns allt bra. det kranglar lite med mobilabbonemang sa jag vet inte nar jag kommer ha tillgang till telefon. men ett sms till sverige kostar bara 72 ore sa det ar chill!!

jag vill kunna lagga upp bilder (fast jag har inte tagit sa manga) och hoppas kunna gora det i veckan da jag ska ta med mig datorn till kontoret.

Jag mar alltsa bara bra.

Den där doften

Jag är framme. Den är en speciell doft som möter mig när jag kliver in i flygplansbyggnaden, någon sorts exotisk svett. Den är välbekant och jag tänker genast tillbaka på Uganda för 5 år sedan. Det är varmt, inget snack om saken men jag ska inte klaga. Det enda som är jobbigt är att det inte finns någonstans att fly, framförallt när man sover.

Vi kommer bo i ett hus tillsammns med Moses och Trizah. De verkar schyssta och jag tror vi kommer bli ett bra team. Det är ett kaos av alla intryck som råder i mitt huvud men det känns fantastiskt att vara här.

Som det verkar just nu kommer jag inte ha så bra internettillgång som jag trott. Jag ska gå och köpa ett telefonkort nu och sedan äta mat.

Over and out /Linda

And here we go

Om en timme går planet.
Jag har förberett mig för att lämna sverige genom att vara nationalistisk och hejja på sverige i åre och sett på svensk hockey, brynäs-skellefteå i gävle. Jag har oxå ätit internationell mat; taco, grekisk sallad, pizza och kinesmat.

Det känns faktiskt inte så mycket än. Jag inbillar mig att jag inte har någon resfeber vilket pappa helt förkastade när jag sa att jag åkte ut till arlanda fyra timmar innan flyget hade sin avgång. Jag är peppad och det känns jättebra att åka med anna. Jag landar imorgon 7.25 lokal tid och hoppas kunna meddela min överlevnad snart därefter.
Chip på er!


Apoteksshopping

Igår var jag först på banken och fixade, sedan lunchade jag med min fantastiska syster Lisa och sedan gick jag på apoteket för att storshoppade. Den lilla kundkorgen räckte inte så jag fick en större av personalen. Tre kassar rikar och 500 spänn fattigare. Sedan träffade jag Helena och hängde hos henne. Fick värsta fina tröjan och låg i hennes säng. Sweet sister.

Idag har jag packat:

grejer
En bilder säger alltid mer än tusen ord

Och i lördags hade jag födelsedagskalas och avskedshäng. Det var trevligt och det var skönt att jag hann säga hejdå till alla.
www,indala.blogg.se
Årets tårta!

Nu drar jag till Gävle. På lördag drar jag till Afrikat. Jag har ingen resfeber!!!!

MusikKonservativ

Jag är inte konservativ. Det är inte den synen jag har på mig själv i alla fall. Men när det kommer till schlager då är det inte många förändringar jag kan acceptera. (Det lär finnas en anledning till att det förr hette schlagerfestivalen och nu heter melodifestivalen!) Den enda riktiga schlagerfestivalen var 1994 när Carola deltog med fångad av en stormvind. Nu finns det ju ingen gräns för vad som får vara med.

När jag var yngre tyckte jag att alla covers och nyverisioner (av vanlig pop) var bättre än orginalet. Pappa försökte förgäves övertyga mig om att orginalet var bättre, men icke. De nya verisionerna var mycket roligare, mer speedade. Idag vet jag bättre och det märks tydligt när Cascada gör en nya tolkning (eller snarare omtolkning) av Savage Gardens "Truly Madly Deeply" och jag tycker den nya verisionen är riktigt kass. Konservativ var ordet.

Swahili, Ika och E-type - en salig blandning

Swahilin är avslutad. Eller så har det bara börjat.
På uppdrag av min klasskompis Linda räknade jag hur många ord vi lärt oss.
Mitt svar blev 513 stycken. Det är 50 ord/dag.
Det tycker jag är rätt mycket. Bra jobbat Linda!!

Igår såg jag och Viktor på Ika i rutan. Världens bästa barnprogram!
Viktor var (är) rädd för henne så lite vanlig utsätta-sig-för-problemet-terapi blev det med stora framsteg måste jag säga. Sedan hittade jag en ny fantastisk samlingsskiva - E-types favoriter. Inte av hans egna låtar utan andra bra låtar; så som Antolip, Sash!, Pandora och annat roligt. Jag älskar (dans)nostalgimusik!

Rakt på sak

Det här känns rätt vulgärt att publicera här, men se det som något "symboliskt"

Igår pratade jag och mina tjejkompisar här i Härnösand om sex. Vi pratade om mycket om press, dominans och kvinnors och mäns olika syn på sex. Någon sa att det fanns killar som inte fattar att tjejer inte får orgasm om man bara kör fram och tillbaka. Och vi kom fram till att det flesta problemen handlar om okunskap och krav/förväntningar. Men det konstiga med allt det här är att jag inte träffat (diskuterat sex med) en enda kille som seriöst tror att det bara är att köra fram och tillbaka. Alla jag känner är väl medvetna om att det krävs mer än så. Sen är det olika vilken kunskapsnivå killarna har om hur dessa andra sätt kan gå till.

Spontana tankar:
1.  Alla killar vettiga
2. Vi tror att det finns fler killar som inte vet, än det finns i verkligheten
3. Det finns killar (läs äldre killar) som inte vet bättre
4. jag umgås bara med vettiga killar
5. Killar blir vettiga av att umgås med mig

Jag tror på alternativ två och fyra.

Tentan

Det finns många sätt att uttrycka sig på.
Det enkla: Jag klarade sista tentan!
Sköööönt.

Ute med valparna

Det här var nog sista helgen jag såg valparna. Jag tog med mig dem på en promenad och de är som bekant sötast i världen.

valpbrottning
Mamma Tindra gör ett bra jobb i uppfostran

snöövalp
Sedan skulle de nödvändigtvis ut på åkern de knappt tog sig fram på

valp på språng
På väg hem

lotus
Åh Lutos. Action!!

Principerna och jag forts.

Det jag skulle komma till med förra inlägget om principer orkade jag aldrig skriva ned.
Här kommer fortsättningen:

Jag hatar mycket av vad USA gör och jag anser att Bush bär stort ansvar för deras handlade. Han har massor av folk under sig med det är han som har makten. Jag hatar USA av många anledningar men framförallt på grund av dessa tre:
* Att Bush la sig i Ugandas kamp mot Hiv där han gav dem stora summor pengar om de slutade med sin kampanj för kondom och istället skulle förespråka avhållsamhet. Innan Bush la sig i hade hiv-smittan minskat men nu har den ökat igen.
* Deras krig mot Irak där de gick emot FN och bara för att de har ekonomisk makt struntade i överenskommelser och var totalt respektlösa mot omvärlden.
* För att de inte skrivit under Barnkonventionen.

Jag har svårt att tro att jag ska ändra denna inställning, oavsett vilka mirakel de lyckas med för fred och mänskliga rättigheter. Kankse när de bytre president men de brukar ju vara av samma skrot o korn. Detta leder till att jag har som princip att hata USA. Jag använder principer för att slippa tänka.Göra ett ställningstagande och sen tycker jag så utan att reflektera över att förutsättningar förändras. Det är väldigt enkelt och väldigt trångsynt.

Jag tycker om många av mina principer även om alla runt omkring mig verkar tycka att dom är alldeles för många där jag skapar ett mönster jag inte kan ta mig ur. Kanske, kanske inte.