Lev livet med Linda

Varför har jag fortfarande ont i halsen? Vi har haft valpdop så nu har alla både en egen färg och ett namn. Varför är jag 21 år? I nattens dröm skulle vi måla mönster på en vägg och när det blev fel grät jag i flera timmar, kwa nini? Vill jag ens flytta till Göteborg, är jag kvar i nån det-har-jag-ju-alltid-velat-göra-fas? Pepp mottages. Kanske borde jag bara gifta mig, skaffa barn, köpa valpen Timjan och aldrig se tillbaka. Varför vill jag så mycket? Pappa säger att jag håller på att bli vuxen eftersom jag inte kan sova på morgonen. Vad vill jag? Livsångest.
Hej jag heter Linda och är 21 år. Det här är min blogg och jag skriver precis vad jag vill.


I Tanzania pratade jag och Trizah om våra ålderdomshem. Hon tyckte såklart det lät helt absurt att vi skickade våra gamla på hem istället för att låta dom bo hemma. Hon tyckte att man som barn ska ställa upp för sina gamla föräldrar eftersom de har ställt upp och fostrat sina barn hela livet. För en gångs skull i dkisussionen om de olika länderna kändes det som att Sverige inte var så fantastiskt som det alltid verkar.
Jag vet inte vad jag tycker i frågan. Många har det förjävligt ensamt på sina boenden samtidigt så många boenden kan ge rätt vård till de sjuka. Här är man inte konstig om man lämnar sina föräldrar på hem, men där är det inte socialt accepterat att göra så mot sin mamma o pappa. I Sverige finns det inget utrymme för att ta hand om sina föräldrar, ingen plats i huset och ingen tid att ge dom. I Tanzania finns det utrymme för att ta hand om sina föräldrar, fast det finns ingen plats i huset eller tid att ge dom, men föräldrarna får bo kvar ändå.


Vad är rätt vad är fel? Att alltid söka efter social acceptans, kanske borde jag spela det där second life spelet.

Det är viktigt med kvinnliga förebilder. Förutom min fantastiska mamma har jag ett gäng grymma kvinnor kring mig.
Anna-Carin, Desireé och Birgitta
Tack för att ni finns


p.s här bör tilläggas att dessa tre är de som skriver mest kommentarer på min blogg :)

Auroa: Hel
Energiflöde: Fladder
Logisk tanke: 90/100
Känslomässigstress: 50/100
Seretonin: 5 av 10
Inre stress: För mycket, bakterier och virus, oxidationsförsvaret, immunsystemet m.fl.
Antal blockeringar: 2
Problem: Dubbeltydlighet

Tanzania och Svrige sätter sina spår...

Prison break-maraton, sex avsnitt på rad, säsong två avslutad. Michael är hur snygg som helst men varför måste alla seriemakare vara så jävla kåta och aldrig inse när det är dags att låta en serie sluta när den är som bäst?

Idag har jag berättat om Tanzania på det lokala fiket i Tväråbäck. Jag har hunnit med den årliga trippen till min mosters och hennes mans stuga och badat badtunna och jag har haft ett efterlängtat fik med Amanda. Bra dag :)

Här om natten (kl 04.06) fick jag ett sms...
- Öj är du i stan eller. måste sova nånstans
...från ett telefonnummer jag inte känner igen. Nyfiken som jag är har jag luskat ut vem det är med hjälp av eniro och apberget. Personen ifråga vet vem jag är men jag kan inte förstå hur han fått tag i mitt nummer, kanske skickade han fel, kanske finns det en baktanke. vem vet?


Citat:
Linda: Pappa, det är en valp som suger på en annans valp snopp, han tror att det är ett spene
Pappa: Jaha
Tim: Dom börjar tidigt vettu!

Här är en av de elva skönheterna :)


***
Jod
***

På sida-kursen inför Tanzania pratades det om att det fanns risk för panik över att vardagen hemma är så tråkig. Jag känner ingen sån känsla, kanske för att jag fyllt dagarna sedan jag kom hem med kongress, hästar, jobb och vänner. Dock syns det otroligt tydligt att livet här hemma är enformigt om man kollar min blogg, jag kanske inte skriver om sååå intressanta saker nuförtiden. Håll ut...


***
Spö
***

Sp02b:s brudar är dom härligaste jag vet. Otroligt men sant att vi lyckades käka en hejdundrandes buffé ihop, allihopa! Tusen närgående frågor och svårt att äta mat när man skrattar så intensvit. Tack för att ni finns



Men varför känner jag mig helt låg? Varför vill jag bara cykla 1250 meter?



***
Sovsäck
***

Att få lukta på en häst det är som att andas den mest energifyllda luft som finns.
Att få rida på en häst efter 5 månader är som att sväva och träningsvärken gör sig påmind varje steg jag tar.

på tal om hästar...
***
Jag behöver :
Trangiakök
***

En vecka senare sitter jag nu här på Arlanda igen, ännu en gång på väg hem. Jag har varit på kongress i Uppsala. Stunderna av total lycka var inte lika många som de brukar vara och peppen kändes inte lika påtaglig. Jag saknade en riktig invigningsfest med styrdans och disco, vi hade konstant tidspress under alla förhandlingar och kongresskänslan infann sig inte för än fredag kväll. Jag hade inte ens tid att kolla in unf-shoppen, skriva ett nytt förslag, kolla in IOGT- och Junisförhandlingarna eller att bara umgås. Varje dag kändes som de var likadana: Vaknaduschfrukostförhandlinglunchförhandlingmiddagdiscosova. Jag vill påstå att alla dessa missöden beror på att vi bara hade dryga fyra dagar kongress, jag är van vid en hel vecka. Tur för mig och alla andra unf:are att mitt förslag om att kongressen i Östersund ska vara minst sex dagar gick igenom.

 

Men jag ska inte vara så pessimistisk. Det fanns stunder då kongressen var lika fantastisk som vanligt. Enda sen jag var fjorton har jag tyckt det verkat coolt med nattplena, kanske tycke jag det för att jag aldrig varit med om det, nu i efterhand när jag haft nattplena till 00.20 gillar jag det inte lika mycket. Det var ruggigt trist att missa det riktiga buggandet med min pappa samtidigt som det var just efter denna kväll när jag stod på discogolvet som jag kände av kongresskänslan på riktigt.

 

Hanna har varit lika klok och klarsynt som hon alltid är och det kändes bra att få gnälla av sig lite ibland, Robert spred energi som vanligt och det verkade som den aldrig tog slut (hur mycket kaffe drack han?!?). Mina föräldrar är poppiga och jag dansade bugg med pappa till techno, Tim med lägrets snyggaste keps var poppis bland tjejerna (hur ska det här gå om två år?) samtidigt som jag fick pussa honom på kinden på dansgolvet, min bror är hur cool som helst. Stina fanns när känslorna behövde ventileras, Anna stödde mig med att representera QL utan U, Lisa och hennes söta rumpa dansade med mig varenda kväll, Emil sa en massa bra saker, skapade bra debatt och väckte mig varje gång jag försökte sova. ;) Anna kom till kongressen trots allt och det var en skön trygghet som spred sig när jag såg henne, och jag fick tillslut ett kärt återseende med Milli. Kärlek till er alla!

 

Veckans fråga är konstigt nog, ska jag ta en av våra tolv valpar? Det vore helt fantastiskt att få uppfostra en valp, alltid ha någon runt sig, gå långa promenader men är jag villig att binda upp mig?

 

Jag hade trots allt inte så ont i magen och drömmen har blivit verklighet. JAG SITTER I FÖRBUNDSSTYRELSEN!!! Jag är sjukt peppad på att nå vårat mål: 10 000 medlemmar 2009! Jag vet att jag är en bra unf:are, att jag är en omtyckt av de yngre ungdomarna på läger, att jag besitter mycket kunskap och har både vilja, energi och pepp att driva UNF framåt, men att jag skulle bli föreslagen av valberedningen och sedan vald känns helt sjukt. Erik och Anton har spanat in mig och tanken jag slog bort för några månader sen väcktes genast igen... Det känns schysst med stöd!

 

Igår åt jag godis till middag och sedan sov jag hos min älskade syster. Idag börjar jag jobba. Välkommen till vardagen Linda.

Jag är hemma i Tväråbäck, total lycka.
Jag fick det bästa mottagandet på flygplatsen; mina tre favorit systrar, mina två mammor, en pappa och en bästa kompis. Jag tror aldrig förr jag gråtit av lycka...

När jag kom till Tvb gick jag barfota på gräsmattan, sprang fram och pussade mitt lönnträd som har vuxit om mig (!) och sen drack jag mjölk direkt ur mjölkpaketet. Jag uppskattar det lilla. Vi åt sommarmiddag tillsammans med ryssarna som bott här en vecka, ägghalvor, köttbullar, champinjoner, sallad (även lite bönor som mamma köpt så jag skulle känna mig allt för bortkommen). Vi drack godtemplardricka och jag fick kladdkaka med grädde och jordgubbar till efterrätt. Det kunde inte varit bättre. Sedan gick jag Lisa och Sara på ryssdisco och avslutade kvällen med tjejsnack i stugan, precis som på gamla tider.

Tindra har tolv valpar som ser ut som råttor, jag åt fil till frukost och snart ska jag äta varmkorv till lunch.

Om min blogg de senaste fem månaderna handlat om mina äventyr i Tanzania så finns det risk att de kommande fem månaderna kommer handla om den extraordinära vardagen som jag uppskattar. Kanske är det tråkigt och vanligt för dig men för mig är den helt fantastisk!


Just här satt jag på Heathrow i november 2002 efter att ha kommit från Uganda med UNF. Då var jag ett lite nervrak eftersom planet var två timmar försenat och jag ville bara hem till min pojkvän Rickie


Solsken klockan 23.00 påväg till Arlanda. Det är lycka när det har varit kolsvar efter klockan 19 de senaste sju månaderna


Ännu mera lycka på Arlanda: Äpple, kanelbulle och yoghurt!!