Lev livet med Linda

Just nu önskar jag mig konsertbiljetter till Paramore. Helst och mest av allt. Just nu.

Jag skriver hemtenta och just nu är diskberget roligare än det här.
Den ena frågan är lätt: Skriv om de två teserna på sidan åtta och efterföljande analys på sidan 15-19 i text blabla av blabla. Skriv 3 sidor
Den andra frågan är svår: Ta tidningsartiklar som handlar om genus, klass och etnicitet, skapa en frågeställning och koppla in kurslitteraturen. Skriv 5 sidor.
Den sitta uppgiften, att skriva ett PM till B-uppsatsen som börjar nästa vecka känns mest bara ogreppbar och flummig.

Det gick bra att byta däck. Men jag har tänkt mer. Rida, cykla, åka slalom, spela gitarr osv är saker som man inte bara kan, det måste man praktiskt öva för att i mina ögon kunna säga att man kan eller inte. Spelar ingen roll om man är bra eller inte, men att säga att man kan cykla utan att ha testat köper jag nog inte. Fast att säga att man kan måla utan att ha testat det köper jag. Oj det här blev invecklat.

Vad är det att kunna något? För att kunna måla, vad krävs det då? Kan alla spela fotboll?

I eftermiddag ska jag och Jonas byta däck. Jag har egentligen aldrig bytt däck, jag har iaf inget konkret minne av när jag gjort det men jag tror jag har hjälpt pappa någon gång. Det enda jag egenligen vet är att man ska skruva fast muttrarna korsvis. Om någon skulle fråga mig, kan du byta däck? Så skulle jag svara ja. För jag är övertygad om att jag kan om jag bara försöker. Om någon frågar om jag kan måla skulle jag oxå svara ja. Min definition av att måla är "kunna dra med en pensel fram och tillbaka".

När jag var i Uganda på UYDELs sportsday frågade dom mig om jag kunde spela fotboll. Jag svarade ja. Dom blev förvånade och jag blev förvånad tillbaka. Alla kan väl spela fotboll tänkte jag, men insåg senare att det beror på vad man menar med kan. Jag kan spela fotboll för jag kan sparka på en boll. I deras fråga fanns det med en värdering, bra. Är du bra på fotboll? Och då hade svaret blivit nej. Är du bra på att måla? Nej. Är du bra på att byta däck? Nej.

I min värld är att vara bra på något inte alls samma sak som att kunna något. Jag tänker nog fortsätta med definitionen, att kunna något är samma sak som att kunna utföra rörelsen, eller förstå något teoretiskt. Där finns ingen värdering om jag är bra eller dåligt. Och med den definitionen kan jag är väldas massa saker.

Igår fick jag ett ryck och for ut och sprang.
Idag vill jag aldrig mer springa.
Hur ska jag bli motiverad att göra det en enda gång till när jag idag inte kan röra mig utan att det gör fruktansvärt ont i lår och vader?
Tredagars regeln gäller fortfarande, jag får klaga i tre dagar, sen är det bra.

Det finns vissa saker jag inte kan förstå.
Jag kan t.ex. inte förstå hur det kan vara prioriterat att ta reda på om det finns liv på mars när hundratals miljoner människor svälter på den här jorden.

En annan sak jag inte kan förstå är fotbollssupportrar som slåss. Alltså vad finns innan för pannbenet när man slår andra människor på käften för att det går dåligt för det lag man håller på? En lek med 22 män som jagar en boll (vilket såklart är roligt att kolla på, och kolla ska man få göra, och en industri kan det oxå få vara) som gör att polisresurser måste fördelas till supportrarna när de borde vara i parker och rädda tjejer eller hänga mer i förorter.

Svaret på fråga ett tror jag är egoism och svart på fråga två är alkohol.

Inatt drömde jag att jag tappade bort Lejba, moderkänslor efter att Jossan tog hand om henne hela dagen igår spelar mig visst ett spratt. Idag har det varit storm och Lejba jagar löv. På tisdag börjar valpkursen och imorgon ska vi till stallet och miljöträna mera.

Mensvärk, denna jävulskap som drabbar de flesta kvinnor en gång i månaden. För vissa ett litet knip nån halvtimme, för andra tre dagars sängliggande. För vissa samma dag och tid år ut och år in, för andra helt oregelbundet.
Oavsett graden av värk så är livet orättvist.

Hemkommen från Åre. Strösocker i alla backar men skönt väder och trevligt sällskap. Jag är imponerad av oss: åtta personer och två hundar varav en vilsen valp i en husbuss i tre dagar med 7 bräder och 1 par slalomskidor. 8 täckbyxor och 16 skor som skulle tas på varje morgon i en korridor med 50 cm bredd och 3 meters längd. Hejja Familjen!

Skolan flyter på och i UNF är det lugnt. Men nästa vecka är det full fart, iaf för UNFs del. Telefonmöten och bilagestopp och en DSS. Skepp och Hoj.

Sveriges regeringar har länge haft ett mål att vi ska ge 1 % av vår BNP i bistånd. (även om den här regeringen har gjort om lite i vad definitionen av bistånd är) Jag själv bestämde mig för några månader att såklart ska jag oxå ge 1 % av min inkomst i bistånd. 1 % är minilite pengar om man tänker efter. Alla borde skänka lite pengar til bättre behövande. Jag bestämde mig för att bli månadsgivare och IOGT-NTO-rörelsens internationella arbete fick bli min mottagare, kanske inte så oväntat men där vet jag att pengarna används till bra saker. Student som jag är så ger jag 1% av mina ca 7500, alltså 75 spänn varje månad. 75 spänn gör ingen skillnad för mig, men massor med skillnad för andra.

Ska inte du oxå bli månadsgivare? Här följer några enkla instruktioner
1. räkna ut vad 1% av din inkomst är
2. bestäm vilken organisation du vill skänka pengarna till
3. kontakta organisationen och använd autogiro.

Jag hejjar på dig!

Dagen till ära har jag spenderat på ridskolan för att se lillsyster rida Aggis fantastiskt bra i årets första tävling. Att rida en ponny som Aggis är spännande eftersom hon alltid testar sin ryttare varenda gång man rider henne i ett ridhus eller på någon annan seriös plats, både i dressyr eller i hoppning. Det hon vill veta är, vem bestämmer idag? Är det jag eller du? Svaret är alltid att det är ryttaren som bestämmer, men hon envisas med att utmana och fråga. Tove var iaf jättejätteduktig.

Jag suttit i solen och byggt puzzel för att sedan äta middag med familjen och sen traditionellt leta påskägg. Pappa är vår mästergömmare och gömde mitt ägg i ärtpåsen i frysen. Efter 20 minuters letande fick jag ledtråden: hur nära du än är så kommer det aldrig brännas. haha!

Nu sitter jag här i soffan och ska snart börja packa till Åre, imorgon drar vi! Jag, mamma, pappa, Lisa, Tim, Moa, Tove och Jonas, Tindra och Lejba. Åtta personer och två hundar i en husbuss. Det blir en utmaning.


p.s. I onsdag kom Jonas hem och det är ju helt sjukt vad underbart och supermegahärligt det är att få se honom igen och ha honom så nära, så nära. Min!!

Hundhelvetet har käkat på mina fina röda skor.
Igår gick jag och trånade efter att få köpa ett par rosa skor, nu måste jag köpa både ett par röda och ett par rosa. Suck.

Att vara infödd i IOGT-NTOrörelsen är en lyx. Jag fick just ett il att skriva ned allt UNF har gett mig, i form av att skriva ned alla läger, kurser, arrangemang, resor och projekt som jag varit inblandad i. 23 års engagemang, listan blir rätt lång. Håll till godo!

Jag tänker mig att poängen med bloggandet är att man skriver om nuet och att den är väl uppdaterad. Ibland känns det som jag hela tiden missar hela grejen med bloggandet. Att jag alltid skriver om allting fyra dagar för sent. Men det beror på att jag prioriterar min hund, min pojkvän, mitt plugg, mitt unf, min ridning, min sömn, mina vänner, min familj och mitt ätande före bloggandet. Det enda som egenligen inte går före är väl mitt TVtittande och min lägenhet. Så därför kommer en del saker lite väl sent på den här bloggen. Whatever.

Sen sist har jag varit en grymmarns DÅM i Västerbotten och sett ombuden göra en bra arbetsplan, avgå som kassör och se Tove bli vald som ny DO. Det här kommer bli så bra, jag tror västerbotten är på uppgång!! Efter DÅMet blev det massa mat över som jag tog hem, bla 1 liter gräddfil, 1 liter vispgrädde, 50 pannkakor och 6 protioner tacos. Jag bjöd hem mina brudar på taco och sen hade vi en fantastisk skön SPAkväll i bastun med ansiktsmask och hårinpackning, me like!

Vi har börjat förbereda redovisningen av Sexualitetstemat på intersektionalitetsmomentet. Väldigt roligt, bilder från utställningen kommer senare. Jag har varit och ridit på Aggis, jätteroligt var det och Katta tycker jag är duktig. Igår var jag hemma hos mamma o pappa och byggde puzzel i tre timmar. Det var mysigt, ikväll ska jag till moster och hänga lite och imorgon kommer älskade hem. Jag längtar!

Vad gör man en kväll som denna när

• jag varit på 1.5 timmes prommanad med sin älskade hund
• jag svarat på alla mail och kollat igenom alla mappar
• all litteratur inför imorgon är läst
• inget på TV är intressant eftersom allt är serier och jag annars aldrig ser på TV

Man hinner med sjukt mycket på ett dygn när man är själv, inatt sov jag 10 timmar och det var skönt. Men usch va tråkigt det är att vara ensam.

Mitt motto varje år den första april är: allt alla säger till dig är lögn, tro inte på något idag. Och hur går det? Dåligt. Jag har redan hunnit bli lurad av Vidar. Ganska roligt trots allt, fast ännu roligare var det att se Jonas bli lurad att deras plan var inställt. haha. Nu är han iaf på väg till södern för golfsemester och jag ska klara mig en hel vecka själv med Lejba. Det kommer gå finemang även om det blir ensamt.

Planen är att marken är helt bar när Jonas kommer hem och att jag är brunare än honom efter mina soltimmar på balkongen.