Lev livet med Linda

Alla vet att när det gått för långt så borde en ryckt in tidigare och många frågar sig "varför gjorde ingen något?".

När jag var i Bryssel senast var det tydligt att den egna alkoholkonsumtionen är en privatsak och inget någon annan borde lägga sig i. Jag anade en förståelse för att det nog kan vara bra och skulle hjälpa folk från att inte hamna i missbruk men i dagsläget var det inte alls möjligt att förespråka det.

I Sverige är det annorlunda och bättre men vi kan inte vara nöjda. I Dagens Industri i helgen publicerades i helgen en lång artikel om Missbruk för miljarder - tabubelagt problem chefernas mardröm.

Visst är det så, både att det är en mardröm och tabubelagt. Detta i kombination med varandra gör att det är svårt att prata om. Många ser det som en privat angelägenhet samtidigt som det kostar just miljarder. Både i produktionsbortfall på olika sätt men framförallt i humakapital och livskvalite för de anställda och familjerna runt omkring. Det senaste verkar räcka för att agera. Det krävs ören svart på vitt och att någon som vill tjäna pengar men som genom missbruk förlorar detta för att det ska vara värt att agera.

Det borde inte vara ett dugg konstigt att varken rutinmässigt fråga hur det står till med alkoholkonsumtionen, tipsa någon om att söka hjälp om något verker vara skumt eller sätta in de åtgärder som krävs för att få någon behandlad när det gått så långt.

Detsamma gäller i fråga om misshandel, övergrepp, fetma eller andra hälsoprobem, spelmissbruk mm.

Det är klart att det är läskigt att ta upp ämnet och svårt att veta vad som är rätt. Men när allt gått för långt spelar det ingen roll att vi lät bli för att vi inte visste på vilket sätt det skulle hanteras. Då är det redan försent. Lärdom av det är: just do it. Kliv över bekvämlighetsgränsen. Lägg en kommentar, ställ en fråga, bjud in till samtal, prata med anhöriga. Just do it.