1200 pussar

12 dagar hemma i västerbotten borde ladda batterierna och ge mig energi. Så känns det inte just nu. Det kan bero på att jag sovit i etapper sista natten o på att jag vet att jag ligger efter en del i skolan. Jag känner mig helt omotiverad.

Solen tittade fram bland molnen, vitsipporna blommar och det är vår i Götet. Att komma hem till Tuve o sitta vid köksbordet o prata med Emma var guld värt men just nu känns det inte som att något spelar någon roll alls. Jag har tappat all UNFenergi som någonsin funnits och skolan känns bara som ett tidsfördriv, o detta ska förställa mina två största sysselsättningar i livet. Men jag antar att jag snart är tillbaka i vardagen här o gillar den med.

Det har varit 12 magiska dagar med 100 pussar varje dag. Det är massor med tid med den finaste jag vet men just nu så gör sig baksida sig påmind. Nu vill jag bara sova i två veckor tills jag får krypa in i bubbla igen. Det är sällan jag ser mig själv såhär och jag har svårt att acceptera att jag är låg. Jag ska vara den gladaste och spralligaste jämt. Alltid lika peppad på att vakna och gå till skolan. Nä fy fan, ibland kan ju även den bästa ha sina dippar o just nu är jag väl en av dom. Inte så high on life kan man säga. Däremot sjukt high på en sommar med familj, hästar, (sommarjobb), foo fighters, festande, vänner o oändlig tid med min.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback