Menstruation
En liten guide från 1916:
Menstruation.
Vanligen inträder menstruationen (månadsreningen,
reglerna) en gång hvar fjärde vecka. Den börjar, när kvinnan
(ungmön) blir manbar, och räcker i genomsnitt till omkring
det fyrtiofemte året. När den upphör, kan ej kvinnan vidare
föda barn. -- Med aflossningen af det mogna ägget från
äggstocken, som äger rum hvar fjärde vecka, följer en
blödning från lifmodern. -- Fall äro iakttagna, då digifvande
fruar kommit i ny grossess utan att menstruation inträdt. --
Den blodmängd, som vid en normal menstruation förloras,
uppgår till 200 à 300 gram. Dess färg bör ej vara gulaktig
eller svartaktig; bör ej innehålla stora slemslamsor; blodet
bör blott sippra. -- Kvinnan känner vanligen en lätt
dragning i lemmarna, öfvergående smärtor i korstrakten och olust
för ansträngande och andligt arbete.
Under menstruationen bör kvinnan undvika förkylning,
häftiga sinnesrörelser och tungt kroppsarbete. Stillhet och
lugn äro önskvärda. Det är mycket synd om den stora
skaran af flickor och unga kvinnor, som äro nödsakade att
äfven under menstruationen i stående ställning expediera
kunder, stå och stryka, arbeta i fabrik o. s. v. och ej ett
ögonblick på dagen få hvila sig. Ett stort fält öppnar sig
här för människovännen för att afhjälpa missförhållandet. --
Indiankvinnorna äro kända för att hafva utomordentligt lätta
förlossningar. Ett af skälen härtill torde vara att de under
menstruationen ej lämna sin bädd utan iakttaga absolut hvila.
Om skogens härdade kvinna behöfver hvila vid detta tillfälle,
är ej detsamma fallet med den mera ömtåliga civiliserade
kvinnan? -- Att därför gå på skridsko, gå med våta fötter
o. s. v. under menstruationen, är rent af brottsligt. Mödrar
böra öfvervaka sina döttrar noga, så att de ej fara illa med
sig vid dessa tillfällen. Det är mycket viktigt att kvinnan
tillser, att hennes urinblåsa och tarmkanal regelbundet
tömmas och att ej falsk blygsamhet får hindra att detta sker. --
Modern bör förbereda sin unga dotter på menstruationens
inträdande, förklara för henne, hvad den innebär, och att
den ej är en sjuklig företeelse utan något fullkomligt normalt
samt undervisa henne om, hur hon bör sköta sig under tiden.
Sundhetsbinda, gjord af antiseptisk gas med stoppning,
borde hvarje kvinna, som är rädd om sitt anseende, använda.
Man lägger bindan efter begagnandet i kallt vatten,
hvarigenom allt blodet suges ut, tvättar den sedan och kokar den.
Bindan skyddar underkläderna. -- Bad äro under tiden för
menstruationen ej att tillråda, men väl tvättning af ansikte,
hals och händer som vanligt med ljumt eller rumsvarmt vatten.
Mycket utbredd är den tron, att under menstruationen
kvinnan ej får komma i beröring med vatten.
»Vattuskräcken» är allmänt utbredd. Alla, både starka och svaga, friska
och sjuka, kunna och böra använda ljumma eller rumsvarma
yttre tvättningar af könsdelarna och deras närmaste
omgifning, för att aflägsna blodet, som häftar fast och lätt
sönderdelas. Tvättningarna kunna företagas 3--4 gånger om dagen,
bäst öfver en s. k. bidet eller ock öfver ett vanligt tvättfat.
-- Somliga kvinnor sprida under menstruationen en
egendomlig utdunstning. De böra genom våt inpackning till
svettning samt halfbad och öfvervägande vegetariansk diet söka
åstadkomma en bättre saftblandning. -- Efter
menstruationens slut är ej nödvändigt att taga ett varmbad, utan man kan
mycket väl igen börja med kalla tvättningar eller begjutningar.
http://runeberg.org/halsovan/1916/0102.html